Ett stort tack till den svenska sjukvården.

För många år sedan, nämligen 1985, tog jag med en italiensk politiker till Sundsvalls sjukhus där min morfar var inlagd. Redan när vi kommit in på bottenvåningen uttryckte politikern sin häpnad över själva byggnaden med  dess kafé, blomsterhandel, affär, hårfrisör och mycket mer. När jag sedan tog med henne upp till rummet där min morfar låg, blev hon ännu mer imponerad. Personalen gick in och hälsade på honom. Han hade radio vid sängen och allt var mycket modernt och fint. Det förvånade henne också att han fick använda sjukhusets kläder så att min mormor inte behövde ta med pyjamas och handduk för tvättning.

                                          Bild: wikimedia Mikael Ejdemyr

29 år hade alltså gått sedan jag sist satte min fot på ett svenskt sjukhus, när min mamma nu insjuknade och jag åkte upp till Borås för att se hur det var med henne. Mycket hade jag hört om om den svenska sjukvården. Det är kanske sant att den förvärrats under de  sista åren, men för mig var det som att komma in på ett hotell.

Jag har vi fler tillfällen varit inlagd på italienska sjukhus. Det fantastiska här i Italien är att det är alldeles gratis att ligga på sjukhus. Maten är mycket god, fast det tycker förstås inte alla italienare, vars släktingar ofta tar med sig hemlagad mat när de hälsar på. Personalen är oftast underbar och jag har inte mycket att klaga på efter alla sjukhusvistelser jag har varit på.

Men de går inte att jämföra med de svenska sjukhusen. Sedan min mamma blev inlagd på Södra Älvsborgs sjukhus kunde jag dagligen ringa upp på avdelningen och prata med ansvarig sköterska eller underläkare. Vänligt gav de mig uppdateringar på hennes hälsotillstånd. Min mor försäkrade mig att hon blev väl omhändertagen men jag beslutade mig ändå att åka upp för att se hur hon mådde.

Vänligheten som mötte mig var fantastisk.  Jag ska nu inte gå in i detalj hur väl omhändertagen  min mor var av personalen, men hon var själv otroligt nöjd. Det kostar visst 80 kronor att ligga på sjukhus i  Sverige, men man behöver inte ha med pyjamas eller tvål. Man kan duscha när man vill och har tillgång till TV. Maten är fantastisk och man får flera rätter att välja mellan.

Jag fick mig en tankeställare. Hur gör de italienare som inte har släktingar som tvättar deras kläder eller kommer med andra tillhörigheter? Är det så att de som inte har barn eller släktingar alltid har vänner som ställer upp? Kanske. Det vore förstås fint. I Sverige är många människor ensamma och det är fint att man faktiskt kan man klara en sjukhusvistelse själv, tack vare en bra organisation och personal.

Färdtjänst är också någonting man saknar i Italien. Tänk att bli hämtad på avdelningen där man man ligger och få skjuts ända hem, och det för en väldigt liten summa!

Ett stort tack till Sveriges sjukhuspersonal, särskilt de på sjukhuset i Borås – Södra Älvsborgs Sjukhus. Tack!