tisdag 25 februari 2014

Butiksbiträde stjäl pengar - får löneförhöjning!

Detta hände i Italien. Ägaren till en skoaffär i den italienska staden Arezzo upptäckte att det fattades pengar i kassan efter dagens slut. Till en början låtsades han som ingenting men när han såg att det fattades 1.500 euro efter 4 månader började han misstänka sina butiksanställda.

                      Bild: flickr Esseaemme (obs! bilden har ingenting med nyheten att göra)

Skoaffären hade två biträden. När det efter fyra månader hade försvunnit 1.500 euro började ägaren misstänka de två anställda. Han hyrde en privatdetektiv som satte upp mikrokameror vid kassorna. Ganska snart upptäckte man vem som tagit pengarna. 

Den kvinnliga tjuven möttes vid bankens ingång av butikens ägare. I väskan hade hon 200 euro. Hon erkände genast. Hon grät och berättade att hennes man förlorat sitt arbete för ett år sedan och att hennes lön inte räckte till att tillgodose familjens behov. Familjen har barn och hennes lön räcker inte till alla utgifter.

Vad gjorde hennes arbetsgivare? Jo, hon fick betala tillbaka de 1.500 som hon hade tagit och sedan gav han henne en löneförhöjning. Kvinnan kommer nu att tjäna 150 euro mer i månaden.

Detta är goda nyheter! I en stat utan barnbidrag och ofta ingen A-kassa eller socialbidrag finns fortfarande mänskliga människor! 

Källor:

fanpage
La Nazione

söndag 23 februari 2014

Var i världen dricker man mest alkohol?

Jag läste en artikel i tidningen il Venerdì på planet till Sverige häromdagen där det stod att Sydkorea är landet i världen där man dricker mest alkohol. Enligt Daily Mail, stämmer det, men man pratar då om s.k."shots", inte vin och öl.




                                    common.wikimedia.org Fotograf: Fae

Euromonitor har studerat 44 länders alkoholvanor. Sydkoreanerna dricker mer än ryssarna och amerikanerna tillsammans. En sydkorean dricker i medel 13,7 glas drinkar i veckan, då främst den lokala drycken Soju. I Daily Mail läser jag att Ryssland kommer på andra plats med 6,3 shots i veckan och att de främst dricker vodka. Amerikanerna dricker 3,3 glas i veckan och i Storbritannien dricker man 2,3 glas i veckan. Finland har rekordet i Norden, men jag hittar ingen information om Sverige. 

I Sydkorea dör 4-5 personer om dagen pga alkoholmissbruk skriver Accent och regeringen har börjat med propaganda för att förmedla att det är farligt att dricka för mycket. Det finns alltid berusade människor i Seoul och problemet blir större och större för att man har för vana att dricka fort för att bli så full som möjligt. I en skolundersökning kan man se att 44% av gymnasieleverna har erfarenheter av "blackouts" efter att ha druckit för mycket.


1. South Korea (13.7)
2. Russia (6.3)
3. Philippines (5.4)
4. Thailand (4.5)
5. Japan (4.4)
6. Bulgaria (3.9)
7. Ukraine (3.9)
8. Slovakia (3.8)
9. Brazil (3.6)
10. USA (3.3)
11. Czech Republic (3.0)
12. Germany (3.0)
13. Finland (2.9)
14. Venezuela (2.8)
15. France (2.7)
16. Spain (2.7)
17. Ireland (2.6)
18. Canada (2.5)
19. Chile (2.3)
20. United Kingdom (2.3)

Jag fortsätter surfa med sökord som "alkoholvanor, världen" osv och hittar en artikel i DN från 2012 där det står att att Européer dricker mest i världen! Europakommissionen och Världshälsoorganisationen, WHO, publicerade en rapport som kartlade alkoholkonsumptionen i världen. Då låg Europa i topp med ett genomsnitt om 12,5 liter ren alkohol per vuxen. Enligt rapporten dricker Européer i genomsnitt 1,6 glas vin om dagen. I denna rapport delas Europa in i 4 grupper: Östeuropa dricker mest (14,5 liter), därefter Västeuropa (12,4 liter) Sydeuropa (11,2) och Norden 10,4 l). 

Man skulle ju kunna tro att Sydeuropa skulle konsumera mer alkohol med tanke på alla vindruvsodlingar som finns där. Vin står ofta på matbordet vid måltiderna. Traditionellt sett så dricker man vin vid måltiden men inte för att bli berusad. Tvärtom, är många sydeurpéer noga med att inte överdriva. Många italienare har berättat för mig att de trodde att man drack mer i kalla länder för att värma sig. Kanske det var så en gång i tiden, när man gick flera kilometer för att komma från en plats till en annan i många minusgrader. Då kanske man ville värma sig när man kom fram?. Men hur är det nu? Behöver man fortfarande värma sig? Kanske. Kanske finns det många som är lite frusna långt inne i själen och behöver värma upp den. Vad tror du?

Jag ser en förändring i vanorna i Sydeuropa. Ungdomarna dricker mer och de gör det ofta för att bli berusade. Varför? Har de också ett behov att värma sig eller kan vi skylla även detta på globaliseringen?

Källor:

il venerdì (la Repubblica)
http://www.dailymail.co.uk/news/article-2551059/South-Koreans-drink-TWICE-Russians-five-times-Brits.html 
http://www.accentmagasin.se/bloggar/den-globala-alkoholpolitiska-konferensen-ar-igang/ 
http://www.can.se/sv/drogfakta/fragor-och-svar/alkohol/
http://www.dn.se/livsstil/europa-toppar-suparligan/ 

torsdag 13 februari 2014

Zlatan - Made by Sweden. Jag blir rörd.

Förra året valdes han till Årets Svensk av föreningen SVIV, Svenskar i Världen. Han blir kritiserad av många, prisad av andra men en sak är alla eniga om - han är en fantastisk fotbollsspelare. Nu är han aktuell i Volvos nya reklamfilm. Jag älskar den svenska versionen, där hans skånska blandar sig med den norrländska naturen, men den italienska är ännu vackrare. Jag blir rörd. Hemlängtan kanske? Nej, inte bara. 



Någon har nyfiket frågat mig varför jag postar Volvos reklamfilm med Zlatan överallt. Han behöver väl inte mer reklam än vad han redan har, kan man tycka. Nejdå. Det behöver han inte. Men jag kan inte hjälpa att jag blir så otroligt rörd när jag ser den filmsnutten där Zlatan upplever den svenska naturen med den svenska nationalsången i bakgrunden. 

Det var Zlatan själv som kontaktade Volvo för att göra reklamen. Han är stolt över att vara svensk, men tyckte att den traditionella nationalsången var tråkig. Denna version av Max Martin är bättre, tycker han. En pojke som föddes i Sverige av utländska föräldrar, som säkert fått kämpa sig fram genom livet, har blivit en fantastisk fotbollsspelare och visar i denna film hur mycket han älskar landet. Jag tror inte han gör det för pengarna, utan snarare för att han har någonting att säga. Jag önskar att flyktingarna i Italien hade lika mycket att vara tacksamma för, men så är det inte, tyvärr.

Jag antar att det är därför jag blir extra rörd när jag ser videon på italienska. Nationalsångens ord har översatts till italienska och det slår mig att Zlatan inte bryter på svenska eller ens på skånska. Jag har många svenska vänner här i Italien, även från Skåne men ingen av dem talar italienska som han. Han bryter på någonting som jag tror är hans modersmål, för jag har hört många här i Italien från Bosnien med liknande brytning. Jag är förstås ingen expert på dialekter eller accenter men jag slår upp sökorden Zlatan och brytning på nätet och ser att det finns någonting som kallas Rosengårdssvenska. Petra Bodén, doktor i fonetik, säger till Sydsvenskan i en artikel från 2005 att Zlatan har gett Rosengårdssvenskan status. Nu ger han status till invandrarna i Italien också. 

För många svenskar jag prata med här i Italien, är det som om nationalsångens ord får en annan mening när han säger dem på italienska. De blir djupare på något sätt. Vad beror det på? Kanske för att våra vänner här nere nu kan förstå innebörden när vi sjunger för full hals inför varje idrottsevanemang? Eller för att orden plötsligt får en djupare mening för att de inte längre sjungs av gammal vana? Kanske finns det fler orsaker. Jag vet inte. Jag vet bara att jag gillar den.

 Slutet på filmen är också vackert, när han lägger ner vapnet i stället för att skjuta djuret. Jag är inte emot jakt på något vis, utan tror personligen att människan är skapad för att äta kött och därför jaga, men visst är det vackert? Tänk om vi människor åtminstone kunde sluta skjuta på varandra. Det vore väl en bra början?

Enligt Dagens Industri vägrar Volvo uppge några siffror om vad filmen kostat, men jag har en känsla att pengarna det har lönat sig att skapa den här filmen. Vad tror ni?

Jag avslutar med att citera Håkan Aludd som i sin blogg skriver: 

”MADE BY SWEDEN”, inte ”in Sweden”, BY! Plötsligt spelar det ingen roll att kineserna äger Volvo, för det är gjort av Sverige, vår gemensamma värdegrund och våra tankar. Plötsligt så kan rebellen från Rosengård möta och vara en del av det kanske svenskaste vi har inom företagsvärlden. Plötsligt så förenas norr och söder. Plötsligt är allt kallt varmt. Jag har aldrig känt så starkt för ett budskap, jag skriver inte reklambudskap, för det är större."

Källor:

http://www.sydsvenskan.se/malmo/--zlatan-har-gett-rosengards-svenskan-status/ 
http://sv.wikipedia.org/wiki/Zlatan_Ibrahimovi%C4%87
http://www.ihm.se/blogg/hakan-aludd/av-inte-i
http://www.sviv.se/index.php/publisher/news/action/summary/frmArticleID/1716/singlearticle/1/
http://www.di.se/artiklar/2014/1/23/sa-gjorde-zlatan-superfilmen/
https://www.realisten.se/2014/01/24/zlatan-jag-ar-svensk-och-nationalsangen-ar-langtrakig/

torsdag 6 februari 2014

Tankar om sex, lag och moral. Vad händer?

Vad säger lagen om sex? Vad är lagligt och vad är olagligt? Jag är inte advokat och kan egentligen inte så mycket om lag och ordning, men jag vet att:


-          Det är olagligt att tvinga någon att ha sex som inte vill. Det kallas våldtäkt
-          Det är olagligt att köpa sex i Sverige. Det är alltså straffbart. Om man köper sex av minderåriga är fängelsestraffet upp till 2 år. 


Lagen ska respekteras. Om en människa inte vill ha sex, ska han/hon inte behöva ha det. Och man ska inte köpa sex.



                                              Bild: http://www.flickr.com/photos/piccolets/

Jag tycker att det känns lite överflödigt att ens behöva skriva om detta, eftersom det är någonting som alla borde veta. Ändå blir människor våldtagna varje dag och man fortsätter att utnyttja minderåriga sexuellt. Eftersom jag bor i Italien så har jag inte kunnat följa hela debatten i Sverige, men gjort mitt bästa. Jag har förstått att det ofta händer att ord står mot ord när någon blir anklagad för våldtäkt. Ofta händer det på fester, man är berusad och påbörjar kanske någonting som man sedan ångrar. Om man ångrar sig ska förstås partnern respektera det. 

Man ska inte ha sex med någon mot den personens vilja. Det är ju självklart. Jag tycker mig dock förstå att det ibland är oklart om kvinnan har varit tydlig i att uttrycka sin ovilja mot att fortsätta samlaget, och att mannen har fortsatt i tron att hon var med på det. 

I en artikel i Sydsvenskan läser jag t.o.m. att en tjej ska ha blivit våldtagen medan hon sov! Våldtäkter händer ofta när paren är berusade läser jag i flera tidningar. Man påbörjar ett ”hångel” som sedan utvecklas till samlag. Det känns som om jag vill ramla av stolen. Hur kan det vara så? Om man inte vill ska man säga nej, klart och tydligt och då ska ingen röra en.

2010 gjordes 41 våldtäktsanmälningar i Lund,  men ingen ledde till åtal. Kriminalkommissarie Stephan Söderholm sade till Sydsvenskan i ett nummer 2011 att han inte såg något konstigt i detta, då många anmälningar gjordes flera månader efter händelsen och inga bevis fanns kvar.  Han understryker att det är viktigt att anmäla så fort som möjligt så att man kan göra en rättsmedicinsk undersökning, säkra DNA osv. Bara 2 av de 41 fallen skedde utomhus. Det känns i alla fall betryggande att man fortfarande kan gå ut på gatorna.

Idag läste jag en till artikel som chockerade mig enormt. Jag blev faktiskt både förbannad och gråtfärdig. Det finns inga kontrollmekanismer som utesluter barn från att sälja sex på det stora antal sajter som finns för köp av sex på nätet, läser jag i SVT (länk nedan). När Sydnytt tittade på sexannonser på en sajt så fanns det flera – både pojkar, flickor och transpersoner – som uppgav att de var allt från 14 år och uppåt. Man vet inte hur många minderåriga som säljer sex på nätet.

För att få en bild av hur det egentligen ser ut lade Sydnytt upp en egen annons. De låtsades vara en 15-årig flicka vid namn Zara. Inom några dagar hade över 100  män svarat och svaren jag läser äcklar mig fruktansvärt. Några exempel är:

·         När jag gick i skolan var jag lite av en nörd. Jag fick aldrig några tjejer och gjorde min sexdebut sent. Men den fula ankungen blev till en vacker svan. Nu är jag gift och lever under ordnade förhållanden, har bra jobb och så. Fast någonting saknas i mitt liv: jag har aldrig haft sex med en tonårstjej och det är något jag tänker mycket på" (Man, 40 år)
·         "jag tänder på lite yngre tjejer och du verkar perfekt för mig" (Man, 30)
·         "Söker en ung, slank och kinky tjej att träffa regelbundet" (Man, 40 år)

De mer vulgära kan ni själv läsa på länken nedan. En man svarade faktiskt:

"Ser att du endast är 15 år. Ja vad kan man säga, sök hjälp kanske.De allra flesta normalt funtade män skulle aldrig vara med ett barn och det gäller även mig. Sök hjälp för det finns alldeles säkert att få. Sluta med dessa dumheter och koncentrera dig på skolan istället (och jämnåriga killar)”

Att köpa sex av en person som är mellan 15 och 18 år är ett brott som kan ge upp till två års fängelse. I Skåne anmäldes 39 fall förra året jämfört med 10 stycken år 2012, enligt statistik från Brottsförebyggande rådet. Det är en ökning på 290 procent.

Varför söker någon sex med ett barn? Och varför säljer en tonåring sin kropp?

Jag vill egentligen inte vara en ”moraltant”och gå in på vad som är rätt och vad som är fel. Men varför inte? Varför ska jag inte uttrycka mina egna tankar när jag nu har ett par bloggar att skriva i?

Jag är djupt oroad över detta. Jag undrar vart samhället är på väg. Jag undrar vart känslorna tog vägen. Att sex är ett av de primära behoven i Maslows behovstrappa är ingen hemlighet, men det var längesedan svenskarna trodde att man blev blind av onani. Det verkar dessutom finnas många ensamma människor som söker partners att vara tillsammans med, och om det är frivilligt från båda partners så är det ju helt lagligt! Varför ska man då dras till att göra olagliga handlingar?

En fråga till.:
                                       Bild: http://www.flickr.com/search/?q=ioilpeggiore


Vart tog kärleken vägen? Var det bara min generation, och de tidigare, som trodde på kärleken och som gav sig själv av kärlek till sin partner?



onsdag 5 februari 2014

Kvinnor i Italien - Stefania

Med några korta berättelser vill jag försöka skildra några kvinnors liv här i Italien. En människas liv kan gestalta sig så annorlunda beroende på var i Italien hon bor geografiskt, generation, utbildning och familj. Jag föredrar egentligen alltid att se oss som människor i stället för som kvinnor och män, men i de flesta samhällen lever man annorlunda beroende på sitt kön. Jag presenterar här en kort berättelse om Stefania. En italiensk, medelålderskvinna kvinna som alltid har låtit familjen gå före sig själv. Hon har aldrig arbetat utanför hemmet. Nu ska hon och hennes man fira silverbröllop och hoppas att festen ska tända gnistan mellan henne och Carlo igen, men hon har lite problem med sin svärmor. Välkomna!

                                         Bild: http://www.flickr.com/photos/antananarivo61/

STEFANIA

Åh, vad skönt att vakna utan väckarklocka!. Barnen är på universitetet och Carlo är borta på affärsresa. I dag kan jag göra vad jag vill! Jag kan ringa en kompis och gå och shoppa eller bjuda hem henne på lunch.

Stefania sträckte på sig och klev upp. Hon tog på sig tofflorna och gick in till köket. Där satte hon på kaffepannan. Medan hon väntade på det välbekanta, puttrande ljudet som skulle tala om för henne att kaffet var klart, gick hon och tvättade sig. Med en suck satte hon sig vid bordet med kaffekoppen framför sig och började tänka.

Det utsatta datumet för silverbröllopet närmade sig. Stefania och Carlo hade redan varit och pratat med prästen. De hade skickat inbjudningar till släkt och vänner och valt restaurang. De hade köpt ”bomboniere”, små pastellfärgade prydnadsljustakar med konfekter till, som skulle påminna alla inbjudna om deras 25 år tillsammans.

Ändå kändes det så fel. Egentligen tyckte Stefania att de hade kunnat använda de sparade pengarna till en resa och åkt någonstans bara de två. Det skulle vara mysigt att åka till Egypten eller Polynesien tillsammans. De hade aldrig gjort någonting romantiskt förut. Barnen hade kommit tidigt och att resa utomlands var det aldrig tal om. Hon hade föreslagit det lite blygt när de hade varit och provätit på restaurangen där middagen efter ceremonin skulle äga rum. Carlo hade blivit rasande!

”Är du inte klok?” hade han frågat. ”Vad skulle släkten säga om det? Vad skulle mamma säga? Alla har alltid bjudit oss och nu är det vår tur att ställa till med fest!”

Därmed basta. Han hade sagt sitt. Därmed basta. Det hade tagit henne timmar att förbereda framläggandet av detta förslag och så avböjde han utan att ens tänka sig för.

Vissa dagar undrade hon hur hon skulle kunna gå in i kyrkan den dagen och tacka Gud för att ha fått en man som Carlo. I bland unnnade hon sig lyxen att föreställa sig hur hennes liv skulle ha varit om hon inte hade gift sig med honom. Vissa dagar tittade hon ut genom fönstret medan hon gjorde hushållssysslorna och såg paret i huset mittemot. De var visserligen unga än, men det syntes att de var lyckliga och respekterade varandra. Ofta tog frun i huset bilen på kvällarna och gick på danskurs eller ut med vänner. Mannen tog hand om barnen vid sådana tillfällen. Stefania hade aldrig ens vågat föreslå något liknande. Hur skulle Carlo ha reagerat då?

Stefania hällde lite mjölk i kaffet och tog en kaka. I fantasin reste hon tjugofem år tillbaka i tiden. Det hade inte alltid varit så här. En gång... Innan hans mamma köpte lägenheten intill deras.... Den dagen tog hennes frihet slut. Vad hon än gjorde eller sade skulle diskuteras mellan mor och son i moderns lägenhet. Han låtsades inte om det och om Stefania pratade om det så blev han som en annan människa. Han blev ursint och skrek. Hon visste att Carlo inte hade några hemligheter för sin mamma. Hon var medveten om att modern visste allt om deras gräl. Det hade hon förstått genom små pikar från henne. Hon kände sig naken och bedragen sådana gånger, men hon hade inget val. Hon måste fortsätta leva vid Carlos sida, hon hade ingen annanstans att ta vägen. Hon hade aldrig jobbat utanför hemmet och hade inga egna pengar. I en stad som Rom var hyrorna skyhöga och att köpa en lägenhet var inte tal om. Hon skulle aldrig klara sig själv ekonomiskt.

Hon reste sig och började göra i ordning lunchen: köttbullar i tomatsås. Hon knådade köttbullarna riktigt runda och tänkte tillbaka på dagen då de gifte sig. Hon var tjugofem och han trettio. Hon kunde se hans ögon framför sig om hon blundade. De lyste när han tittade på henne. De skrattade ofta tillsammans och de talade samma språk. Hon hade alltid känt honom. De var födda på samma gata. Plötsligt, en dag hade han tittat på henne på ett särskilt sätt med sina mörka ögon och hon hade fallit pladask. De hade varit förlovade i fem år innan de gifte sig. Carlo hade sparat pengar till lägenheten och det hade aldrig varit tal om att hon skulle arbeta. De ville ha barn och vem skulle ta hand om dem? Räckte kanske inte hans lön gott och väl?

De hade verkligen älskat varandra. De hade inte kunnat vara utan varann en enda dag. De kunde inte vara i samma rum utan att röra varandra. De hade älskat hett de första åren och både Alessandro och Ludovica var frukter av deras kärlek. Stefania hade tagit hand om både man och barn och varit lycklig tills dagen svärmodern flyttade in. Hon hade kommit bra överens med Carlos mamma innan, men sedan den dagen började de se på varandra med andra ögon. Stefania gick ofta in med sina underbara köttbullar till henne i början, men eftersom de alltid var antingen för stora eller för salta så slutade hon med det. Kunde man verkligen vara svartsjuk på sin sonhustru? Det verkade faktiskt så. Det hade gått så långt att svärmodern en dag hade sagt att kvinnan måste ha tålamod med mannen och vara tyst medan han avreagerar sig. ”Det är i mannens natur”, hade hon påstått en dag och hon hade varit lugn och tyst medan hennes man hade gormat och skrikit. ”Nu för tiden har kvinnan för många griller i huvudet och därför ökar skilsmässorna”. Detta var svärmoderns teori om äktenskapet. Hennes hade visserligen hållit livet ut, men Stefania kunde inte minnas att svärmodern någonsin hade verkat lycklig. Nej, aldrig skulle hon kunna ge liknande råd till sina barn.

Dagarna gick och Stefania hade så mycket att göra inför silverbröllopet att hon inte hade tid att tänka. Lägenheten måste vara skinande ren, för vänner och släktingar skulle komma med presenter dagarna fore ceremonin.

På dagen D vaknade hon i gryningen med känslan av en blyklump i magen. Hon städade och städade till lunch. Efter lunch kom hårfrisörskan. Hon färgade Stefanias hår mörkrött och lade upp det. Stefania blev riktigt nöjd med resultatet. Hon tog på sig kläderna hon hade köpt speciellt för detta tillfälle och väntade att klockan skulle bli sex för då skulle de åka till kyrkan.

 Släkt och vänner var samlade utanför och Stefania blev rörd. De hade köpt blommor till kyrkan och resultatet var verkligen slående. Nu gick hon och Carlo tillsammans fram till altaret. Gudstjänsten var vacker och rörande. Stefania fick kämpa mot gråten som satt i halsen och ville upp. Efter en timme var det över och det bar i väg till restaurangen. En liten orkester väntade för det skulle bli dans efter maten. Tre förrätter serverades, precis som det skulle vara. Risotto med scampisås, ravioli med ricotta- och spenatfyllning och pennette med vodkasås. Efter den första varmrätten med torsk, räkor och potatis skulle munnen renas med citronglass. Stefania orkade inte äta mycket. Hon kände sig konstig och frånvarande. Hon tittade på gästerna som njöt av maten och verkade glada och nöjda. Carlo åt och drack. Han pratade och skämtade med alla runt bordet. Efter citronglassen kom köttet, allt på en tallrik: lammkött, fläskkorv  och oxstek. På en annan tallrik serverades pommes frites och efter detta kom en härlig sallad.

Nu började orkestern spela lugna, romantiska låtar från 70-talet. Carlo tittade på henne med en blick hon mindes från länge sedan. Kanske det ändå fanns hopp. Hennes hjärta började slå som en skolflickas. Hans mörka ögon hade samma gnista som förr. De dansade nära tillsammans och gästerna tittade beundrande på dem. Det var inte många som var gifta så länge nu för tiden, tänkte nog många av dem. Stefania kunde känna hans kropp mot sin och kände sig lyckligare än på mycket länge.

Bröllopstårtan bars in under applåder. Den var nästen vackrare än den för 25 år sedan. Fotografen tog kort och filmade. De drack spumante och åt tårta. Carlo flirtade och skålade med henne och hon kände sig svag i knäna. Orkestern drog loss med rockmusik från 60- och 70talet och de dansade som aldrig förr.

Vid tvåtiden på natten började gästerna tacka för sig och ge sig i väg. En timme senare hade de gjort sig av med det mesta av sina besparingar och de var på väg hem.


Stefania ägnade en lång stund i badrummet innan hon gick i säng. Kvällen hade tänt ett hopp och en gnista hon inte hade haft på länge. Hon tvättade sig och smörjde in kroppen med en väldoftande hudlotion. Hon tittade på sin spegelbild och var riktigt nöjd med det hon såg. Sakta gick hon in i sovrummet och satte sig på sin sida av sängen. Hon såg på sin man. Han sov med öppen mun iklädd pyjamasen han hade fått av sin mor i julklapp. Han snarkade högt och ljudligt. Försiktigt lade sig Stefania och drog ljudlöst upp täcket för att inte väcka sin man. För en stund hade hon trott att man kunde ställa klockan tillbaka...

söndag 2 februari 2014

Super Bowl - är det värt priset?

Inte har jag någonting emot att se Beckham halvnaken i H&Ms kalsonger, och jag antar att manliga åskådare njuter av att se Scarlett Johansson dricka med sugrör i tvn trots att  Sodastream tydligen har censurerat orginalreklamen. Men att en amerikan av tre hellre gör detta ikväll än andra aktiviteter förstår jag inte. Jag förstår heller inte att det ska kosta 25 miljoner kronor att visa en reklamsnutt på 30 sekunder i finalen.



                                                 Bild: http://www.flickr.com/photos/91985940@N08/

Visst har var och en rätt att lägga pengarna på vad de vill och visst betyder reklam mycket för företagen idag. PR är allt för att man ska överleva i den kommersiella världen. Men ändå....25 miljoner kronor för att visa en reklamsnutt i 30 sekunder. När världen svälter. Hur många barn skulle ha fått mat för de pengarna? Jag vet, det sägs att business är business och ingenting har att göra med svälten på jorden. Är det så?

Hur ska företag som H&M kunna spendera så mycket pengar på reklam när priserna på kläderna  är så låga? Någonstans måste de ju spara. Klädjätten har många gånger fått kritik för sina svältlöner för textilarbetarna. En textilarbetare i Bangladesh, där företaget låter de flesta kläder sys, tjänar ungefär 300 kronor i månaden. Nu är man beredd att betala 25 miljoner kronor för att visa en reklamsnutt på 30 sekunder. Hur mycket Beckham tog för filmen vet jag inte, men läser i en artikel från SVT att företaget går med vinst. Det är ju roligt.

Men åskådarna då? Tycker de att det är så intressant att titta på reklam att de sätter sig framför tvn för att göra det. Tydligen ser många amerikanare fram emot denna kväll. De flesta vänner jag har i Sverige och Italien passar på att göra andra saker när det blir reklam på TVn. De går på toa, dricker vatten, tittar till bäbisen som sover. Ja, vissa hinner till och med diska. 


                                       Bild: http://www.flickr.com/photos/25451173@N08/12099382205/sizes/m/in/photolist-jrbuN2/
Vad tycker du? Skulle du följa programmet Super bowl för att se vilken reklam som är bäst och sprids mest eller skulle du föredra att göra någonting annat?


källor:

RAI 1 telegiornale
http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/super-bowl-reklamerna-slass-om-tittarna/
 http://www.svt.se/nyheter/sverige/kritik-mot-h-och-m-s-laga-loner