lördag 26 oktober 2013

Att köra bil i Italien

Jag vaknade i morse och tänkte: "Underbart! Det är lördag och jag kanske slipper köra bil idag!" Egentligen har jag blivit van att köra bil här i Rom, men det är ändå härligt att slippa köra runt och söka parkering denna soliga lördagmorgon.


                                         Bild: Valerie Rudolph

Många svenska vänner som kommer och hälsar på mig tittar på min lilla röda bil och säger: "Du har ju klarat dig bra, i alla fall, med tanke på att du bor i Rom". En buckla på vänster sida vittnar om att någon har lutat sig mot bilen. En morgon körde en bil på mig bakifrån medan jag stod i kö i trafikljusen  och ett blått märke finns kvar som minne av händelsen. Bilisten smet och jag är ändå tacksam att jag inte gjorde illa mig. I ärlighetens namn ska jag berätta att jag skrapade den lite själv också, när jag första gången försökte köra in bilen i garaget. Men annars är den helt ok. Den passar mina behov precis. Den är liten, och jag kan därför hitta parkering lättare. Den är knallröd och det sägs att det inte är vanligt att röda bilar blir stulna för det är lätt att hitta dem. Jag är verkligen glad över min bil.

För att köra bil i Rom måste man vara lite människokännare. Du kan inte lita på att de andra bilisterna stannar vid stoppskyltarna eller när trafikljusen blir röda. Att försöka ha ögonkontakt är inte lätt när man sitter i olika bilar, men det underlättar. Gester är också bra: Uttryck som "Varsågod, kör före du" eller "Dra åt h......e" kan man mycket väl kommunicera med hjälp av gester. När det inte hjälper kan man stanna bilen, i princip var man än befinner sig, kliva ur och diskutera (bråka) med andra bilister. Inga problem, vissa kommer att förstå, andra kommer att tuta ilsket, men huvudsaken är att du har fått ge utlopp för dina känslor och kan köra vidare. 

Vikten av att använda blinkers är någonting som alla inte insett här ännu, men det kanske kommer i framtiden. Rondeller är  någonting relativt nytt, så mitt råd om ni ska köra i Rom är att vara extra försiktiga i rondellerna. Ofta lyder högerregeln där, särskilt för dem som tog körkortet innan rondellerna kom till.

Jag vill absolut inte vara rasist när det gäller bilar, men om ni har en stor Mercedes eller en SUV som tutar otåligt, låt dem köra. Let it be, liksom. Ingen mening att bråka. Samma sak om ni råkar ha en Smart parkerad både framför och bakom er bil. Det kan ta en halvtimme att komma ut från parkeringsplatsen, så mitt råd är att inte boka in möten direkt efter arbetstiden.

Sedan har vi övergångsställena. Tro inte att man stannar för att någon har målat vita ränder på vägen. Var noga med att först få ögonkontakt med bilisten och förstå om han/hon tänker stanna. Säkrast att vänta tills vägen är fri. Tänk, att jag fortfarande blir överraskad när fotgängarna tackar mig för att jag stannar framför övergångsställena!

Två filer blir ofta tre, särskilt om morgnarna när alla ska till jobbet. Tur är väl det! Hur skulle jag annars hinna?



tisdag 22 oktober 2013

Internetberoende i Italien

Det pratas mycket om internetberoende i dag och många undrar var gränsen går. När kan man börja prata om beroende? Vissa undrar om man kan bli beroende av internet.

                                                       Bild: flickr.com Newton Public Library

I Italien vill man, enligt den italienska tidningen Repubblica (parma.repubblica.it) , öppna en behandlingsavdelning för IAD  i Parma i den italienska regionen Emilia Romagna. IAD står för Internet Addiction Disorder och 2009 öppnades den första avdelningen i Italien för att behandla detta på ett av Roms största sjukhus, Policlinico Gemelli.  Sedan 2009 har hundratals patienter fått  behandling där. Man har följt detta exempel även i Torino där man nu kan få stöd på sjukhuset  Le Molinette.

I online tidningen ustation.it kan man läsa och lyssna på en intressant intervju med Professor Federico Tonioni som är ansvarig för avdelningen för IAD på sjukhuset Policlinico Gemelli i Rom. Han berättar att man sedan 2009 har behandlat över 300 personer. 80% av dessa är ungdomar. Dessa har sociala problem och även problem att sköta studierna.

Vissa personer tillbringar upp till arton timmar online på social network och på onlinespel. Vissa ungdomar är bara 10-12 år. Professor Tonioni säger att man kan tala om internetberoende när personen även får sociala problem och stänger in sig för omvärlden. I många fall är dataskärmen ett försvar mot omvärlden då många anser det vara lättare att ha relationer med andra människor  i sociala nätverk än i verkligeten.  Det är viktigt att förstå hur personer  lever för att förstå om man kan tala om beroende. Om en person arbetar men tillbringar hela sin fritid på internet så finns det ett problem, men det behöver inte betyda att man är beroende.
Professor Tonioni berättar i intervjun med ustation.it  om en pojke som var på behandling på avdelingen. Han hade inlett en relation med en tjej via Facebook. Efter flera månaders behandling fattade han mod till sig och bjöd ut henne för att träffa henne på riktigt. Den första gången klarade han dock inte att träffa henne utan dataskärmens skydd utan drack sig full för att hitta modet. Detta var i början av deras relation men så småningom klarade han av att träffa henne och att etablera ett förhållande.

Någonting man absolut bör undvika som förälder, skriver professor Tonioni i boken ”Quando internet diventa una droga” (När internet blir en drog) är att bryskt ta datorn från ungdomarna. Precis som i andra beroendeformer kan ångesten leda till agressiva reaktioner. Det bästa är att aktivt ta del av skärmen tillsammans med ungdomarna  och ta del av ungdomarnas känslor. Professor Tonioni avslutar intervjun med att säga att vi föräldrar borde försöka förändra oss själva innan vi ber våra barn att förändras. Vi borde  ta del av deras liv och känslor.


Förr pratade man ofta om att föräldrarna skulle titta på tvn med sina barn, nu ska man dessutom vara med dem när de surfar på internet och spelar spel. Det är ett sätt att delta i barnens liv. Samtidigt är det bra att man är vaksam på förändringar inom ungdomarnas sociala relationer.

Det känns viktigt att vi är vaksamma. Över våra barn, oss själva och våra föräldrar. Alla kan vi bli beroende.

söndag 20 oktober 2013

Vad har hänt med de svenska kvällstidningarna?


Vad kan det bero på att de svenska kvällstidningarnas förstasidor har förändrats så under årens lopp? Rubriker om  kändisar, tv-program, bantning och sex blir allt större medan man får söka efter rubriker om viktiga händelser i världen.

                                             Bild: flickr.com Hampe
Jag undrar om det kan vara så att svenskarna läser mindre nu för tiden? Är det för jobbigt att läsa om tråkiga nyheter eller behöver man skvaller för att kunna få sina tidningar sålda? Det svenska folket har alltid läst mycket och så är det nog fortfarade men om man jämför de två svenska dagstidningarna med några utländska så liknar de svenskas förstasidor mer en veckotidning.

De viktigate nyheterna är synliga, förstås, men ofta har skvallerartiklar en bra plats på förstasidan. Idag läser jag i Aftonbladet om ännu en skandal på ett äldreboende och detta är fruktansvärt och förtjänar absolut att stå högst upp på sidan, men strax under den, lyder rubriken ”Chris blev kär vid första ögonkastet” och prinsessan Madeleine berättar om dejterna, den oväntade graviditeten och ostsuget”. Andra argument idag är förstås bantning, fler kändisnyheter och fotboll. Tycker svenskarna att det är viktigare att veta att Gwyneth Paltrow slår tillbaka mot otrohetsryktena än att en bortförd flicka har återfunnits? Det tror jag inte.

Även Expressen anser prinsessan Madeleine vara lika viktig som Svensk Damtidning. En artikel om henne är just i skrivande stund (20131020 – kl 8:45) långt uppe på första sidan. ”Det är Chris och jag mot världen”, säger prinsessan där. Missförtå mig inte, jag är lika glad för hennes skull som för alla andra som funnit sin kärlek, jag förstår bara inte varför hon behöver ha en så stor plats i en så viktig dagtidning när det händer viktga saker varje sekund i hela världen. Under artikeln om Madeleine kommer några nyhetsinlägg och en webbtest för svenskar som säger ”Tror du att din partner kan vara otrogen mot dig?”
Ska man läsa dagstidningar för att hitta nyheter? DN kan ju jämföras med med Le Monde, The Guardian och Repubblica.

Det är förstås underbart att man har tryckfrihet i Sverige! Helt fantastiskt! Men om jag snabbt vill veta vad som händer i världen är det bästa sättet att läsa i utländska tidnigar. Vad tycker ni?



onsdag 16 oktober 2013

Lampedusa – ett europeiskt problem?


Av de personer som anlände till Italiens gränser under 2011, fortsatte 571.000 till Tyskland, 210.000 till Storbritannien, 87.000 till Sverige, 75.000 till Holland och 58.000 stannade kvar i Italien.De flesta flyktingar fortsätter alltså sin resa till andra länder, och det är förstås en av anledningarna till att man här i Italien känner att Europa borde hjälpa till mer. Man behöver pengar och andra resurser.  

                                    Foto: Tommaso della Longa - croce rossa italiana IFRC

Jag undrar vad de stackars människorna hoppas på när de sätter sig i fullproppade båtar och kommer till Italien från Afrika. Hoppas de på en bättre framtid? Vet de vilka otroliga risker de tar när de börjar sin resa? Svaret är nog ja på båda frågorna. Men när man  är riktigt desperat gör man vad som helst för att överleva. När man lever i ett land där kriget härjar och där man ser vänner och släktingar dö, vill man kämpa för sitt liv. I många fall är det enda sättet att ha en chans att överleva att fly.
Som vi ser är det inte alla som kommer fram med livet i behåll. Sedan 1988 är det minst:

  • 19.142 personer som dött medan de försökt ta sig till den europeiska gränsen. 2.352 bara under 2011.
  • 6.707 har dött på Sicilien under de senaste 10 åren.
  • 25% av de som sökte asyl, gjorde det i Tyskland. Under 2012 var det sammanlagt 272.208
  • 30.100 flyktingar nådde Italien via havet från januari till oktober 2013. Hälften var från Syrien och Eritrea.
Så länge jag minns har jag sett bilder av dessa flyktingar i nyheterna på TV, och läst om dem i tidningar, och lika länge har jag lidit med dem. Hundratals människor har räddats av kustbevakningen i oktober månad nu i år, och även människorna på denna ö har varit fantastiskt hjälpsamma och generösa. Bagaren Adriano Argento berättar för Il Giornale att tusentals flyktingar går runt på ön i väntan på sitt öde och de kommer ofta in på hans bageri och ber om en bit bröd eller pizza. ”Jag har aldrig dragit mig undan”, säger Adriano. ”Det jag upplevde igår (den 4 oktober när 339 personer druknade) var det värsta jag någonsin varit med om. Aldrig har jag sett en sådan skräck och sorg i någons ögon.”
Många människor på Sicilien hjälper, stöttar och ger vad de har. Gör Europa det?


lördag 12 oktober 2013

Min kärlek till Italien

Många frågar hur man står ut med att leva i ett land som Italien, där staten knappt existerar och där man får slåss för att klara sig. Det är inte lätt här, om man inte har det bra ekonomiskt. Men visst är det någonting speciellt med Italien? Så här skrev jag i en artikel i sourze.se för en tid sedan.


Min kärlek till Italien

När jag var tretton år tog min far med mig på en resa till Italien.  Det var kärlek vid första ögonkastet. Som tonåring fortsatte jag resa hit varje sommar tills jag slutligen flyttade till Rom.

Visst är det svårt att leva i Italien. Man går i säng helt slut varje kväll för det räcker inte att jobba åtta timmar om dagen för att försörja en familj om man är ensamstående. Lönerna är låga, hyrorna dyra och vi ska inte ens nämna priserna på lägenheterna i Rom. Men det är inte det jag vill skriva om idag. För trots att Italien är ett land  fullt av konflikter och svårigheter så är det ett land jag älskar och i dag vill jag låta er ta del av denna kärlek.

Solidarietet. Jag tror aldrig att jag har träffat en människa i Italien som lider av den värsta åkomman i Sverige,  ensamhet. Här ställer vänner och familjemedlemmar upp för varandra. Jag kan nog själv räkna till ungefär tjugo vänner, inom området där jag bor, som jag kunde ringa till dag eller natt om jag behövde  akut hjälp. Jag skulle ha  många fler om hjälpen inte vore akut. Jag vet att mina vänner kommer om jag behöver dem för jag har bett om stöd många gånger i mitt liv här och alltid hittat någon som kunde ställa upp.

 Italienarna är ett generöst folk. De skänker vad de har till de som behöver. Kyrkoförråden är fulla av mat till de svårt utsatta i samhället och massor av människor jobbar ideellt för att hjälpa dessa. Jag har själv samarbetat i några av dessa organisationer och sett hur de arbetar. Jag vågar påstå att många här skulle svälta ihjäl om det inte vore för dessa generösa människor.

Kulturen. Eftersom jag bor alldeles utanför Rom behöver jag bara ta en buss och en tunnelbana för att nå ett av världens mäktigaste kulturcentrum. Den eviga staden kan verkligen mätta alla kulturhungriga människor på både historia och annan kultur. Vi känner alla till de fantastiska monument som fortfarande står kvar efter mer än tvåtusen år och man kan gå på mycket intressanta konstutställningar i staden liksom musikkonserter eller andra initiativ. På sommaren kan man ta del av ett evanemang som heter ”Estate Romana”, den romerska sommaren, då man gratis kan se film eller lyssna på populära musikband i centrum och vid havet.

Klimatet. Jag tror inte jag behöver ägna så många ord åt detta. Vilken svensk drömmer inte om ett varmare klimat? Visst kan det vara tråkigt här på vintern när det regnar och visst är lägenheterna iskalla, men det är skönt att slippa mörka vintermorgnar och minusgrader. Våren, sommaren och hösten har underbara soldagar och även under den mörkaste årstiden kan man vakna med sol och sjungande fåglar.

Maten. Jag skulle kunna skriva en hel bok om den italienska maten. Man äter fantastisk bra mat här som är både god och nyttig. Olivoljan minskar risker för kolesterol och hjärtinfarkt. Grönsaker serveras vid varje måltid och vi det  är billigt att äta grönsaker här.  Oftast består måltiderna av två rätter och när man är hemma äter man alltid tillsammans i familjen. Den första rätten består av pasta, ris eller soppa. Man äter sedan en rätt som innehåller proteiner: kött, fisk eller ägg, tillsammans med grönsaker. Varje måltid avslutas med frukt. Man får på så sätt bra näring både för kropp och själ eftersom man umgås medan man äter.
Jag skulle vilja skriva några ord om något som man faktiskt får för skattepengarna också: Gratis läkarvård och skolgång.

Läkarvård. Varje människa har rätt till en familjeläkare som tar emot varje dag under arbetsveckan. I svåra fall gör läkaren dessutom hembesök. Under helgerna kan man ringa jourläkare. Allt detta är gratis. Man kan själv välja sin läkare. Det kostar heller ingenting att ligga på sjukhus eller att åka ambulans. Vissa undersökningar får man betala en del av avgiften för om man inte gör dem när man ligger på sjukhuset. Väntetiderna kan vara långa om man vill ta ett ultraljud eller en annan undersökning, men man kan välja att göra den privat. Det finns många seriösa platser att välja bland om man har bråttom.

Skolan. Man måste visserligen betala både för skolböcker efter de första fem åren i Italien och skolmaten betalas av elevernas familjer, men kvalitén på undervisningen är bra. Barnen kan skriva skrivstil och läsa utan problem efter det första skolåret och om du har haft möjlighet att prata med en italiensk gymnasieelev så märker du att man kan otroligt mycket. Man har ohyggligt mycket läxor i detta land men det ger resultat. Jag möter barn och ungdomar varje dag och blir imponerad av den kunskap de går och bär på.  Även i skolan möter man solidarietet. Bara en gång under alla mina år här, har jag hört talas om mobbning. Tjocka barn leker med smala barn. Handikappade barn får hjälp av friska barn.

Familjen. Jag måste ägna några ord åt familjen. Hela det italienska samhället är uppbyggt på den och skulle gå under utan den. I familjen diskuterar man problem och man löser dem tillsammans. Mor- och farföräldrar passar barn när föräldrarna arbetar, då man kanske inte har råd med dagis innan barnen fyller tre år. Många äldre människor bor hemma hos sina vuxna barn och det händer också att vuxna barn bor hemma hos äldre föräldrar. När en gammal människa inte klarar sig själv så blir det ofta för dyrt att bo på ålderdomshem och man väljer  att bo hos ett av barnen. En vuxen människa har å andra sidan ofta inte råd med eget boende och är tvungen att bo hos föräldrarna. Detta kan förstås vara en nackdel också, att man aldrig blir riktigt ”fri”, men tack vare familjen kan man överleva.

Italien är ett fantastiskt land och har mycket att erbjuda sina turister. Här kan man åka skidor på vintern i norr och bada vid kusterna från maj till oktober. God mat och kultur finns i alla landets regioner.  Italien har med sina 47 världsarv fler än något annat land i Unescos lista.





torsdag 10 oktober 2013

Gottgöra - måste man det?

Hur känner du det när någon ger dig någonting eller gör dig en tjänst? Känner du dig lycklig och tacksam eller börjar du genast tänka på hur du bäst och snabbast ska kunna gottgöra personen?



Förut kände jag alltid att jag måste gottgöra människor när de ställde upp för mig. Det kunde vara när jag fick en gåva eller när en hantverkare ville hjälpa mig gratis. Jag tyckte alltid att man skulle göra "rätt" för sig och göra sig "förtjänt" av saker och ting.

När någon gjorde mig en tjänst började jag genast fundera på vilket sätt jag skulle kunna gengälda personen i fråga. Vad var det han/hon inte kunde göra som jag kunde hjälpa till med? Det skulle helst inte ske för långt fram i tiden, men heller inte för nära.

Oj, vad många tankar jag hade. Jag undrar om någon känner igen sig? Får ni också en slags skuldkänsla när någon vill ge och ni bara behöver tacka och ta emot? Går det så långt ibland att när någon ger er en komplimang som: "Vilken fin klänning du har!" så svarar du: "Åh, den här? Den är gammal (eller den köpte jag på marknaden för 50 kr)?" Allt för att urskulda oss.

Men varför? Vad är det för fel att ha en fin klänning? Vad är det för fel om grannen som är rörmokare hjälper dig att laga rören eller väninnan som är sömmerska lagar dragkedjan i jeansen som gått sönder? Skulle inte du ställa upp och passa hennes barn om hon behövde hjälp med det?

Tänk efter...Hur känner du dig när du gett en slant till en tiggare? Hur känner du dig när du hjälpt en gammal tant över vägen eller när du gett din sittplats åt en gravid kvinna? Hur känner du dig när du ger din bästa vän en komplimang eller när du köper en överraskning till din älskade? Hur känns det när du ser glädjen i dina föräldrars leenden när du hälsar på dem eller när du kan köpa en fin present till dina barn?

Jo, jag tror jag vet...Det känns härligt! Det finns ingenting som gör oss gladare än att GE till andra! Att överraska, hjälpa till eller ge av det man har är underbart. Det spelar ingen roll om det rör sig om materiella ting, tjänster eller tid. När man ger älskar man!

Så varför inte låta andra ge till dig? Varför inte låta sonens kompis pappa, som är snickare
, hjälpa till med den där krångliga dörren? Varför inte be grannfrun vara barnvakt ikväll, som hon så gärna vill? Varför inte svara med ett: "TACK!" när någon säger att din klänning är fin! Du kommer att göra personen glad då!

Att kunna ta emot betyder att låta personen ge. Att ge betyder att älska. Kärlek är det bästa jag vet.