Toapapper eller pappersnäsdukar - En skattefråga?

Skolorna börjar snart i mitt nya hemland och mina tankar börjar snurra runt skolor och skatter. Jag bor i Italien, men kommer från Sverige. Om jag hade bott i Sverige hade jag betalat mindre skatt än jag gör nu och mina barn skulle ha haft gratis toapapper på skolan! Helt otroligt! Inte bara toapapper, förresten. De skulle ha haft gratis skolmat, skolböcker och någonting som heter barn- studiebidrag!

Bild: flickr.com Christian Olausson

Det började på dagis. Maten på dagis skulle betalas varje månad. Inte bara det! Man samlade ihop en summa pengar som skulle gå till allt material: toapapper, pennor, ritpapper, målarfärger och annat. Efter varje termin köpte man också förstås en present till fröknarna. 

Bild: https://www.flickr.com/photos/91470992@N02/

Så fortsatte det. De första fem åren i den obligatoriska skolan var böckerna gratis, men inte toapappret eller annat material man skulle använda. Även skolmaten skulle betalas, förstås, oavsett om barnen åt eller inte.

Ju högre upp i klasserna barnen kommer, desto dyrare blir det att gå i skolan i Italien. Utflykterna blir längre och dyrare också och en del familjer har svårt att hitta pengar till allt. Visst kan man få hjälp med pengar till böcker och skolmat, men då måste man tjäna väldigt lite pengar.

Bild: https://www.flickr.com/photos/lameridianaedizioni/

Skolböckerna blir dyrare och dyrare och i första gymnasieklass kan nya böcker mer än 500 euro! Man trängs därför i bokaffärer och på marknader innan skolorna börjar, för att få tag på begagnade böcker i bra skick billigt. I gymnasiet samlar man inte längre ihop pengar till toapapper, utan eleverna tar med sig pappersnäsdukar på toaletten. Detta är en vana som man sedan har med sig livet ut, för ingenstans finns toalettpapper att finna i Italien. Utan pappersnäsdukar kan du inte klara dig! På sjukhus, gym eller på restaurangen ska du ha tur om det finns toapapper. Kanske du slipper näsdukarna om du jobbar på en privat arbetsplats.

Bild: flickr.com Collectioseum

Jag är ingen expert på ekonomi, utan har bara vanligt "bondförnuft". Jag skulle dock bli tacksam om någon expert skulle kunna förklara för mig varför det inte finns toapapper på skolorna i Italien när man i genomsnitt betalar 48% i skatt av en genomsnittlig lön medan men i Sverige betalar 42%. Genomsnittet för OECD är 36%. Varför har man barn- och studiebidrag i Sverige men inte i Italien? Finns det någon som vet?

Hur många av mina arbetstimmar går åt till att betala sådant som jag skulle få tillbaka genom skatten i Sverige? Jag bara undrar...

Källa: http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Skatter/Rakna-pa-dina-skatter/Rakna-ut-din-skatt/

På resande fot

Kära läsare,

På sista tiden har jag varit mycket på resande fot. Jag har upptäckt nya platser och återupptäckt gamla. Jag har berikats med nya intryck på platser jag aldrig varit och återsett mina barndoms smultronställen! Jag är så tacksam!

Jag började med en liten 3-dagars semester på Santorini i Grekland med min dotter och några vänner. Det var som att komma till paradiset på jorden. Skönheten jag fick uppleva när jag såg detta gjorde mig mållös och rörd till tårar. Vi bodde ganska enkelt på ett rum med matlagningsmöjligheter i Perissa. På Santorini kan man hyra en bil billigt och sedan åka runt ön på några timmar. Vi tillbringade lördagkvällen tillsammans med hundratals människor i den lilla staden Oia för att vänta på den fantastiska solnedgången.

Valet att åka till Grekland var ganska självklart. Landet behöver våra pengar! Jag hade dessutom aldrig varit till detta vackra land med dessa sagolika öar. Jag fick uppleva vänlighet, service, god mat, bra musik och dans. Att bada i det fantastiska havet var underbart.

Hundratals personer väntar på solnedgången i Oia - Santorini

Nu hade jag fått smak på sol- och badsemester och blev sugen att fortsätta bada. Men varje semesterdag var ju inplanerad. Hur kunde jag göra? Jag tog en heldagssemester till en liten stad som ligger 2 timmar från staden jag bor i - Rom. Den vackra havsstaden jag åkte till över dagen heter Gaeta. Vattnet var rent och hade en vacker, grön färg. Vi hyrde en trampbåt och avnjöt platsens skönhet även därifrån.

I Gaeta sov jag inte över någonstans utan återvände till Rom samma kväll. Efter några dagar var det dags för några dagar i Sverige. Några dagar skulle jag tillbringa hos min mor, men jag skulle även bila upp till Härjedalen för att föreläsa och samtidigt återse mina kära släktingar i Hede. 

Under mina resor har jag bott på många olika platser. Jag har bott på hotell med få och många stjärnor, på B&B, hos vänner & släkgingar, och för länge sedan bodde jag i stugor när jag bilade runt i Sverige. Att bo nära naturen får mig att njuta oerhört. Jag kan sitta på en sten vid en sjö eller på en stubbe i skogen i timmar och bara reflektera över livet.

Man skulle även kunna kombinera en stugupplevelse med en hotellupplevelse och bo i lägenhet på en gård. Jag fick nyligen nys om en plats som heter Hem till Gården (http://hemtillgarden.se/), som ligger i närheten av Västerås. Där kan man bo nära naturen i egen lägenhet. Jag föredrar faktiskt att kunna laga maten själv och bor aldrig i hotell med halv- eller helpension längre än några dagar. Kanske jag kommer att prova på att bo på gård nästa gång. Det vore verkligen mysigt.

Jag älskar naturen! Det är underbart att kunna gå ut i skogen och äta de bär man plockar och bara stanna till vid en sjö och bada. Den svenska naturen är fantastisk! Jag älskar naturen även på andra ställen och ser fram emot att kunna resa mer i framtiden. Jag har så mycket kvar att se på denna jord!

Möten som berikar – Carpe Diem – om kvinnor, feminism, krig, religion och ...Sverige

Det gäller att alltid hålla ögon och öron öppna om man vill uppleva nya känslor, lära känna nya människor och lära sig mer om andras liv. Carpe Diem – ta varje tillfälle i akt och LEV! Jag trodde en gång i tiden att det var svårare att få vänner i Sverige än i Italien, men så är inte fallet. En väntan på en busshållplats i Borås kan bli en underbar möjlighet att lära sig mycket om andra människor och få nya vänner!

Bild: Privat

Jag hade landat på Landvetter och väntade på bussen som skulle föra mig till min mors bostad strax utanför Borås. Man hade infört sommartidstabell och bussen gick bara en gång i timmen! Jag stod upp då jag suttit länge både på plan och flygbuss och bredvid mig satt tre kvinnor på en bänk och väntade. Två äldre kvinnor pratade först om recept och barnbarn, men sedan började den ena prata om andra världskriget. Hon hade bott i Bratislawa då och blivit utslängd från sitt hem utan tillåtelse att ta med sig några ägodelar alls. Kvinnan hette Katarina Johansson och kom till Sverige 1948 då företaget Algot anställde personal från andra länder. Bredvid Katarina satt en mörk, vacker kvinna som plötsligt utbrast: "Har du varit med om krig? Det har jag också!". Kvinnan berättade om kriget mellan Iran och Irak och om hur fruktansvärt det var. Jag kunde inte låta bli att lägga mig i, utan bad dem berätta mer. Den mörka kvinnan hette Marjan Garmroudi och både hon och Katarina delade generöst med sig av sina intressanta levnadshistorier.

Så kom dock Marjans buss och det kändes lite svårt att skiljas nu när vi just hade lärt känna varandra. Vi utbytte kontaktuppgifter och Marjan bjöd mig hem till sig. Jag accepterade givetvis, glad och tacksam över en ny, fin vän. Jag åkte samma buss som Katarina och den tredje kvinnan, vars namn jag aldrig uppfattade. Katarina berättade mer om andra världskriget och om hur hon först kom till Österrike och sedan till Sverige.

Bild: privat bild på artikel i tidningen Xtra Borås 

Tro min häpnad när jag kommer hem till min mor och ser denna tidning på köksbordet. Marjan är ju aktiv politiskt! En kämpare som slåss för människors rättigheter! Jag blev ännu mer nyfiken på att lära känna henne mer! Jag gick nyfiken hem till hennes hem på utsatt tid. Jag andades genast in en annorlunda atmosfär, lite som om jag kom till ett annat land men ändå var i Sverige. Hemmet var underbart vackert inrett och en tavla som dottern målat hängde på väggen och speglade de båda världarna, Iran och Sverige. Marjan och hennes man Hamid välkomnade mig och vi pratade och pratade. Hamid lämnade oss ensam till och från, för han ville inte störa. Jag var dock lika intresserad av hans historia, så jag bad honom sitta kvar medan vi avnjöt den goda ostkakan som Marjan bakat inför mitt besök. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jämförde till och med italienska politiker med iranska. Vi kom exempelvis på att Berlusconis retoriktaktik liknar den iranianske presidenten Mahmoud Ahmadinejad!

Marjan var bara 11 år då revolutionen kom till Iran. I början verkade det inte vara så farligt, men sedan blev man mer och mer fången. Hamid var 18 och märkte snart att han inte längre var fri att tänka och tycka som han ville. Han var tvungen att vara med i kriget i 2 år men flydde sedan till Sverige 1989. Marjan var väldigt ung, men redan politiskt intresserad. Hon ville att alla människor skulle ha rätt att vara som man vill och blev tidigt politiskt intresserad.

Tvång på slöja infördes, men Marjan ville inte bära den. Hennes mor bad henne använda den, för att hon inte skulle skadas som många andra kvinnor.

Bild: privat - Marjan bar ovilligt sjalen. Här i åttonde klass. 

Jag bad Marjan berätta lite om skoltiden. "Det var tidigt 80-tal då och det var väldigt stränga och hårda discipliner. Varje morgon satt en kvinna vid dörren och kollade hur vi såg ut. Från topp till tå. Man fick inte visa håret. Om ett enda hårstrå råkade comma ut från scarfen blev det disciplinsamtal. Gjorde man om det så kallades föräldrarna till biträdande rektorn. Kvinnan mätte våra byxor som heller inte fick vara för tajta. Man fick inteha nagellack eller smink. Men vi målade oss i smyg, för man ville ju vara fin för killarna! Nu är disciplinerna inte lika hårda. Det beror på vem som har makten. Den nuvarande presidenten Hassan Rouhani är mjukare i sitt bemötande av kvinnor och deras klädsel. Han vill visa öppenhet inför reformer. Det finns fortfarande hårda discipliner i skolor, men det beror på skolorna, kvarter och samhällsklasser. "

Slöjan

Vi pratar länge om slöjan. Marjan tycker att alla ska få vara fria att leva som man vill. Hon älskar Sverige för landet erbjuder äkta religionsfrihet. Man har verkligen rätt att tro på vilken religion man vill. Ingen ska behöva bära slöja om man inte vill det. Men om man vill det så ska man förstås vara fri att göra det. Själv har hon aldrig velat bära någon slöja och hon minns ännu den första gången hon fick ta av sig den. Det var på en resa till Turkiet som artonåring. Hon säger att hon alltid kommer att minnas den frihetskänsla hon kände när hon kände vinden vina genom håret. Om slöjan säger hon:

"Kvinnor ska själva bestämma om de vill täcka kroppen eller inte. Tyvärr det är männen som alltid vill bestämma över det. Det spelar ingen roll hur kvinnan gör.!! I länder som Iran måste hon täcka sitt hår och kropp och gör hon inte det blir hon arresterad av ordningsvakter på gatan. Här i Sverige blev en gravid muslimsk kvinna attackerad av några rasister på en parkeringsplats pga att hon bar slöja. Jag menar : det här med kvinnans kropp är / har varit männens absolut viktigaste ägodel. Den ska täckas eller avtäckas. Den säljer produkter, blir som industriernas ikoner osv. Som feminister bör vara vaksamma över detta och även försiktiga för de religösa krafterna. De är inga krafter att "leka med". "

Jag frågar henne varför vissa muslimska kvinnor går i vida kläder medan andra har slöja och jeans. Jag har ju själv läst lite i Koranen och förstått att man även ska skyla kvinnligheten på andra sätt. Marjan förklarar:

"Det beror på olika muslimska / koran skolor. Den ena imamen/ ayatollah ( prästen) tolkar på ett visst sätt och den andra på ett annat. Det finns de riktigt konservativa, de extremister som tolkar. Däremellan finns det de ( präster ) som är något mer liberala och öppnare med sina tolkningar. Det gör att bud och förbuden skiljer sig ganska mycket i dessa skolor. Men den gemensamma nämnaren är mer förbud för kvinnor än för män."

Vi pratar även om andra religioner och tid och rum försvinner...

Kärleken

Hamid kunde inte glömma den vackra 11-åringen i grannfamiljen, så en dag bad han en vän i Iran skicka ett kort på henne. Han blev djupt tagen och skrev ett brev till henne. Hon svarade och deras brevväxling fortsatte i 10 månader då de insåg att de måste träffas. Det blev en djup kärlek som idag efter 22 år och två barn fortfarande brinner starkt. Hamid tittar med kärlek och respekt på sin fru under vårt samtal och Marjans kärleksfulla humor glittrar i hennes ögon när hon ser på sin man. Jag känner mig tacksam för att kunna ta del av dessa känslor. Kärlek, frihet, respekt och humor; allt i ord, blickar och handlingar.

Bild: privat

Karriär och Politik

Marjan jobbar som lärare i grundskolan. Hennes oerhörda energi måste dock få utlopp även på andra sätt. Hon började vara aktiv inom politiken redan som barn i sitt hemland och har nu fortsatt i Sverige. 2006 gick hon med i Vänsterpartiet och är idag invald i regionsfullmäktige sedan 2010. Hon är dessutom kulturansvarig i iranska föreningen och anordnar många intressanta event. En av de viktigaste politiska frågorna anser hon vara feminismen. Mellanöstern ligger enormt efter Sverige, mycket på grund av feudalismen. Men hos många av oss sitter patriarkatet dolt i ryggmärgen. Det måste vi göra någonting åt, tycker Marjan. Hon säger:

"Även i det moderna Europa och Sverige lever kvar patriarkala strukturer. När man då upplevt det ännu starkare krafter som motarbetar kvinnors frihet och jämställdhet blir frustrationen stor inom en. Tanken att förändra detta åtminstone här i Sverige blir angelägen. Tyvärr lever detta i många människor och det märks även i samhällesstrukturer. Sedan finns det de som kommit hit till en fri stat men bär med sig dessa mönster. Det gör att flertal kvinnor och unga flickor bor / är födda / uppväxta i det fria Sverige men i många avseenden är de inte så fria. DET är en utmaning för politiker att se till integrationen fungerar bra. Och det sker inte genom en kurs enbart för invandrare. Man måste skapa bra grunder för jämställdhet för att bryta dessa mönster. "

Bild: privat - Jag och Marjan. En utvandrare och en invandrare i perfekt harmoni

Vi pratar länge om de olika ländernas historia, om Irak, Afghanistan, om Italien. Vi pratar om skolor och undervisning. Vi pratar länge länge om misshandel och då särskilt psykisk misshandel, eftersom Marjan vet att jag skrivit en bok och föreläser om ämnet. Även hennes man Hamid sitter med en lång stund under det samtalet och jag känner att de båda känner till ämnet mer än väl. Även de känner personer som blivit utsatta.

Den kvällen bara flög iväg! Vi hade nog kunnat fortsatt prata i flera dagar. Jag hoppas träffa Marjan snart igen.

Carpe Diem

Annika

En morgon vid havet - Ostia, Rom

Jag bor mellan staden Rom och havsstaden Ostia. Det tar 20 minuter för mig att åka till båda platserna utan trafik. På söndag morgnarna älskar jag att kliva upp tidigt för att vara bland de första som sätter sin fot på stranden.

Bild: privat

Stranden jag brukar åka till tillhör kommunen Rom. Jag föredrar att åka dit än till de privata badstränder som finns. På de privata stränderna  kostar det inträde och om man vill ha solstol och parasoll kan det bli riktigt dyrt. Stranden jag åker till är bred och flera kilometer lång.  Vegetationen har sparats och ingenting har fått byggas alldeles vid stranden och naturen runt omkring är underbart vacker. 

.

Det kostar ingenting att vara där. Man kan ta med sig eget parasoll eller annan utrustning om man vill, men även hyra parasoll och solstol om man föredrar det. Strukturen är välorganiserad med interna parkeringar, toaletter och ambulanser ifall någon skulle bli sjuk. Högtalarna ropar om någon har parkerat fel eller om något barn har kommit bort (det händer faktiskt!).Om man kommer tidigt kan man parkera innanför grindarna - i cancelli - som badstället fått sitt namn efter. Det heter just "Grindarna" - "I cancelli". Givetvis finns där utbildade badvakter och om de går på lunch så ropar man ut det i högtalarna.

Gillar du både kultur och historia, men vill bada i Medelhavet? Vad väntar du på? Boka en resa till Rom!

Annika

Om att resa i sportens namn

Jag älskar att resa och många med mig. Det spelar faktiskt ingen roll vart jag reser eller varför. Jag älskar att lära känna nya människor, se platser jag aldrig sett och känna nya dofter och smaker. Genom mina föreläsningar har jag turen att resa ganska mycket och jag har träffat otroligt många människor! De flesta resorna gör jag dock ensam. Jag har vänner som reser för sportens skull och det verkar också vara roligt.

 

Himlen från ett flygplansfönster - privat bild

En vän till mig spelar i ett italienskt handbollslag. Hon ser verkligen fram emot en resa hon ska göra för att tävla i Nice i oktober. I Italien är det väldigt populärt med fotboll och många reser för att spela borta, oavsett vilken serie man spelar i. Jag har lärt känna människor som rest för att tävla i karate och simning. Härligt!!!

Min kära vän Stefania som reser runt och spelar handboll

Golf är också någonting som verkar givande. För dig som spelar golf vore det kanske värt att tänka på att boka en resa till ett land som Spanien, Irland, Marocko eller Abu Dhabi? Eller - varför inte komma hit till Italien? På sajten http://qualitours.se/ ser jag att det finns möjlighet att boka en golfsemester på flera olika platser i landet, bland annat alldeles i närheten av mitt hem! I Parco dei Medici i Rom finns en härlig golfbana med 27 hål och hotell alldeles vid banan! Det är enkelt att ta sig in till centrum där det finns massor av konst och historia, men det går också alldeles utmärkt att ta sig till havet!

Bild: flickr.com Ray Jonca

Att resa i grupp är nog härligt. Jag har inte gjort det sedan jag kom till Italien på skolresa, men det är någonting jag ska börja fundera över. 

Studera i Sverige eller Italien?

Funderar du på om du eller kanske dina barn ska studera i Sverige eller Italien? Ja, vem gör inte det? Som utlandssvensk måste man inse att Sverige ger oerhört mycket mer stöd till de ungdomar som vill studera. Här i Italien måste föräldrarna verkligen ställa upp med pengar och andra resurser för att barnen ska få en utbildning.

"Mitt" Gymasium - Hedbergska skolan i Sundsvall. Bild:flickr.com Fotograf: Anders Thorsell

Jag känner väldigt många svenskar som bor utomlands och ett flertal föredrar att låta barnen flytta tillbaka hem till Sverige när det är dags att gå en gymnasie-eller högskole/universitetsutbildning. Sverige erbjuder fortfarande ett stort urval program att välja mellan, inte bara för den som ska börja högskolan utan redan i gymnasiet kan man välja det man bäst tycker sig passa för. I Italien går de flesta gymnasieungdomar jag känner de klassiska inriktningarna som t.ex. Klassiskt, naturvetenskapligt eller tekniskt gymnasium. Andra väljer konstinriktning eller kockutbildning. Urvalet är dock inte så stort och föräldrar har sällan råd att låta ungdomarna studera i en annan stad. 

Bild: flickr.com Fotograf: cvrcrk1

Här måste jag ge en eloge till Sverige, som fortfarande bryr sig om sina ungdomar. Jag tror att alla kan läsa i princip vad de vill. I Sverige kan man till och med studera ämnen som jakt, vildvård och skogsbruk. Ett exempel på en sådan skola är Naturbruksgymnasiet (http://naturbruksgymnasietosby.se/). På länken: http://www.gymnasium.se/ kan man hitta fler inriktningar. Det finns exempelvis flera gymasieskolor som inriktar sig på dans. Jag kan bara föreställa mig vilken lättnad det måste vara för både föräldrar och ungdomar att kunna välja utbildning oavsett geografiskt avstånd. Många skolor har studentrum och de flesta i Sverige har rätt till studiemedel.

Bild: flickr.com Fotograf: ulrika.moller.3

Jag tycker att det är klokt av samhället att investera i ungdomarna. Alla behövs vi i denna värld. Vi behöver ingenjörer och politiker, likaväl som jordbrukare, frisörer, mekaniker, dansare och journalister för att nämna några exempel. Jag tycker det är positivt att det finns gymnasielinjer som ger eleverna en yrkesutbildning. Trots att konkurrensen nu är stenhård så ska man kunna välja om man vill gå på högskola eller inte.

Vad tycker du?

Om att bli utsatt för sexuellt våld - hjälp finns att få!

Alltför många blir utsatta för sexuellt våld. Det har alltid hänt och det händer i alla åldrar. I tidningarna läser vi om pedofiler men även om äldre personer som blivit våldtagna. Det positiva idag är väl att man pratar mer om det och att det är lättare att hitta information. Det värsta är att offret alltför ofta känner skuldkänslor fast man inte har någon skuld i det som skett. Vad kan man göra åt det?

Bild: flickr.com Angelo Malig

Tyvärr förstår jag alltför väl vad sexuellt våld är. Känslan man bär efter att ha blivit sexuellt utnyttjad på är fruktansvärd och inte alla tvålar i världen kan tvätta bort smutskänslan man bär på när någon tagit på ens hud utan att haft lov. Spår sitter fast i flera år och i vissa fall hela livet. Det behöver inte gå så långt att själva akten fullbordas, det räcker faktiskt att någon rör en eller trakasserar en.

Många barn och ungdomar vet inte riktigt var gränsen går och det kan vara svårt för ett barn att förstå att man blivit utsatt för sexuellt våld. Det är därför oerhört viktigt att prata med barnen, att berätta vad som är acceptabelt och vad som inte är det. I Italien brukar jag råda mina elever att gå till "Consultorio familiare" i staden/kvarteret där man bor. Där kan man få råd och prata öppet utan att föräldrarna behöver bli involverade. Det kan ju hända att föräldrar inte förstå, eller att förövaren faktiskt finns i hemmet. I Sverige finns mycket mer information att få, även från nätet. Föreningen ATSUB, Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn) http://atsub.se/ stöttar både den som blivit utsatt för våld och de anhöriga. Jag tycker det är värt att ta en titt på deras hemsida för att förstå hur man kan hjälpa på bästa sätt.

Jag tycker också att det är viktigt att förklara för barnen var gränser går. Vad är ok och vad är det inte? Visst är går det bra att en morbror säger: "vilka vackra ögon du har, lilla Emma", men det känns inte ok att han säger "Vilka snygga tuttar du håller på att få!" osv. Det är heller inte ok att röra ens kropp på ett visst sätt. Det är dags att prata om det nu!