lördag 9 maj 2015

Studera i Sverige eller Italien?

Funderar du på om du eller kanske dina barn ska studera i Sverige eller Italien? Ja, vem gör inte det? Som utlandssvensk måste man inse att Sverige ger oerhört mycket mer stöd till de ungdomar som vill studera. Här i Italien måste föräldrarna verkligen ställa upp med pengar och andra resurser för att barnen ska få en utbildning.

"Mitt" Gymasium - Hedbergska skolan i Sundsvall. Bild:flickr.com Fotograf: Anders Thorsell


Jag känner väldigt många svenskar som bor utomlands och ett flertal föredrar att låta barnen flytta tillbaka hem till Sverige när det är dags att gå en gymnasie-eller högskole/universitetsutbildning. Sverige erbjuder fortfarande ett stort urval program att välja mellan, inte bara för den som ska börja högskolan utan redan i gymnasiet kan man välja det man bäst tycker sig passa för. I Italien går de flesta gymnasieungdomar jag känner de klassiska inriktningarna som t.ex. Klassiskt, naturvetenskapligt eller tekniskt gymnasium. Andra väljer konstinriktning eller kockutbildning. Urvalet är dock inte så stort och föräldrar har sällan råd att låta ungdomarna studera i en annan stad. 

Bild: flickr.com Fotograf: cvrcrk1

Här måste jag ge en eloge till Sverige, som fortfarande bryr sig om sina ungdomar. Jag tror att alla kan läsa i princip vad de vill. I Sverige kan man till och med studera ämnen som jakt, vildvård och skogsbruk. Ett exempel på en sådan skola är Naturbruksgymnasiet (http://naturbruksgymnasietosby.se/). På länken: http://www.gymnasium.se/ kan man hitta fler inriktningar. Det finns exempelvis flera gymasieskolor som inriktar sig på dans. Jag kan bara föreställa mig vilken lättnad det måste vara för både föräldrar och ungdomar att kunna välja utbildning oavsett geografiskt avstånd. Många skolor har studentrum och de flesta i Sverige har rätt till studiemedel.

Bild: flickr.com Fotograf: ulrika.moller.3
Jag tycker att det är klokt av samhället att investera i ungdomarna. Alla behövs vi i denna värld. Vi behöver ingenjörer och politiker, likaväl som jordbrukare, frisörer, mekaniker, dansare och journalister för att nämna några exempel. Jag tycker det är positivt att det finns gymnasielinjer som ger eleverna en yrkesutbildning. Trots att konkurrensen nu är stenhård så ska man kunna välja om man vill gå på högskola eller inte.

Vad tycker du?

måndag 27 april 2015

Om att bli utsatt för sexuellt våld - hjälp finns att få!

Alltför många blir utsatta för sexuellt våld. Det har alltid hänt och det händer i alla åldrar. I tidningarna läser vi om pedofiler men även om äldre personer som blivit våldtagna. Det positiva idag är väl att man pratar mer om det och att det är lättare att hitta information. Det värsta är att offret alltför ofta känner skuldkänslor fast man inte har någon skuld i det som skett. Vad kan man göra åt det?




Bild: flickr.com Angelo Malig



Tyvärr förstår jag alltför väl vad sexuellt våld är. Känslan man bär efter att ha blivit sexuellt utnyttjad på är fruktansvärd och inte alla tvålar i världen kan tvätta bort smutskänslan man bär på när någon tagit på ens hud utan att haft lov. Spår sitter fast i flera år och i vissa fall hela livet. Det behöver inte gå så långt att själva akten fullbordas, det räcker faktiskt att någon rör en eller trakasserar en.



Många barn och ungdomar vet inte riktigt var gränsen går och det kan vara svårt för ett barn att förstå att man blivit utsatt för sexuellt våld. Det är därför oerhört viktigt att prata med barnen, att berätta vad som är acceptabelt och vad som inte är det. I Italien brukar jag råda mina elever att gå till "Consultorio familiare" i staden/kvarteret där man bor. Där kan man få råd och prata öppet utan att föräldrarna behöver bli involverade. Det kan ju hända att föräldrar inte förstå, eller att förövaren faktiskt finns i hemmet. I Sverige finns mycket mer information att få, även från nätet. Föreningen ATSUB, Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn) http://atsub.se/ stöttar både den som blivit utsatt för våld och de anhöriga. Jag tycker det är värt att ta en titt på deras hemsida för att förstå hur man kan hjälpa på bästa sätt.



Jag tycker också att det är viktigt att förklara för barnen var gränser går. Vad är ok och vad är det inte? Visst är går det bra att en morbror säger: "vilka vackra ögon du har, lilla Emma", men det känns inte ok att han säger "Vilka snygga tuttar du håller på att få!" osv. Det är heller inte ok att röra ens kropp på ett visst sätt. Det är dags att prata om det nu!




torsdag 9 april 2015

Krisen dödar - om självmord i Italien

Många entreprenörer har blivit tvungna att gå i konkurs de senaste åren i Italien. Många arbetslösa har ingen inkomst alls. Både egna företagere och anställda har tagit lån på många år för att skaffa sig ett boende. Ett lån de nu inte kan betala. Kanske de har familj att försörja och utan arbete går det inte. Staten existerar inte och volontärerna räcker inte till. Vissa ser ingen utväg, inget hopp. De senaste tre åren har 439 personer begått självmord på grund av ekonomiska skäl i Italien.



Bild: flickr.com

De senaste tre åren har antalet personer som begått självmord på grund av ekonomiska svårigheter fördubblats och genomsnittsåldern sänkts. 5,5% av offren är nu 25-34 år läser jag i tidningen Metro (150409). Link lab (Laboratorio di ricerca socio-ecoomica dell'Università degli Studi Link Campus) är Metros källa. 

År 2014 begick 201 personer självmord och de flesta skedde på början av hösten. För två år sedan var det 149 personer som tog sitt liv och antalet var 89 år 2012. 41% av offren var arbetslösa. 45,1% var entreprenörer. Antalet självmordsoffer har ökat från 31,5% år 2012 till 48,3% år 2014. 12,4% av offren var under 34 år.

Bild: flickr.com acronimo


Det känns så fruktansvärt att läsa detta. Jag vet och ser ju hur svårt det är att leva i detta land där staten är i många avseenden inte finns. Många entreprenörer har tagit lån och lagt ner all energi de kunde för att öppna företag och ge arbetstillfällen till andra. När företag går i konkurs är det många som drabbas men få som får någon slags ersättning från staten.

Jag har efter många år ännu svårt att förstå hur detta land fungerar. Jag älskar Italien och italienarna men blir fruktansvärt ledsen när jag inser att trots att landet nu varit enat i mer än 150 och är en del av Europa, så har man ännu inte lyckats placera skattepengarna så att alla kan garanteras en viss säkerhet. Man har inte ens lyckats se till att alla betalar skatt...

Och till de 439 offren säger jag: Vila i frid. Jag hoppas att de yngre generationerna kan förbättra Italiens situation. Det är den enda utvägen för detta land.



tisdag 7 april 2015

Varför föds så få barn i Italien?

Jag har levt i Italien i många år nu och sett hur det har blivit svårare och svårare att skaffa barn. Familjepolitiken har aldrig fungerat i detta land, men till på 90-talet kunde man åtminstone få ett fast kontrakt och investera i en framtid som familj. Mor-och farföräldrar ställde upp som barnvakter medan föräldrarna jobbar och familjerna hade fortfarande råd att föda barn. Så är det inte längre. 


Bild: flickr.com Stefan Almesjö

I Italien föds färre barn än i Sverige. Vad beror det på? Orsakerna är många, men Italien har en väldigt dålig familjepolitik och arbetsmarknaden ser inte mycket bättre ut. Arbetslösheten är hög och även de som lyckas få arbete har sällan tillgång till ett fast kontrakt som man behöver för att skaffa lån till ett boende. Detta resulterar i att förälskade par flyttar ihop allt senare i livet. När de väl lyckats med detta projekt är det ändå svårt att sätta ett barn till världen. Det finns arbetsgivare som frågar de kvinnliga kandidaterna om de tänker skaffa barn inom en viss framtid, och svarar man jakande på den frågan är risken stor att de väljer en annan kandidat. Bestämmer man sig nu trots allt att man vill bli förälder ska man veta att man som mor bara har 5 månaders föräldrarledighet med full lön. Man tar ledigt 2 månader innan beräknad födsel och 3 månader efteråt. Det är ont om kommunala daghemsplatser för barn under 3 år, och de privata är väldigt dyra. 

Jag läste en artikel i Buzzfeeds (buzzfeed.com), där man kan se några av fotografen Johan Bävmans bilder på pappor från samlingen Swedish dads. Han inspirerades till att skapa den när han själv var pappaledig. I Sverige har man rätt till 480 dagars betald föräldrarledighet och av dessa går 60 dagar till papporna. Johan säger i artikeln att bara 12 % av papporna ut dessa dagar och Johan tycker att alla borde passa på att vara med sina barn när de är små.

Det låter antagligen som en utopi i de italienska pappornas öron. De italienska fäderna måste ta ut 1 dag obligatoriskt inom de första 5 månaderna av barnets liv. Men om de vill så KAN de ta ut 2 dagar!


Men när jag tänker på hur många av mina italienska väninnor inte ens törs lämna barnen till papporna för att gå ut en kväll med vänner (för de kan inte hanskas med barnen), så tänker jag ju att problemet inte "bara" är politiskt. Det är därmed dags att ändra på folkets mentalitet. Observera att jag inte drar alla över en kam, men det är ett vanligt fenomen i Italien att man anser att barn och hushållssysslor är kvinnans lott. Många italienska kvinnor säger "Han hjälper mig med hushållsarbetet", fast de jobbar heltid precis som sina partners...

Bild: flickr.com White Mocassini

Kommer Italien någonsin ikapp Sverige? Just nu står det  60 - 1 till Sverige i matchen Sverige Italien när det gäller betalda lediga föräldrardagar för pappor.

Fotnot: En liknande artikel kan läsas i min italienska blogg: Pensieri in Testa, i ett försök att "påverka" till förändring. Det är lite svårt då allt runt omkring talar för att kvinnan ska göra hushållsarbetet och få hemmet att fungera. Jag har aldrig sett en reklamsnutt där det är pappan som sköter detta...Tyvärr

Källor:
http://www.buzzfeed.com/lynzybilling/this-is-what-it-looks-like-when-men-are-allowed-to-take-60-d#.wgzYDw9AW5
http://www.infoplease.com/ipa/A0934668.html
http://www.inps.it/portale/default.aspx?itemdir=5804

tisdag 31 mars 2015

Glad Påsk - var ni än är!

Hur firar du påsk? Firar du Påsk? Antingen du gör det eller inte kommer du antagligen att säga och höra orden; " Glad Påsk ", många gånger om dagen i dessa dagar. Men varför och hur firar vi Påsk?
Påsken i Italien är det viktigaste religiösa firandet på året . Budskapet är tydligt; Jesus har återuppstått , och därmed finns det hopp för oss alla! Även personer som inte är katoliker påverkas positivt av glädjen.

This picture can be distributed following the conditions here: http://commons.wikimedia.org/wiki/Commons:GNU_Free_Documentation_License?uselang=sv

Katolikerna i Rom börjar Påskfirandet med att gå i kyrkan på skärtorsdagen då prästerna tvättar fötterna på några i församlingen. På bilden kan vi se påven Francesco tvätta och kyssa fötterna på några gäster i rehabiliteringscentret Santa Maria della Providenza, som grundades av Don Carlo Gnocchi. " Jesus är Gud", sade påven, och han blev en tjänare, vår tjänare. "Vi borde också vara tjänare till varandra." Detta är ett starkt budskap från påve Francesco.

På långfredagen jobbar italienarna. På kvällen går många av dem i procession " Via Crucis " , i minne av Jesu lidande och död. På långfredagen fastar många katoliker och lever dagen i avhållsamhet. Nästan ingen äter kött.

Vanorna på Påskdagen skiljer från region till region. I vissa byar äter man frukost upp till 7 gånger med ägg, salami och bröd. Vanligt i alla regioner är en stor lunch med en massa rätter. Jesus har återuppstått och man ska fira! Kyrkorna är fulla av människor och det är svårt att hitta sittplats om man inte kommer tidigt. Italienarna tillbringar sedan timmar vid bordet, de äter, dricker och pratar. Speciella kakor som aldrig äts annars under året dukas fram, som t.ex. "La Pastiera", en påskkaka från Neapel. I hela landet äter man den berömda påsktårtan "Colomba Dove" . Duvan symboliserar fred, förstås. Alla de italienska barnen får ett chokladägg, med en överraskning inuti.

På annandag påsk går de flesta italienare går ut i parkerna för en stor pick-nick. Vänner och familjer träffas, leker, springer, grillar kött, äter och dricker.


Oavsett om du är i Italien eller i Sverige kommer Påsken antagligen att vara full av ägg.  Ägg symboliserar pånyttfödelse. Naturen håller på att återfödas och så kan även vi .

Jag önskar er alla en glad påsk , var du än är och oavsett hur du ska fira den!

Annika

onsdag 11 mars 2015

Om jag skulle starta eget – mitt drömföretag

Jag har många gånger funderat på att starta eget. Efter en lång karriär i olika yrkesroller och många år som chef, har jag lärt mig ett och annat som borde få ett företag att fungera bra. Jag har sett många saker som inte fungerar, men även flera som fungerar bra. Jag har lärt mig av mycket av skillnaden på italienska och svenska företag och har även jobbat länge i internationell miljö. Jag tror därför att jag skulle kunna använda mina positiva erfarenheter som "best practise" och undvika de många fallgropar jag sett företagsledningar klampa ner i. Man lär sig av misstag – egnas och andras – men även av att se saker fungera bra.

Bild: flickr.com Dieffebi


Innan man startar ett företag bör man förstås tänka på vad man tycker om att göra och vad man är bra på. När man ska investera energi och pengar i någonting eget är det bra om man kan göra det man brinner för. Man bör förstås också kolla att man har ett startkapital som räcker till.





Min dröm skulle vara att starta ett internationellt tjänsteföretag, en internationell språkskola, ett företag för content writing och översättningar på olika språk, eller en kombination av de sakerna. Om jag skulle välja det första alternativet skulle det vara möjligt att få undervisning via Skype för personer som inte har tid att ta sig till lektionerna eller för de som bor långt ifrån lärarna. Jag skulle inte behöva något stort startkapital, men jag skulle dock investera i marknadsföring. Först skulle jag behöva hitta rätt målgrupp och sedan kunna marknadsföra mig på rätt sätt. Jag skulle kunna ha ett litet kontor och låta en del av personalen jobba hemifrån. På så sätt skulle jag spara många utgifter och personalen skulle kunna planera sina arbetsdagar på bästa sätt.



Idag är det oerhört viktigt att kunna marknadsföra sig på nätet. Även Italien börjar vakna till här, men Sverige ligger ljusår före. Det är viktigt att investera i en bra hemsida, för det är på nätet man syns i dagens affärsvärld. Det finns företag som har en särskild person som jobbar med SEO och ser till att företagets hemsida får tillräckligt många besökare, skickar ut nyhetsbrev och så vidare. Att synas på sociala media och resultera bra i sökmotorer som Google och Bing är A och O för dagens företag och kan vara väldigt tidskrävande att sköta själv. Jag skulle nog outsourca den tjänsten till ett externt företag då jag har sett hur lång tid det tar att göra själv. Företaget Webpower (http://www.webpower.se/) är ett företag som kan ge professionell hjälp med marknadsföringen och det skulle kännas skönt att få den skräddarsydd av experter. Jag kanske skulle behöva hjälp med att lansera kampanjer, nyhetsbrev och att sedan analysera resultaten också för det skulle underlätta att förstå vilka behov som finns ute på marknaden.


Bild: flickr.com  polina flegontovna


Personalen är varje företags "hjärta". Det är människan som gör företaget fungerande och man måste se till att bra syre kommer in och ut ur hjärtat. Jag skulle kunna hitta personal själv med hjälp av mina kontakter, för jag har turen att ha ett stort nätverk av internationella kontakter. Många av dessa är vänner som jag känner personligen och har samarbetat med under många år. Jag känner många språklärare, översättare och skribenter som jobbar på olika språk. Kunskap är viktigt, liksom motivation. Jag skulle därför investera i kurser så att personalen kan förkovra sina kunskaper och hålla motivationen i topp.



En sak är klar: Jag skulle driva ett företag på svenskt sätt. Sverige är känt internationellt för att ha många möten, och det är någonting jag respekterar. Kommunikation är grunden till ett bra samarbete. Jag har sett alltför många små företag gå under, ofta för att de inte har kunnat behålla den kvalificerade personal de hade.




lördag 7 mars 2015

Fira eller inte fira? - Det är frågan. Internationella Kvinnodagen

Mimosan säljs i varje hörn i hela Italien  och restaurangerna är fullbokade de 8 mars då kvinnorna ska ut och fira. Vissa ställer sig dock frågan: Vad finns att fira? Kvinnor lider i hela världen, har sämre betalt än männen, blir könsstympade och har sämra villkor i allt. Andra vill fira att man kommit så långt som man ändå kommit idag, man har rösträtt och genom idiget kämpande har man uppnått många mål. Vad är rätt? Vad tycker du?


                                                    Bild: Flickr.com Foto: sunumer

Det är en lång väg kvar till jämlikhet i Italien där 56% av unga kvinnor under 35 går arbetslösa i den södra delen av landet och där löneskillnaderna mellan könen forfarande är avsevärd. 2010 var bara 18% av senatens ledamöter kvinnor som är en skrämmande låg siffra med tanke på Sveriges 45%. Att ett land styrs av manliga politiker som aldrig behövt bry sig om familjepolitik främjar inte kvinnans liv i detta samhälle. Men kanske man ändå tycker att det är värt att fira vissa framgångar, fast man tycker att de borde vara självklarheter. Hustrumisshandel förbjöds 1963. En man som mördade sin hustru, syster eller dotter fick bara 3-7 års fängelsestraff till 1981 så det kanske kan vara värt att fira att lagarna har förändrats. 996 erkändes våldtäkt vara ett brott mot person och inte mot samhället. Nu har man en lag som förbjuder stalking. Så saker och ting går förstås framåt, fast väldigt sakta...



Bild: flickr.com forget Angelhead


Tanken på en kvinnodag vaknade på början av 1900-talet och 1911 firades den i fyra länder: Danmark, Schweiz, Tyskland och Österrike. Man krävde då bland annat rösträtt för kvinnan. När en brand inträffade i en fabrik i New York den 25 mars 1911, och 123 kvinnor och 23 män förlorade livet, började man aktivt förändra kvinnans arbetssituation och rättigheter. Så småningom förändrades arbetslagstiftningen.

Kvinnodagen började firas i många länder. I San Francisco genomdrevs 1945 ett internationellt avtal som fastslog jämställdhet mellan män och kvinnor som en grundläggande mänsklig rättighet. Vid FN:s första internationella kvinnokonferens i Mexiko 1975 togs initiativ till att genomföra en gemensam kvinnodag. 1977 antog FN en resolution som rekommenderar ett allmänt firande av en internationell kvinnodag. Sedan 1978 finns 8 mars med som internationell kvinnodag på FN:s lista över högtidsdagar. 

I Italien grundades  UDI, de Italienska Kvinnornas Förbund 1944 på ett initiativ av olika vänsterpartier (PCI, PSI, Partito d'Azionie, Sinistra Cristiana och Democrazia del Lavoro) och det var dessa kvinnors initiativ att fira kvinnans dag den 8 mars 1945. Efter krigets slut firades dagen och mimosan blev en symbol efter tre kvinnors förslag, Teresa Noce, Rita Montagnana och Teresa Mattei. Man valde mimosan för att den är enkel och växer vilt i hela landet. 
                                              
Foto: flick.com Teresa Mattei - italiensk politiker (1921-2013). En av eldsjälarna bakom kvinnodagen med mimosan som symbol. 

                                     
1959 lades ett förslag fram av tre kvinnliga politiker (Luisa Balboni, Giuseppina Palumbo och Giuliana Nenni), socialister och kommunister, att göra dagen till en nationalfest. Förslaget fick avslag. 1972 hade man en stor demonstration i "Campi de' Fiori" i Rom där Jane Fonda deltog. Man kämpade bl.a. för laglig abort och för sexuell frihet.

Jag inser att männen fortfarande har 80% av makten i världen och att det finns oändligt mycket att göra för att förbättra kvinnornas förhållanden både i arbetslivet och i hemmen. Jag tycker att denna dag är ett bra tillfälle att diskutera dessa frågor. Jag tycker också att det är en dag då man kan fira de fantastiska kvinnor som har kämpat och som fortfarande kämpar för en bättre värld. Jag tycker att alla de kvinnor som vill gå ut och fira ska få göra det. Många av de kvinnor som fyller Italiens restauranger kvällen den 8 mars kanske dessutom verkligen har framsteg att fira. Kanske de har förbättrat sina liv de senaste årtiondena.

Jag respekterar både dem som vill fira och dem som föredrar att låta bli.Jag tycker själv inte om att sådana här dagar blir kommersiella helgdagar då man ska ut och köpa presenter till varandra. Jag har dock ingenting emot att bli firad och en liten blombukett mimosa tackar man aldrig nej till. Det är ju ändå modiga och starka kvinnor som har kämpat för att få denna dagen, en internationell kvinnodag.

Hur ni än ser på saken så önskar jag er en underbar dag!



Bild: flickr.com Paloma Siro

                           
Källor:
Kristina Kappelin: Berlusconi Italienaren
http://it.wikipedia.org/wiki/Teresa_Mattei
http://www.repubblica.it/static/speciale/2014/8marzo-donne-in-politica/?ref=HREC1-3
http://it.wikipedia.org/wiki/Giornata_internazionale_della_donna
http://sv.wikipedia.org/wiki/Internationella_mansdagen
http://www.style.it/
http://www.ilmattino.it/NAPOLI/CRONACA/record-donne-disoccupate-sud/notizie/1223813.shtml