söndag 15 december 2013

Jul i Italien

Snart är det Jul igen. Hur firar man Jul i Italien?

                        Bild: flickr.com ViaggioRoutard

På Julafton medan de flesta svenskar sitter och tittar på Kalle Anka avslutar italienarna sin arbetsdag. De flesta jobbar halvdag på Julaftonen för att hinna köpa de sista läckerheterna till kvällens middag. 
Trots att man kanske inte känner av julstämningen på samma vis som i Sverige så känns julens innebörd starkt i Italien. Man pyntar inte lika mycket som i Sverige. Det kan räcka med en julkrubba och en julgran och man byter inte gardiner och dukar.

De riktigt katolska italienarna fastar hela dagen på julaftonen, andra äter en smörgås eller liknande. Men ingen äter kött. Av religiös tradition avvarar man all lyx, som till exempel kött, tills Jesusbarnet föds på julaftonskvällen. Men då firar man!

Som vanligt är maten huvudpunkten och de italienska husmödrarna ägnar flera timmar i köket. Köket varierar från region till region men fisk ingår i alla rätterna. Det finns ingen rätt som är ett måste. Man börjar äta sent. Middagen börjar vid 21-tiden i de flesta fall och man börjar då med en antipasto bestående av olika fisksorter, ost och grönsaker. Sedan följer en pasta- eller risrätt med fisk som till exempel musslor, scampi eller helt enkelt tonfisk. Fisk till varmrätt ska det vara, med grönsaker till. Klockan 24 öppnas julklapparna tillsammans med en flaska Spumante och man skär av julkakan "Panettone". Det är en kaka som man bara äter vid Jul, fylld av russin och torkad frukt. För de som inte gillar innehållet kan man köpa en "Pandoro" i stället, som är utan fyllning.

På Juldagen samlas man igen. Då äter man kött. Lunchen klockan 13 består av minst tre rätter; lasagne eller liknande brukar vara den första, som följs av varm kötträtt, grönsaksrätter och ibland klyftpotatis. Panettone och pandoro står på bordet igen.

Kyrkorna är fullsatta under dessa helgdagar. Om du vill ha sittplats i en katolsk gudstjänst på en juldag får du se till att komma en kvart innan den börjar. Hinner man inte det, kan man vänta till nästa. De flesta kyrkor har 4-5 gudstjänster vid olika tidpunkter.

Firandet med julklappar på julafton är egentligen en modern sed i Italien. Till bara för några år sedan, bytte man presenterna på trettondagen för det var då som de tre vise männen kom fram till Jesus. Nu har traditionerna förändrats lite men man firar fortfarande trettondagen. Alla italienska barn väntar då på en gammal häxa, liknande den svenska påskkärringen, som kommer flygande in genom skorsstenen och lägger karameller och presenter i de i förväg uthängda sockarna.

Tidigare publicerad i Sourze.se

lördag 14 december 2013

Italiens Big Brother gick upp i rök

Det finns de som hoppas att detta blir slutet för den italienska versionen av Big Brother. Huset på 1.700 kvadratmeter som deltagarna skulle flytta in i har bokstavligen gått upp i rök.


                       Bild: flickr.com CARRAMMERDA (bilden föreställer någonting annat)

Natten mot den 14 december brann villan, som skulle användas till nästan säsong av Big Brother, ner till grunden i den stora filmstaden Cinecittà. Det var den tredje branden på  kort tid i filmstaden, skriver den italienska tidningen la Repubblica. Det tog hela natten att släcka branden.

Det är mycket möjligt att branden var anlagd och man håller nu på och undersöker saken. Helt klart är att skadorna kommer att ha stora ekonomiska konsekvenser för producenterna. Den 23 januari 2014 skulle man ha börjat sända den trettonde säsongen av programmet.

Redan tidigt idag såg jag de första kommentarerna av lättnad över att slippa detta program på facebook. Jag håller med om att programmet är helt utan kulturell mening, som de flesta reality shows, men tycker att det är skrämmande att en stor filmstad som Cinecittà ska kunna fatta eld så lätt. 

Kommer detta att stoppa programmet? Antagligen inte. Man söker redan efter ett alternativ till huset som brunnit ner.

onsdag 11 december 2013

Startpaket - om att bli mamma i Finland

I dag läste jag ett underbart inlägg i en italiensk blogg. Det handlade om hur det är att bli mamma i Finland. De finska mammorna verkar vara de lyckligaste i världen. Jag tror inte att det bara beror på paketet de får av staten när de väntar sitt första barn, men det är förstås en härlig tradition. 


                     
                              

                                      Bild: flickr.com Hildevk

För länge sedan var Finland ett fattigt land och staten beslutade 1938 att hjälpa blivande mödrar genom att skicka dem ett paket, en låda av kartong full av saker om kunde behövas till det nyfödda barnet. Finland var redan då långt före många fattiga länder i dagens samhälle, och traditionen fortsätter. Även idag får de finska mödrarna ett paket av staten som innehåller det mesta man kan behöva när man välsignas med ett nyfött barn.

I Finland är barndödligheten mycket låg och det finns de som säger att denna låda har bidragit till att sänka den. Syftet med den är nämligen också att det nyfödda barnet ska kunna sova i den, och många föräldrar väljer att låta barnet göra det. Vi vet ju hur farligt det är att låta barnet sova mellan föräldrarna.

Innehållet har varierat under åren. Ett tag fanns nappflaska och napp med, men  togs bort för att uppmuntra mödrarna att amma. Under en kort period innehöll lådan engångsblöjor, men de har nu bytts ut mot tygblöjor för att respektera miljön. På 30- och 40 talet fanns tyg med så att mödrarna kunde sy kläder, på 50 talet började man lägga i färdigsydda kläder. På 60-talet kunde man t.o.m. hitta en sovsäck i paketet!

Idag kan den gravida mamman  välja om hon vill ha paketet eller ett bidrag på 140 euro i stället, men 95% väljer paketet. I vissa fall väljer man pengar om man redan har kläder och annat innehåll man kan återanvända från tidigare barn. 

Vi vet ju dessutom att de finska skoleleverna har mycket bra resultat. Kanske det beror på att de börjar att läsa tidigt? Redan i startpaketet finns en sagobok med.

Jag skulle önska ta med de italienska politikerna på studieresa till Finland :)


http://virtualblognews.altervista.org/perche-i-bambini-finlandesi-dormono-nelle-scatole-di-cartone/25815813/

söndag 8 december 2013

Tack Nelson Mandela!

Jag skulle vilja tacka hjälten Nelson Mandela för allt han gjort för mänskligheten. Med näbbar och klor har han slagits för mänskliga rättigheter och spridit hopp till oss alla. Denna bild har suttit på väggen i mina döttrars rum så länge jag kan minnas, och varit en symbol för oss. Jag minns ännu hur han kom ut ur fängelset med ett leende. Han hade blivit orättvist behandlad, suttit fängslad i 27 år, men log mot sitt folk när han kom ut!





Jag minns hur jag led av att se dokumentärfilmer från Sydafrika som barn. Man visade hur de svarta var tvungna att åka med andra färdmedel än de vita, gå i andra skolor, äta på andra restauranger osv. Jag tyckte det var fruktansvärt. Det var tidigt 70-tal och tårarna rann på mina kinder när jag såg hur polisen i Johannesburg arresterade en svart man i sitt hem, för att man upptäckt att det fanns en vit person i hans släkt, kanske en mor- eller farförälder. Jag tänkte: Detta får inte fortsätta! Är människan galen? Detta måste få ett slut. Det skulle ta många år innan apartheid försvann och det skulle kanske aldrig ha hänt utan  den här mannen , Nelson Rolihlahla Mandela eller Madiba.

Sharpevillemassakern 1960 gjorde att världen fick upp ögonen för apartheid och började fördöma den. FN antog en resolution som kritiserade rasåtskillnad och sände Dag Hammarskjöld till Johannesburg. Flera länder bojkottade varor från Sydafrika vilket slog hårt mot landets ekonomi. Men det skulle ta många år innan rättvisan skulle vinna.

Mandela arresterades 1962 men lyckades kommunicera med ANC från fängelset. 1980 publicerade de följande budskap från honom:

"Förena! Mobilisera! Fortsätt kampen! Mellan städet av en förenad massaktion och hammaren som är den väpnade kampen kommer vi att krossa apartheid!"

Han kämpade med glöd och tro och ingenting kunde få honom att ge upp kampen. 1985 avstod han från ett erbjudande om frigivning i utbyte mot att ge upp den väpnade kampen. Mycket gjordes för att väcka uppmärksamhet om Mandela, inte minst inom musikvärlden. 1984 skrev Jerry Dammers sången "Nelson Mandela", också känd som "Free Nelson Mandela". Gruppen Simple Minds skrev sången  "Mandela Day" till Mandelas 70-års dag och framförde den på  Wembley stadium den 11 juni 1988. Denna sång blev en stor framgång och man sjöng den i hela världen 24 timmar om dygnet. Mandela fortsatte vara fängslad till dess att en internationell kampanj med sloganen Befria Nelson Mandela kulminerade i hans frigivning i februari 1990.

Han log när han befriades. Han gav hopp till oss alla. Han blev president 1994 och apartheid avskaffades. Han uppfyllde sin dröm om att alla skulle ha samma rättigheter i hans hemland. 

Tack Madiba! Du bevisade att allt är möjligt!

Sång Nelson Mandela Jerry Dammers

Sång: Simple Minds Mandela Day Wembley


Källa: wikipedia




torsdag 5 december 2013

Det händer i Rom - upprörd busschaufför lämnar passagerarna på gatan och kör iväg

Förseningar är vanliga i Rom och jag har nog hört de flesta förklaringar av personer som kommit för sent till ett möte. Det är inte ovanligt att folk kommer för sent till jobbet med andan i halsen och ett "Det var sååå mycket trafik idag!". Men de som tog buss 44 imorse kl 8 från kvarteret Monteverde till centrum fick en annorlunda anledning till försening!

               
Jag kan inte påstå att jag blir särskilt överraskad. Italienare är känslomänniskor. Om man ska bråka med någon så gör man det, blir man ledsen så gråter man och om man har kul så skrattar man. Men ändå.

Busschauffören som körde studenter och arbetare till jobbet imorse kl 8 körde in mot vägkanten och gick ur bussen för att ta ett telefonsamtal. Passagerarna ville inte tjuvlyssna men kunde inte undgå att höra den upprörda busschauffören skrika: "Du har förstört mitt liv!" och "Jag har fått nog av alla dina krav! Har du förstått att jag inte har några pengar?"

Chauffören fortsatte att skrika i en konversation som bara blev värre och värre och slutade med att han gråtande och skrikande sade åt passagerarna att kliva ur bussen. Arga och oroliga gjorde de som han sade, och chauffören körde iväg med bussen.

Någon ringde efter en taxi men de flesta stod häpna kvar och väntade på nästa buss. Enligt tidningen "Il Messaggero" var det någon av de c:a 50 passagerarna som tyckte att det var bra att han inte pratat i telefonen medan han körde, vilket är förbjudet i Italien. Jag undrar om han bröt mot någon annan lag, eller om det är helt ok att låta folk komma för sent till jobbet för att man måste bråka med sina ex.

Detta och mycket annat kan hända i Rom.

http://www.ilmessaggero.it/roma/cronaca/atac_autista_litiga_telefono_passeggeri_roma_44_bus_autobus/notizie/388725.shtml
Bild: flickr.com esegese - Personerna på bilden har inget med texten att göra

måndag 2 december 2013

Dofter och lukter - vad betyder de för dig?

Häromdagen satt jag på ett plan på väg till Sverige. Jag satt avslappat och läste en italiensk skvallertidning, som jag kommit åt, när jag slogs av en underbar doft. Frihetens doft! Frihet var det första ordet som kom till mig när jag försökte förstå varifrån den underbara doften kom. Jag vände mitt huvud mot höger och tittade mot korridoren. En vacker, mörkhyad kvinna som jag aldrig sett förut gick förbi. Så varför fick då doften mig att tänka på frihet?


                                          Bild: flickr.com Dennis Wong

Jag blundade och funderade en stund. Jag drömde mig bort för att försöka förstå var jag hade känt den doften förut. Plötsligt kom jag på det! Det var doften hos min underbara vän Filomena i hennes hem i Dublin. Hon hade den doften på sin toalett. Jag vet inte om det var tvålen, en duschkräm eller hennes parfym, och jag har lite svårt att få svar på den frågan då hon nu bor i Malaga. Jag hade gärna velat fråga kvinnan på planet vad hon använde för parfym, men det blev liksom aldrig tillfälle till det...Varför jag kom att tänka på just frihet är någonting jag också kom på i samma stund som jag insåg var jag hade känt doften tidigare. Det var min allra första resa själv efter slutet på mitt äktenskap. Det var min första resa utomlands ensam till en vän, livet var spännande och jag kände mig underbart fri!

Sedan finns det lukter som får oss att må dåligt. Jag minns t.ex. när jag var  i Sveriges vackra huvudstad för många år sedan, och  skulle till Skansen. Någon hade gett mig rådet att ta tunnelbanan till Slussen för att sedan ta en färja. Jag har bara varit vid Slussen den gången, så jag vet inte om det var just den dagen, men stanken av urin som slog emot mig var så stark att jag var tvungen att snabbt ta mig därifrån. Sedan har jag gått till Skansen, de få gånger jag varit där. Så det kan ju vara på gott och ont, detta med lukter och dofter.

En italiensk lukt jag inte klarar av är tryffelsvamp. Om det luktar tryffel i en restaurang klarar jag inte av att äta där. Lite som svensk surströmming. Ingen av dessa lukter för något minne med sig, utan är bara väldigt starka.

En annan doft som jag älskar är doften av nyklippt gräs! Den för mig direkt tillbaka till barndomen och jag ligger i mina morföräldrars trädgård medan min mormor klipper gräset. En sådan underbar känsla!

Hur viktiga är dofter för dig? Och hur känner du kring olika lukter?

torsdag 28 november 2013

Sömn - äntligen bra nyheter!

Har du också trott att man måste sova i 8 timmar? Det är en myt! Tänk att jag i så många år har jag känt mig stressad över att jag måste sova. "Skynda i säng så du orkar upp!" har jag sagt till mig själv många gånger utan att sedan lyckats somna. Eller tvärtom, jag kanske har somnat bums för att sedan vakna i gryningen. Nu upptäcker jag att det inte är någonting att stressa upp sig för! Underbara nyheter!

                                         Bild: Flickr.com Honeypie!

I kväll tänkte jag, som vanligt, att det är dags att gå i säng för jag ska upp tidigt i morgon men samtidigt flödar energin och det är så mycket jag skulle vilja göra. Jag har ju tyckt mig märka att jag vaknar tidigare än vanligt om jag går i säng tidigt. Så börjar jag söka artiklar om sömn på nätet och finner precis det som passar mig! Sömnbehovet är individuellt, skriver Expressen. Snacket om 8 timmars sömn är en myt som stressar oss, skriver man. Så sant!

Stressforskningsinstitutet visar att sömnbehovet är ärftligt och mer individuellt än man tidigare trott. Det finns nästan inget samband med hur många timmar vi sover och hur trötta vi är. Sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt råder oss att spendera mycket tid i sängen under några dagar då vi inte arbetar, för att förstå hur mycket sömn vi behöver. Man behöver flera dagar för att kompensationseffekterna ska släppa så det hjälper inte att ägna en helg åt detta.

 Personer som sover längre mår inte bättre än korttidssovare, säger Torbjörn Åkerstedt till Expressen. Man kan minska sömnlängden tre minuter per år varje år man lever efter 20. Sömnbehovet beror på hur många hjärnceller man har och hur mycket de används. Genomsnittsmänniskan behöver sju timmars sömn. Människor som sover sju timmar lever längre än de som sover åtta timmar.

Enligt en SIFO-undersökning från 2010 tar var tionde svensk någon form av sömntablett. Att sömnbrist kan skada är Torbjörn Åkerstedt tydlig med, men däremot tror han att många oroar sig i onödan när de vaknar mitt i natten.

Många ägnar alldeles för mycket tid åt att försöka utröna varför man sover så lite. 18-30 åringar behöver mycket sömn medan 65 åringar ofta är piggast i landet, berättar Torbjörn. Han råder dock, att inte sitta vid datorn innan man ska somna och att inte dricka för mycket koffein.

Som sagt, underbara nyheter! Jag behöver alltså inte ligga och stressa upp mig om jag inte är trött, utan kan lugnt ligga och läsa en stund. Om jag, å andra sidan, skulle vakna för tidigt behöver jag inte ligga och trycka, utan kan gå ut och springa eller göra någonting annat.

Sov gott!

måndag 25 november 2013

25 november - FNs internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor

Våld mot kvinnor, vad är det? Är det bara när en kvinna blir fysiskt misshandlad? Svaret är nej. Det finns olika former av våld och alla sårar lika mycket. Enligt FN är våld mot kvinnor: "Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psyisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet."


                                                      Bild: flickr.com Paola Rizzi


Omkring 28 400 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år anmäldes i Sverige under 2012, en ökning med 1 procent jämfört med året innan. Andelen kvinnor som uppger att de utsatts för våld eller hot i arbetslivet har ökat påtagligt. Enligt Brå (www.bra.se) är ungefär två tredjedelar av de kvinnor som anger at de utsatts för vål att det orsakat någon form av kroppsskada. Drygt 85 procent av de som misstänkts för misshandel mot kvinnor är män. 

I Italien dödas 113 kvinnor varje år och 73 av dessa dödas av sina partners. Våld mot kvinnor är ett globalt problem och jag önskar att all tabu kring våld mot kvinnor ska försvinna. Jag skulle vilja att alla världens kvinnor som är offer för misshandel hade någon att öppna sig för, någon som kunde stötta och förstå...

Den 25 november är den internationella dagen mot kvinnovåld. Den instiftades av FN redan 1999. Man slog fast att våld mot kvinnor hindrar dem att uppnå jämställdhet i samhället i juridisk, social och ekonomisk mening. Man menar också att våld mot kvinnor orsakar fysisk, sexuell eller psykologisk skada, både om det sker i det offentliga eller i privata sammanhang. 

FNs starkaste dokument för kvinnors rättigheter är CEDAW-konventionen. Den antogs redan 1979 och trädde i kraft år 1981. 

Jag är fullt medveten om att även män är offer för våld. Många barn lider av våld i hemmen. Våld är alltid fruktansvärt. Låt oss göra allt vi kan för att bekämpa alla former av våld - mot alla. Låt oss börja idag, den 25 november.

söndag 10 november 2013

Ryanair - Älskad och hatad

Det mest omdiskuterade flygbolaget är nog Ryanair. Inget flygbolag har antagligen fått så mycket kritik men ändå väljer över 80 miljoner resenärer om året att flyga med det irländska flygbolaget. Brukar du resa med Ryanair? Hur känner du?

                                          Bild: flickr.com getdown

Det blev stor kalabalik i media i somras, när piloten John Goss avskedades efter att ha gått ut officiellt för att berätta om Ryanairs säkerhetsbrister. Han hade då varit i tjänst hos flygbolaget i 27 år. Ryanair har ofta kritiserats för bristande säkerhet, dåliga arbetsförhållanden och antifacklig attityd och vi läste i somras att flygbolagets piloter hade startat en hemlig fackförening. Piloterna har bland annat kritiserat företaget för att de flyger för långa pass samt för att de är rädda att förlora jobbet om de är sjuka.

När flygvärdinnan Alexandra Cocca blev uppsagd från den norska flygplatsen Rygge stämde hon flygbolaget. Hon hade hela den norska fackföreningen med sig då flygbolaget inte hade följt norsk lag. Ryanair överklagade eftersom personalen jobbar med irländska kontrakt.

 På kritiken att Ryanair skulle ha slavliknande kontrakt säger Ryanairs VD, Michael O’ Leary: ” Vi tvingar ingen att jobba för oss.”

Både Göran Persson och Laila Freivald har stämt Ryanair och den förre norske statsministern, Jens Stoltenberg, gick hårt fram mot flygbolaget för en tid sedan. Det är nog svårt för personer i Skandinavien att förstå O’Learys tankesätt och jag har personligen aldrig träffat på någon svensk personal under mina många resor med Ryanair. Man får tacka det fungerande systemet i Norden, där man kan överleva ändå om man är arbetslös och där man ofta kan välja vilken karriär man vill ha. Så är inte fallet i alla länder, och i Italien och andra fattiga länder ser många ett jobb på Ryanair som en karriärmöjlighet. Rätt eller fel? Jag tänker inte försöka komma fram till det svaret för jag anser att människan är fri att välja tankar. Jag tror hellre inte att jag har svaret utan möjligtvis bara en åsikt.

Jag flyger med Ryanair ungefär en gång i månaden, tur och retur från Italien till Sverige.  Det händer att jag lyckas hitta överkomliga resor med Norwegian och väljer då att flyga med dem för de har ju i alla fall en fackförening och kan säga till om någonting är fel. När jag reser inom jobbet väljer jag oftast SAS. Alitalia är tyvärr inte att tänka på då deras priser är skyhöga och inga flyg går dit jag vill åka.

När jag kom till Italien för många år sedan, hade man inte råd att flyga till Sverige så ofta. Det var väldigt dyrt att flyga. Nu har flygkostnaderna gått ner mer och mer, men om man flyger så ofta som jag gör så är Ryanair ett bra alternativ. Visst är det krångligt att boka och stressigt under flygresan, men jag har aldrig varit missnöjd med en resa med Ryanair. 

Sist jag reste till Sverige var under Allhelgonahelgen. Nyfiken som jag är, tog jag tillfället i akt och pratade med en ung man i personalen. Han berättade att han är glad att ha detta jobb, att många av hans vänner i Italien går arbetslösa och är tvungna att bo hemma med föräldrarna. Han berättar:

Jag talar flera språk har nu jobbat här några år. Jag har bott både utomlands och i Italien. Jag tjänar relativt bra, får ungefär 1400 euro i fickan efter skatt. Det finns personer som tjänar mer och personer som tjänar mindre, beroende bl.a på hur länge de har jobbat här. En av flygvärdinnorna på samma flyg  tjänar ungefär 700 euro, vilket är väldigt lite om du tänker på att hon inte kommer från Rom utan måste hyra ett rum där också, som kostar 400 euro i månaden. Hon har nyss börjat, förklarar han, och kommer säkert att jobba upp sig. Killen där borta, säger han och gör en gest med huvudet, har jobbat här längre än jag och tjänar upp emot 2000 euro i månaden. 

Jag undrar lite vad hans mål i livet är och frågar honom om han kommer att söka andra jobb i framtiden. Han svarar att han redan sökt på ett annat flygbolag och kom ganska högt upp i listan, men att han säkert kommer att få ett bättre jobb i framtiden. Erfarenheten från Ryanair kan vara guld värd för andra flygbolag.

Jag önskar honom lycka till, ganska säker på att jag kommer att träffa honom snart igen. Jag möts ofta av  personalens igenkännande leenden.


Källor:
http://www.dailymail.co.uk/news/article-2395642/Ryanair-sacks-pilot-spoke-TV-documentary-safety-fears-gross-misconduct.html
http://www.expressen.se/nyheter/norska-politiker-bojkotta-ryanair/
http://www.dn.se/ekonomi/stoltenberg-vagrar-ryanair/

torsdag 7 november 2013

Ensamhet - vad är det?

Händer det att du känner dig ensam? Är det vanligare att det händer när höstens mörker omsluter oss och vi inte längre kan umgås ute på samma sätt som på sommaren, eller är det så att vinterns aktiviteter får oss att träffa fler människor än på sommaren? Beror ensamheten på var man bor och de kulturella skillnader som kan finnas? Vad tycker du?



När jag bodde i Sverige kände jag mig ofta väldigt ensam, men här i Italien har det ofta hänt att jag längtat efter ensamheten. Hur känner du? Är det så att du ibland känner dig ensam fast du är omringad av andra människor eller att du kanske har gott sällskap av TV, dator eller böcker fast du är ensam?

Många lider av ensamhet i dag. Jag läste i tidningen Metro att var femte patient på Sveriges sjukhus dör ensam. Det gör mig fruktansvärt ledsen. Det är när man är sjuk och ska dö som man verkligen behöver de närmaste. Kanke man har ägnat ett liv åt att se till att ens barn har haft en trygg uppväxt och att sedan dö ensam känns sorgligt. Vad beror det på? Är avstånden en av orsakerna? Kanske man har varit tvungen att flytta till storstäderna för att hitta jobb och de äldre har blivit kvar "hemma"? Eller är man för upptagen av det egna livet så att man inte har tid för de äldre?

Sverige har Europarekord på singelhushåll, skriver Alexandra Pascalidou. Det ser jag även som positivt för det betyder att man har ett val som singel, man har råd att bo ensam. Det skulle aldrig fungera i Italien där en hyra kostar ungefär lika mycket som en lön. Länge leve friheten och valfriheten!

När jag bodde i familj i Italien kände jag ofta behov av ensamhet. Det hände att jag sökte mig till isolerade platser för att känna doften av naturen. Väldigt få här förstod mig. Här är människan flockdjur och man föredrar att alltid vara tillsammans. Leve "La famiglia"!

Nu har jag en underbar balans. Jag väljer om jag vill vara ensam eller om jag vill umgås med vänner. Men jag vet att jag egentligen aldrig är ensam. Jag kan lyfta telefonluren dag och natt och en vän kommer springande. Det känns skönt.


http://www.metro.se/kolumner/ensamheten-skordar-liv/EVHmfA!28iJOPEOiypAw/

söndag 3 november 2013

Det italienska köket

Pasta, pizza och risotto är några av de maträtter många tänker på när man pratar om det italienska köket och vi vet att italienare har svårt att äta mat utan bröd till. Många tror att man inte äter nyttig mat i Italien eftersom det är inne i Sverige nu att inte äta kolhydrater, men hur äter man egentligen mjölrätter i Italien? Är maten onyttig?


Egentligen är det inte rätt att prata om italiensk mat, eftersom Italien bara varit enat i 150 år och varje region har sina egna maträtter. Ibland skiftar ett recept från by till by, men det finns vissa egenheter som alla regioner har gemensamt och en av dessa är att varje måltid traditionellt innehåller flera rätter. Men varför?

Jag hade nyligen några svenska gäster hos mig i Rom och när vi gick ut och åt insåg jag hur lite många vet om det italienska köket i Sverige. Medan man i Sverige äter pastan till proteiner, som kött- och fiskrätter är det en "första rätt" i Italien. Om man tar en titt på Italiens historia förstår man snabbt orsaken.

Tänk er en klassisk italiensk familj med 5-6 barn där modern är hemmafru och bara pappan jobbar. Det var så en "normal" familj såg ut till för inte så länge sedan i ett land utan barn- eller hyresbidrag. Hur drygade man ut hushållskassan? Man åt pastan före proteinrätterna för att man skulle mätta magen med det som var billigt, så att det gick åt mindre varor som kött och fisk. Grönsaker var, och är fortfarande, en viktig komponent i det italienska köket och varje måltid avslutas med frukt.

Under mina år i Italien har jag haft möjlighet att prata med många dietister och alla är eniga om att kolhydraterna behövs i vårt liv då de ger oss energi. Kolhydrater är bränsle för att hjärnan ska fungera liksom det centrala nervsystemet och musklerna, sade min vän dietisten Francesca Quattrone i ett av våra samtal nyligen. Medelhavsdieten är en balanserad kost, fortsatte hon, som ger oss alla ämnen vi behöver. Det bästa är, tycker hon, att följa medelhavsdieten genom att äta kolhydrater som pasta till lunch, eftersom man förbrukar energi under dagen, och äta en lättare måltid på kvällen bestående av kött, fisk eller ägg och grönsaker.

Precis så åt familjerna i Italien till för några år sedan då även kvinnorna började jobba utanför hemmen. Man åt pasta, ris eller soppa till första rätt "primo" och kött, fisk, ägg eller ost och grönsaker till varmrätt, "secondo" och man avslutade med färsk frukt. Till middagen åt man proteiner så som kött, fisk eller ägg och grönsaker och en bit bröd till eller potatis.

Det som kanske kan anses vara mest onyttigt är den italienska frukosten, som traditionellt består av kakor och mjölk hemma eller av kaffe och wienerbröd, "cornetto" på baren. Jag förundrades länge över hur mödrar blandade "barnkakor" i barnens nappflaskor tills jag insåg att dessa kakor är utstuderade att innehålla rätt ämnen för barnen. Om man sedan tänker på att italienarna sällan eller aldrig "fikar" så kan frukosten vara den enda måltiden där de äter socker. Rätt eller fel?

Enligt FN har många länder fått problem med övervikt p.g.a skräpmat (junk food) och det stämmer nog. I många industrialiserade länder har man inte längre tid att sitta och avnjuta hemlagad mat utan slänger i sig snabba kalorier och man rör sig mindre och mindre. Italien är inget undantag, men jag glädjer mig att läsa att problemet här har stannat vid 8-9 procent. Kanske man är på väg att återgå till traditionella matvanor?






lördag 26 oktober 2013

Att köra bil i Italien

Jag vaknade i morse och tänkte: "Underbart! Det är lördag och jag kanske slipper köra bil idag!" Egentligen har jag blivit van att köra bil här i Rom, men det är ändå härligt att slippa köra runt och söka parkering denna soliga lördagmorgon.


                                         Bild: Valerie Rudolph

Många svenska vänner som kommer och hälsar på mig tittar på min lilla röda bil och säger: "Du har ju klarat dig bra, i alla fall, med tanke på att du bor i Rom". En buckla på vänster sida vittnar om att någon har lutat sig mot bilen. En morgon körde en bil på mig bakifrån medan jag stod i kö i trafikljusen  och ett blått märke finns kvar som minne av händelsen. Bilisten smet och jag är ändå tacksam att jag inte gjorde illa mig. I ärlighetens namn ska jag berätta att jag skrapade den lite själv också, när jag första gången försökte köra in bilen i garaget. Men annars är den helt ok. Den passar mina behov precis. Den är liten, och jag kan därför hitta parkering lättare. Den är knallröd och det sägs att det inte är vanligt att röda bilar blir stulna för det är lätt att hitta dem. Jag är verkligen glad över min bil.

För att köra bil i Rom måste man vara lite människokännare. Du kan inte lita på att de andra bilisterna stannar vid stoppskyltarna eller när trafikljusen blir röda. Att försöka ha ögonkontakt är inte lätt när man sitter i olika bilar, men det underlättar. Gester är också bra: Uttryck som "Varsågod, kör före du" eller "Dra åt h......e" kan man mycket väl kommunicera med hjälp av gester. När det inte hjälper kan man stanna bilen, i princip var man än befinner sig, kliva ur och diskutera (bråka) med andra bilister. Inga problem, vissa kommer att förstå, andra kommer att tuta ilsket, men huvudsaken är att du har fått ge utlopp för dina känslor och kan köra vidare. 

Vikten av att använda blinkers är någonting som alla inte insett här ännu, men det kanske kommer i framtiden. Rondeller är  någonting relativt nytt, så mitt råd om ni ska köra i Rom är att vara extra försiktiga i rondellerna. Ofta lyder högerregeln där, särskilt för dem som tog körkortet innan rondellerna kom till.

Jag vill absolut inte vara rasist när det gäller bilar, men om ni har en stor Mercedes eller en SUV som tutar otåligt, låt dem köra. Let it be, liksom. Ingen mening att bråka. Samma sak om ni råkar ha en Smart parkerad både framför och bakom er bil. Det kan ta en halvtimme att komma ut från parkeringsplatsen, så mitt råd är att inte boka in möten direkt efter arbetstiden.

Sedan har vi övergångsställena. Tro inte att man stannar för att någon har målat vita ränder på vägen. Var noga med att först få ögonkontakt med bilisten och förstå om han/hon tänker stanna. Säkrast att vänta tills vägen är fri. Tänk, att jag fortfarande blir överraskad när fotgängarna tackar mig för att jag stannar framför övergångsställena!

Två filer blir ofta tre, särskilt om morgnarna när alla ska till jobbet. Tur är väl det! Hur skulle jag annars hinna?



tisdag 22 oktober 2013

Internetberoende i Italien

Det pratas mycket om internetberoende i dag och många undrar var gränsen går. När kan man börja prata om beroende? Vissa undrar om man kan bli beroende av internet.

                                                       Bild: flickr.com Newton Public Library

I Italien vill man, enligt den italienska tidningen Repubblica (parma.repubblica.it) , öppna en behandlingsavdelning för IAD  i Parma i den italienska regionen Emilia Romagna. IAD står för Internet Addiction Disorder och 2009 öppnades den första avdelningen i Italien för att behandla detta på ett av Roms största sjukhus, Policlinico Gemelli.  Sedan 2009 har hundratals patienter fått  behandling där. Man har följt detta exempel även i Torino där man nu kan få stöd på sjukhuset  Le Molinette.

I online tidningen ustation.it kan man läsa och lyssna på en intressant intervju med Professor Federico Tonioni som är ansvarig för avdelningen för IAD på sjukhuset Policlinico Gemelli i Rom. Han berättar att man sedan 2009 har behandlat över 300 personer. 80% av dessa är ungdomar. Dessa har sociala problem och även problem att sköta studierna.

Vissa personer tillbringar upp till arton timmar online på social network och på onlinespel. Vissa ungdomar är bara 10-12 år. Professor Tonioni säger att man kan tala om internetberoende när personen även får sociala problem och stänger in sig för omvärlden. I många fall är dataskärmen ett försvar mot omvärlden då många anser det vara lättare att ha relationer med andra människor  i sociala nätverk än i verkligeten.  Det är viktigt att förstå hur personer  lever för att förstå om man kan tala om beroende. Om en person arbetar men tillbringar hela sin fritid på internet så finns det ett problem, men det behöver inte betyda att man är beroende.
Professor Tonioni berättar i intervjun med ustation.it  om en pojke som var på behandling på avdelingen. Han hade inlett en relation med en tjej via Facebook. Efter flera månaders behandling fattade han mod till sig och bjöd ut henne för att träffa henne på riktigt. Den första gången klarade han dock inte att träffa henne utan dataskärmens skydd utan drack sig full för att hitta modet. Detta var i början av deras relation men så småningom klarade han av att träffa henne och att etablera ett förhållande.

Någonting man absolut bör undvika som förälder, skriver professor Tonioni i boken ”Quando internet diventa una droga” (När internet blir en drog) är att bryskt ta datorn från ungdomarna. Precis som i andra beroendeformer kan ångesten leda till agressiva reaktioner. Det bästa är att aktivt ta del av skärmen tillsammans med ungdomarna  och ta del av ungdomarnas känslor. Professor Tonioni avslutar intervjun med att säga att vi föräldrar borde försöka förändra oss själva innan vi ber våra barn att förändras. Vi borde  ta del av deras liv och känslor.


Förr pratade man ofta om att föräldrarna skulle titta på tvn med sina barn, nu ska man dessutom vara med dem när de surfar på internet och spelar spel. Det är ett sätt att delta i barnens liv. Samtidigt är det bra att man är vaksam på förändringar inom ungdomarnas sociala relationer.

Det känns viktigt att vi är vaksamma. Över våra barn, oss själva och våra föräldrar. Alla kan vi bli beroende.

söndag 20 oktober 2013

Vad har hänt med de svenska kvällstidningarna?


Vad kan det bero på att de svenska kvällstidningarnas förstasidor har förändrats så under årens lopp? Rubriker om  kändisar, tv-program, bantning och sex blir allt större medan man får söka efter rubriker om viktiga händelser i världen.

                                             Bild: flickr.com Hampe
Jag undrar om det kan vara så att svenskarna läser mindre nu för tiden? Är det för jobbigt att läsa om tråkiga nyheter eller behöver man skvaller för att kunna få sina tidningar sålda? Det svenska folket har alltid läst mycket och så är det nog fortfarade men om man jämför de två svenska dagstidningarna med några utländska så liknar de svenskas förstasidor mer en veckotidning.

De viktigate nyheterna är synliga, förstås, men ofta har skvallerartiklar en bra plats på förstasidan. Idag läser jag i Aftonbladet om ännu en skandal på ett äldreboende och detta är fruktansvärt och förtjänar absolut att stå högst upp på sidan, men strax under den, lyder rubriken ”Chris blev kär vid första ögonkastet” och prinsessan Madeleine berättar om dejterna, den oväntade graviditeten och ostsuget”. Andra argument idag är förstås bantning, fler kändisnyheter och fotboll. Tycker svenskarna att det är viktigare att veta att Gwyneth Paltrow slår tillbaka mot otrohetsryktena än att en bortförd flicka har återfunnits? Det tror jag inte.

Även Expressen anser prinsessan Madeleine vara lika viktig som Svensk Damtidning. En artikel om henne är just i skrivande stund (20131020 – kl 8:45) långt uppe på första sidan. ”Det är Chris och jag mot världen”, säger prinsessan där. Missförtå mig inte, jag är lika glad för hennes skull som för alla andra som funnit sin kärlek, jag förstår bara inte varför hon behöver ha en så stor plats i en så viktig dagtidning när det händer viktga saker varje sekund i hela världen. Under artikeln om Madeleine kommer några nyhetsinlägg och en webbtest för svenskar som säger ”Tror du att din partner kan vara otrogen mot dig?”
Ska man läsa dagstidningar för att hitta nyheter? DN kan ju jämföras med med Le Monde, The Guardian och Repubblica.

Det är förstås underbart att man har tryckfrihet i Sverige! Helt fantastiskt! Men om jag snabbt vill veta vad som händer i världen är det bästa sättet att läsa i utländska tidnigar. Vad tycker ni?



onsdag 16 oktober 2013

Lampedusa – ett europeiskt problem?


Av de personer som anlände till Italiens gränser under 2011, fortsatte 571.000 till Tyskland, 210.000 till Storbritannien, 87.000 till Sverige, 75.000 till Holland och 58.000 stannade kvar i Italien.De flesta flyktingar fortsätter alltså sin resa till andra länder, och det är förstås en av anledningarna till att man här i Italien känner att Europa borde hjälpa till mer. Man behöver pengar och andra resurser.  

                                    Foto: Tommaso della Longa - croce rossa italiana IFRC

Jag undrar vad de stackars människorna hoppas på när de sätter sig i fullproppade båtar och kommer till Italien från Afrika. Hoppas de på en bättre framtid? Vet de vilka otroliga risker de tar när de börjar sin resa? Svaret är nog ja på båda frågorna. Men när man  är riktigt desperat gör man vad som helst för att överleva. När man lever i ett land där kriget härjar och där man ser vänner och släktingar dö, vill man kämpa för sitt liv. I många fall är det enda sättet att ha en chans att överleva att fly.
Som vi ser är det inte alla som kommer fram med livet i behåll. Sedan 1988 är det minst:

  • 19.142 personer som dött medan de försökt ta sig till den europeiska gränsen. 2.352 bara under 2011.
  • 6.707 har dött på Sicilien under de senaste 10 åren.
  • 25% av de som sökte asyl, gjorde det i Tyskland. Under 2012 var det sammanlagt 272.208
  • 30.100 flyktingar nådde Italien via havet från januari till oktober 2013. Hälften var från Syrien och Eritrea.
Så länge jag minns har jag sett bilder av dessa flyktingar i nyheterna på TV, och läst om dem i tidningar, och lika länge har jag lidit med dem. Hundratals människor har räddats av kustbevakningen i oktober månad nu i år, och även människorna på denna ö har varit fantastiskt hjälpsamma och generösa. Bagaren Adriano Argento berättar för Il Giornale att tusentals flyktingar går runt på ön i väntan på sitt öde och de kommer ofta in på hans bageri och ber om en bit bröd eller pizza. ”Jag har aldrig dragit mig undan”, säger Adriano. ”Det jag upplevde igår (den 4 oktober när 339 personer druknade) var det värsta jag någonsin varit med om. Aldrig har jag sett en sådan skräck och sorg i någons ögon.”
Många människor på Sicilien hjälper, stöttar och ger vad de har. Gör Europa det?


lördag 12 oktober 2013

Min kärlek till Italien

Många frågar hur man står ut med att leva i ett land som Italien, där staten knappt existerar och där man får slåss för att klara sig. Det är inte lätt här, om man inte har det bra ekonomiskt. Men visst är det någonting speciellt med Italien? Så här skrev jag i en artikel i sourze.se för en tid sedan.


Min kärlek till Italien

När jag var tretton år tog min far med mig på en resa till Italien.  Det var kärlek vid första ögonkastet. Som tonåring fortsatte jag resa hit varje sommar tills jag slutligen flyttade till Rom.

Visst är det svårt att leva i Italien. Man går i säng helt slut varje kväll för det räcker inte att jobba åtta timmar om dagen för att försörja en familj om man är ensamstående. Lönerna är låga, hyrorna dyra och vi ska inte ens nämna priserna på lägenheterna i Rom. Men det är inte det jag vill skriva om idag. För trots att Italien är ett land  fullt av konflikter och svårigheter så är det ett land jag älskar och i dag vill jag låta er ta del av denna kärlek.

Solidarietet. Jag tror aldrig att jag har träffat en människa i Italien som lider av den värsta åkomman i Sverige,  ensamhet. Här ställer vänner och familjemedlemmar upp för varandra. Jag kan nog själv räkna till ungefär tjugo vänner, inom området där jag bor, som jag kunde ringa till dag eller natt om jag behövde  akut hjälp. Jag skulle ha  många fler om hjälpen inte vore akut. Jag vet att mina vänner kommer om jag behöver dem för jag har bett om stöd många gånger i mitt liv här och alltid hittat någon som kunde ställa upp.

 Italienarna är ett generöst folk. De skänker vad de har till de som behöver. Kyrkoförråden är fulla av mat till de svårt utsatta i samhället och massor av människor jobbar ideellt för att hjälpa dessa. Jag har själv samarbetat i några av dessa organisationer och sett hur de arbetar. Jag vågar påstå att många här skulle svälta ihjäl om det inte vore för dessa generösa människor.

Kulturen. Eftersom jag bor alldeles utanför Rom behöver jag bara ta en buss och en tunnelbana för att nå ett av världens mäktigaste kulturcentrum. Den eviga staden kan verkligen mätta alla kulturhungriga människor på både historia och annan kultur. Vi känner alla till de fantastiska monument som fortfarande står kvar efter mer än tvåtusen år och man kan gå på mycket intressanta konstutställningar i staden liksom musikkonserter eller andra initiativ. På sommaren kan man ta del av ett evanemang som heter ”Estate Romana”, den romerska sommaren, då man gratis kan se film eller lyssna på populära musikband i centrum och vid havet.

Klimatet. Jag tror inte jag behöver ägna så många ord åt detta. Vilken svensk drömmer inte om ett varmare klimat? Visst kan det vara tråkigt här på vintern när det regnar och visst är lägenheterna iskalla, men det är skönt att slippa mörka vintermorgnar och minusgrader. Våren, sommaren och hösten har underbara soldagar och även under den mörkaste årstiden kan man vakna med sol och sjungande fåglar.

Maten. Jag skulle kunna skriva en hel bok om den italienska maten. Man äter fantastisk bra mat här som är både god och nyttig. Olivoljan minskar risker för kolesterol och hjärtinfarkt. Grönsaker serveras vid varje måltid och vi det  är billigt att äta grönsaker här.  Oftast består måltiderna av två rätter och när man är hemma äter man alltid tillsammans i familjen. Den första rätten består av pasta, ris eller soppa. Man äter sedan en rätt som innehåller proteiner: kött, fisk eller ägg, tillsammans med grönsaker. Varje måltid avslutas med frukt. Man får på så sätt bra näring både för kropp och själ eftersom man umgås medan man äter.
Jag skulle vilja skriva några ord om något som man faktiskt får för skattepengarna också: Gratis läkarvård och skolgång.

Läkarvård. Varje människa har rätt till en familjeläkare som tar emot varje dag under arbetsveckan. I svåra fall gör läkaren dessutom hembesök. Under helgerna kan man ringa jourläkare. Allt detta är gratis. Man kan själv välja sin läkare. Det kostar heller ingenting att ligga på sjukhus eller att åka ambulans. Vissa undersökningar får man betala en del av avgiften för om man inte gör dem när man ligger på sjukhuset. Väntetiderna kan vara långa om man vill ta ett ultraljud eller en annan undersökning, men man kan välja att göra den privat. Det finns många seriösa platser att välja bland om man har bråttom.

Skolan. Man måste visserligen betala både för skolböcker efter de första fem åren i Italien och skolmaten betalas av elevernas familjer, men kvalitén på undervisningen är bra. Barnen kan skriva skrivstil och läsa utan problem efter det första skolåret och om du har haft möjlighet att prata med en italiensk gymnasieelev så märker du att man kan otroligt mycket. Man har ohyggligt mycket läxor i detta land men det ger resultat. Jag möter barn och ungdomar varje dag och blir imponerad av den kunskap de går och bär på.  Även i skolan möter man solidarietet. Bara en gång under alla mina år här, har jag hört talas om mobbning. Tjocka barn leker med smala barn. Handikappade barn får hjälp av friska barn.

Familjen. Jag måste ägna några ord åt familjen. Hela det italienska samhället är uppbyggt på den och skulle gå under utan den. I familjen diskuterar man problem och man löser dem tillsammans. Mor- och farföräldrar passar barn när föräldrarna arbetar, då man kanske inte har råd med dagis innan barnen fyller tre år. Många äldre människor bor hemma hos sina vuxna barn och det händer också att vuxna barn bor hemma hos äldre föräldrar. När en gammal människa inte klarar sig själv så blir det ofta för dyrt att bo på ålderdomshem och man väljer  att bo hos ett av barnen. En vuxen människa har å andra sidan ofta inte råd med eget boende och är tvungen att bo hos föräldrarna. Detta kan förstås vara en nackdel också, att man aldrig blir riktigt ”fri”, men tack vare familjen kan man överleva.

Italien är ett fantastiskt land och har mycket att erbjuda sina turister. Här kan man åka skidor på vintern i norr och bada vid kusterna från maj till oktober. God mat och kultur finns i alla landets regioner.  Italien har med sina 47 världsarv fler än något annat land i Unescos lista.





torsdag 10 oktober 2013

Gottgöra - måste man det?

Hur känner du det när någon ger dig någonting eller gör dig en tjänst? Känner du dig lycklig och tacksam eller börjar du genast tänka på hur du bäst och snabbast ska kunna gottgöra personen?



Förut kände jag alltid att jag måste gottgöra människor när de ställde upp för mig. Det kunde vara när jag fick en gåva eller när en hantverkare ville hjälpa mig gratis. Jag tyckte alltid att man skulle göra "rätt" för sig och göra sig "förtjänt" av saker och ting.

När någon gjorde mig en tjänst började jag genast fundera på vilket sätt jag skulle kunna gengälda personen i fråga. Vad var det han/hon inte kunde göra som jag kunde hjälpa till med? Det skulle helst inte ske för långt fram i tiden, men heller inte för nära.

Oj, vad många tankar jag hade. Jag undrar om någon känner igen sig? Får ni också en slags skuldkänsla när någon vill ge och ni bara behöver tacka och ta emot? Går det så långt ibland att när någon ger er en komplimang som: "Vilken fin klänning du har!" så svarar du: "Åh, den här? Den är gammal (eller den köpte jag på marknaden för 50 kr)?" Allt för att urskulda oss.

Men varför? Vad är det för fel att ha en fin klänning? Vad är det för fel om grannen som är rörmokare hjälper dig att laga rören eller väninnan som är sömmerska lagar dragkedjan i jeansen som gått sönder? Skulle inte du ställa upp och passa hennes barn om hon behövde hjälp med det?

Tänk efter...Hur känner du dig när du gett en slant till en tiggare? Hur känner du dig när du hjälpt en gammal tant över vägen eller när du gett din sittplats åt en gravid kvinna? Hur känner du dig när du ger din bästa vän en komplimang eller när du köper en överraskning till din älskade? Hur känns det när du ser glädjen i dina föräldrars leenden när du hälsar på dem eller när du kan köpa en fin present till dina barn?

Jo, jag tror jag vet...Det känns härligt! Det finns ingenting som gör oss gladare än att GE till andra! Att överraska, hjälpa till eller ge av det man har är underbart. Det spelar ingen roll om det rör sig om materiella ting, tjänster eller tid. När man ger älskar man!

Så varför inte låta andra ge till dig? Varför inte låta sonens kompis pappa, som är snickare
, hjälpa till med den där krångliga dörren? Varför inte be grannfrun vara barnvakt ikväll, som hon så gärna vill? Varför inte svara med ett: "TACK!" när någon säger att din klänning är fin! Du kommer att göra personen glad då!

Att kunna ta emot betyder att låta personen ge. Att ge betyder att älska. Kärlek är det bästa jag vet.


söndag 22 september 2013

Möten som berikar

När jag såg Mario djupare i ögonen såg jag någonting nytt. Vemod? Trots hans leende fanns känslan där och jag blev orolig.

Som alla lördagar var jag och veckohandlade och utanför affären stod det några personer från en välgörenhetsorganisation och samlade mat till kvarterets fattiga människor. Burkmat, pasta, ris och skorpor är mat som samlas in med jämna mellanrum i hela Italien och denna välgörenhetsorganisation har lager där de förvarar maten som sedan delas ut till familjer som inte har tillräckligt med inkomster för att köpa mat. Under några år var jag mycket aktiv och hade två familjer jag tog hand om. Vi var en grupp människor som jobbade ideellt tillsammans och mannen jag beskrev ovan vi kan kalla honom Mario var också med tillsammans med sin fru. Jag hade inte träffat dem på länge och blev glad av att se honom fast jag kände inte de andra personerna.

"Mario, vad roligt att se dig!", utropade jag

"Annika! Detsamma!", svarade han.

Han var röd i ansiktet och svettig av att dela upp maten i lådor och lyfta dem på varandra. Som vanligt hade konsumenterna varit generösa.

"Hur står det till med dig och familjen?", frågade jag.

En dimma föll över hans blick och hans ögon tårades. Han berättade att alla i familjen mådde bra och att dottern väntade barn. Jag undrade då varför han var ledsen och frågade vad som inte stod rätt till. Mario tog mig åt sidan och berättade. Förra året förlorade han arbetet på ett företag där han hade jobbat som revisor i flera år samtidigt som man märkte att han hade problem med hjärtat. Han opererades och blev tillsagd att ta det lugnt i några månader. Han berättade att han nu mådde bra men att han inte lyckats hitta något jobb.

"Jag har letat i över ett år nu" sade han, "men ingen vill ha mig för jag är för gammal."

Jag sade att jag inte alls tycker att han är gammal men han berättade att när man är femtiofem som han så är det ingen som vill anställa en längre. Trots att han har en lång arbetslivserfarenhet och kan bokföra både manuellt och med de mest moderna software så föredrar arbetsgivarna att anställa yngre personer. Det enda arbete han blivit erbjuden under den här tiden var att ta hand om ett företags bokföring svart för en lön på 300 euro i månaden. Han skulle befinna sig på företaget hela dagarna, fem dagar i veckan. Jag frågade hur detta hade känts och han sade att för att bevara sin självkänsla och självförtroende så hade han tackat nej. Han hade först pratat igenom det med sin fru och med sonen som fortfarande bor hemma. Detta innebär att Mario idag inte har någon inkomst alls och jag frågade hur de klarar det rent ekonomiskt.

"Som tur är så har min fru ett fast jobb, som du vet", svarade Mario. "Hennes lön räcker till oss båda. Min dotter har flyttat hemifrån och min son jobbar. Vi har precis betalat av lånet på lägenheten så jag ska inte klaga. Det jobbiga är att gå och känna sig onyttig. Jag har alltid arbetat och mitt arbete kändes viktigt för mig. Som tur är har jag organisationen. Här finns det alltid att göra och att hjälpa andra är underbart."

Jag säger att jag har svårt att förstå arbetsmarknaden idag. En person med arbetslivserfarenhet borde ju kunna hitta jobb, rent logiskt. Tyvärr är det andra saker som spelar in när ett företag väljer personal. Om man väljer en person under 32 år hjälper staten till att betala skatt och detta är en av orsakerna till att så många företag i Italien inte anställer personal över den åldersgränsen.

Så kom hans fru ut från affären. Hon hade också veckohandlat. Hennes varma leende spred sig över ansiktet när hon såg mig. Jag beklagade de svårigheter de nu genomlevde. Hon svarade:

"Visst är det tråkigt, men det finns så många människor som har det värre än vi. Vi har ju min lön att leva på och nu behöver jag inte gå och oroa mig för att Mario ska överanstränga sitt hjärta i den stress han levde med på sin gamla arbetsplats. "

Sara tittar upp på sin man och ler. Han ler tillbaka. Jag känner mig berikad. En känsla av kärlek fyller min själ.
Publicerad i Sourze: 13 maj 2013

Balotelli - en symbol för ett nytt Italien?


När den färgade fotbollsspelaren Balotelli började sin karriär möttes han av förolämpningar och det hände till och med att man kastade bananer på honom. I årets EM i fotboll blev han en hjälte.

Har Mario Balotellis prestationer i årets EM förändrat italienarnas syn på rasism?

Den omdiskuterade italienske fotbollsspelaren Mario Balotelli har inte haft det lätt i livet. Han föddes 1990 som son till ett invandrarpar från Ghana. Han led av allvarliga hälsoproblem som barn, och föräldrarna kunde inte tillgodose hans behov utan ansökte om hjälp hos socialtjänsten. Mario blev fosterbarn hos familjen Balotelli, där han växte upp tillsammans med fosterföräldrarnas två söner och en dotter. Fosterföräldrarna kunde inte adoptera honom eftersom de inte fick de naturliga föräldrarnas medgivande och därför kunde han inte få italienskt medborgarskap förrän han fyllde arton. Den 13 augusti 2008 fick han ett italienskt id-kort av staden Concesios borgmästare. Mario Balotelli, eller "Super Mario" som han ofta kallas, har alltid hävdat att han är italienare. "Jag är italienare, jag känner mig italiensk och kommer alltid att spela i det italienska landslaget", har han sagt.

På Marios hemsida kan man läsa hela hans historia, och i en artikel från la Gazzetta dello sport kan vi läsa hans berättelse om hur han har svårt att förlåta sina biologiska föräldrar, och att han kallar de italienska föräldrarna för "mamma och pappa". Han berättar också om sin uppväxt och att det var jobbigt att vara annorlunda än kompisarna.

Balotelli har kallats världens mest uppseendeväckande fotbollsspelare och kanske är det sant. Han är känd för många omdiskuterade uppträdanden även utanför fotbollsplanen. Ett exempel är när polisen efter en bilolycka hittade 55 000 kronor i hans bil, och han på frågan om varför han körde omkring med så mycket pengar i bilen svarade: "Jag har råd". En gång slängde han upp 1000 pund i baren på en pub och bjöd laget runt. Han blev också känd för att ha gjort slut med sin flickvän med ett sms. Flickvännen, Melissa Castagnili, hämnades genom att läsa upp sms:et i italiensk tv.

Även på planen är det svårt att inte lägga märke till den snabbe, mörke fotbollsspelaren. Han erkänner att han har svårt att stå emot provokationer; "Om någon knuffar mig på planen trycker jag ner hans fot". Han har blivit utvisad många gånger på grund av sitt aggressiva beteende, men när han efter matchen mot Tyskland i EM i år sprang och kramade sin adoptivmor kunde man inte låta bli att känna ömhet för denna starka kille. "Jag tillägnar min mamma de två målen", sade Balotelli i intervjuer efter matchen. "Hon är inte ung längre och har åkt hela vägen hit för att se mig."

Balotelli började spela fotboll i kyrkans barngrupp när han var fem år. Han har sedan fortsatt, trots att den italienska mamman Silvia ansåg att basket vore bättre med tanke på hans längd. Hans passion för fotboll var stor och 2006 började han spela i det italienska laget Inter. I en match mot fotbollslaget Juventus under fotbollssäsongen 2008-2009 blev han föremål för rasistiska körer, och under en vistele i Rom blev han attackerad av ett gäng ungdomar som slängde bananer på honom.

Det var länge sedan nu och känslan är att Italien har accepterat att ha en anfallare med ovanligt mörk hy. Man kan älska honom eller hata honom för hans starka personlighet, men hudfärgen känns inte längre viktig. Det verkar som att hans stora insats i årets EM var nyttig för många.

Journalisten Matteo Crucco skriver att Balotelli är en symbol för det nya Italien, som har flera färger och äntligen kan jämföras med Frankrike. I så fall kan vi väl bara tacka honom?




Källor:
Corriere della Sera
Repubblica
www.vm-fotboll.se
it.wikipedia.org
www.mariobalotelli.it 
Publicerad i Sourze den 15 oktober 2012

Våld mot kvinnor i fokus

Många fall där kvinnor har blivit mördade av sina partners, hade kunnat undvikas om man bara lagt märke till varningssignalerna.

Aldrig har man pratat så mycket om kvinnovåld som nu. I Italien dödas 113 kvinnor varje år, och 73 av dessa mördas av sina partners, enligt tidningen Il Messaggero.

Även Vatikanens tidning "Osservatore Romano" nämner vikten i att ha en dag för detta ämne. Det behövs för att väcka människor från likgiltigheten, skriver man.

Tidningen Repubblica har intervjuat Anna Costanza Baldry, som är universitetsdocent i kriminologi och föreläser om våld i hela Europa. Sedan 2000 har hon haft kurser för socialassistenter, psykologer, lärare, advokater och domare och andra som har att göra med våld. "Man måste lyssna på varningssignalerna", säger Anna Costanza.

En kvinna som är offer för våld känner sig ofta isolerad och har förlorat sitt självförtroende. Anna Costanza har studerat 479 fall av kvinnomord mellan åren 2000 och 2004 för att förstå om det fanns varningssignaler innan morden begicks och i 70 procent av fallen så fanns de, fast man hade inte märkt dem.

Den första signalen man bör lägga märke till är om mannen redan tidigare har använt våld. Då är risken stor att det kan upprepas. Den andra signalen är dödshot; både om han hotar att döda kvinnan eller ta sitt eget liv, finns fara för våld. Den tredje är om han slår barnen och den fjärde om han inte respekterar umgängesavtal och försiktighetsåtgärder åtagna av polis och andra säkerhetsinstitutioner.

Samtalen till "Den rosa telefonen" i Italien har ökat med 3 procent sedan 2011. Flera olika organisationer finns för att stötta de italienska kvinnorna som utsätts för våld och en lag mot "stalking" har funnits i tre år nu. Ändå ökar våldet. Både det psykiska och fysiska. Varför?

Psykisk misshandel ligger till grund även för fysisk misshandel och kvinnan är ofta så nedbruten att hon har förlorat tron på sig själv. Dessutom skäms man för att berätta för sin omgivning om hur man låter sig behandlas av sin partner. Rädslan är förstås också en viktig faktor. Man vågar inte stämma mannen, särskilt inte om man bor tillsammans, för man är rädd för mannens reaktion när han tar emot stämningen. Man har 90 dagar på sig att stämma och om man kan ta sig ifrån mannen under den tiden, minskar risken för våldsamma reaktioner något. Alla har dock inte den möjligheten.

I Italien finns även många praktiska problem. Även om det oftast är kvinnan som får bo kvar i det gemensamma boendet om man har barn under 18 år, så kan det ta flera månader innan detta beslut tas av tingsrätten och det är omöjligt för kvinnan att bo kvar i samma lägenhet under tiden man väntar. Därför måste hon ha någonstans att ta vägen. Många kvinnor flyttar hem till föräldrarna, men har man ingen att bo hos så lever man ofta kvar i det destruktiva förhållandet, för en ensamstående har oftast inte råd att hyra en lägenhet.

Det positiva i utvecklingen är att man informerar mer om problemet idag än vad man gjorde förut och kvinnor kan lätt ta reda på hur de kan få hjälp. Internet och kostnadsfria kvinnoorganisationer är till stor nytta. Det största steget måste dock tas av kvinnan själv. Det är hon som lämna mannen. Det finns ingen annan lösning.
Publicerad i Sourze 30 november 2012.