onsdag 9 december 2015

Bloggen Tankar i huvudet på en svenska i Rom har flyttat

Hej,

Bloggen har flyttat. Välkommen till: http://nouw.com/tankarihuvudet !

Varma hälsningar
Annika

onsdag 21 oktober 2015

Om föreläsningar

Snart är det dags att packa igen. I november har jag föreläsningar på många olika platser: London, Marbella, Barcelona, Stockholm och Sundsvall. Jag är oändligt tacksam för att jag nu kan åka runt och prata med så många människor om problem som tidigare var så undangömda. Jag minns ännu de fina pratstunder jag haft med fina människor efter mina föreläsningar på olika platser som Alingsås, Borås, Hede, Nice, Rimini, Milano och Florens. Och Rom förstås, den eviga staden. 

Föreläsning Härjedalen Pride 150817

Att föreläsa. Jag vet inte om det verbet ens existerade när jag bodde i Sverige. Gjorde det det? Ordet föredrag fanns, det är jag säker på. Jag var bara 19 år när jag flyttade och på den tiden fanns inte internet. Om jag ville läsa Dagens Nyheter fick jag åka in till centrala Rom och köpa en tidning som var minst 5 dagar gammal. Jag tappade några år där...

Men - nu är jag tillbaka och jag är glad att detta med föreläsningar blivit så populärt. Jag är tacksam att enkelt kunna ta del av skickliga svenska föreläsare även på You Tube eftersom jag bor så långt ifrån Sverige, men jag skulle så gärna gå på en föreläsning live med exempelvis Hans Rosling, som jag starkt beundrar för hans otroligt proffsiga men enkla förklaringar av stora världsfrågor. Olof Röhlander är en annan svensk föreläsare som jag uppskattar och som ger många goda råd, bland annat om karriärbyte. Han är väldigt inspirerande. Lyssna gärna till denna intervju med honom om jobbångest. 




Jag känner förstås inte till alla föreläsare i Sverige eftersom jag bott utomlands så länge. Jag hittade sajten Bestseller (http://www.bestseller.se/) där jag hittat massor av bra föreläsare, som de Hans Rosling och Olof Röhlander men även internationella som Bob Gelfof! Här kan man även boka en föreläsare, om man vill. 

Från Bokmässan Göteborg

Så vad händer nu? Ja,  i år har jag fullt upp men några föreläsningar kan jag boka in till våren. Min första föreläsning 2016 blir den 20 januari i Göteborg. Mer information om den kommer snart på min hemsida www.annikawiden.com.

Och mellan föreläsningarna och de utbildningar jag ger - lever jag ett helt vanligt liv - bland norrmän och andra skandinaver i den eviga staden, Rom :)

torsdag 15 oktober 2015

Dags för förändringar!

Många kontaktar mig och frågar om det är sant. Ja, det är sant! Jag har sagt upp mig och tänker förändra mitt liv! Det känns spännande och pirrar i magen. När livet blir till slentrian och man börjar längta efter fredagen redan på måndagen så är det dags att göra någonting för att förändra det. Vad ska jag göra nu då? Ja...det ska ni få veta!




Jag har alltid älskat att coacha, undervisa, skriva, nätverka och att vara med människor! Jag älskar att se människor i ögonen, att höra deras röster och särskilt att kunna hjälpa till. Jag har absolut ingenting emot slentrianjobb så länge man har en fin atmosfär på arbetsplatsen. Jag har alltid varit ganska romantisk och jag tror fortfarande på kärleken. Därför är det ett nöje för mig att kunna berätta detta:


Bild: italienskebryllup.no 

Jag kommer nu att samarbeta med en väninna som organiserar bröllop i Italien! Jag har redan varit på mitt första bröllop och det var otroligt vackert! Skulle du ha funderingar på att gifta dig här så är det bara att höra av dig! Vill du se din dröm om ett bröllop i slottsmiljö gå i uppfyllelse? Eller kanske du hellre gifter dig på en strand? Var du än vill gifta dig i Italien så kommer vi att kunna hjälpa dig! Jag kommer också att fortsätta coacha företag i olika försäljningsmetoder, så om du känner någon som behöver lite hjälp på traven där så är du välkommen att skriva till mig! Jag är certifierad SPIN coach och har också gått utbildningar i MI - Motiverande Samtal. 

Therese och jag när vi träffades i Göteborg för en tid sedan
Givetvis kommer jag att fortsätta skriva och föreläsa. Jag har precis skrivit klart en ny bok, som ska heta "Sår som inte syns". Översättningen till italienska är redan klar och det är bara finslipningen som är kvar. Min fina vän Therese Lönnqvist Scorti jobbar för fullt på översättningen till engelska. Skrivandet är en del av mig och denna höst har jag 5  föreläsningar inbokade på olika platser i Europa. Det kan hända att du får en inbjudan till något event i din inbox i dagarna. Jag håller nämligen på att skriva nyhetsbrev. Jag hittade ett erbjudande om gratis nyhetsbrev på Paloma (http://www.paloma.se/) som jag tänker utnyttja.

Jag ror min båt

Livet är spännande och jag känner att det är dags för förändring. Jag vill vakna varje morgon med en känsla av tacksamhet och glädje och kunna sprida glädjen till andra! 
Jag har alltid ägnat stor del av min fritid åt andra människor och det är någonting jag tänker fortsätta med. Dygnet är ju sedan ganska långt - på 24 timmar hinner man göra mycket! 

Oavsett om du vill gifta dig i Italien, boka coachning eller föreläsningar så är du alltså hjärtligt välkommen att höra av dig! Du hittar ett kontaktformulär på min hemsida: www.annikawiden.com. 


onsdag 7 oktober 2015

Livet efter 50 kan vara spännande!


Under mina resor träffar jag oändligt många intressanta människor. Denna gång fick jag sitta bredvid Maggan och Lennart från Kumla. De såg ut att vara två helt vanliga 70-åringar! Han satt och läste en bok och hon löste korsord. De såg snällt på varandra när de utbytte några ord. Jag minns inte hur det började men jag och Maggan började prata och vi fortsatte under hela resans gång! Det hon hade att berätta gjorde mig mållös! De skulle till Italien för att cykla runt hela "klacken" -Apulien.


Maggan och Lennart i Foggia, Apulien, några timmar efter vårt möte

Det var ett trevligt par som satt bredvid mig på planet i söndags. De ville bjuda mig på både mackor och hembakad äppelkaka. Mannen, Lennart, satt närmast fönstret så jag pratade mest med Maggan. Hon berättade att de bor i Kumla, har två vuxna barn och flera barnbarn. Hon har jobbat både med Rädda Barnen och som reseledare. Båda yrkena lät intressanta eftersom jag dels skriver mycket om familjer som har det svårt och så älskar jag att resa. När Maggan började berätta om de resor hon gjort med sin älskade make blev jag alldeles häpen!

Maggan vilar under en cykeltur i Nepal
Vi cyklar, sade hon. Detta är första gången vi ska cykla i södra Italien men vi har cyklat en del i den norra delen av landet. Vi ska ta ett tåg från Termini till Foggia och cykla runt klacken – Barletta, Bari, Ostuni, Brindisi, Lecce, Otranto, Santa Maria di Leuca ner och den andra kusten tillbaka via Taranto. Vi älskar att cykla! Vi började cykla efter att vi fyllde 50 och har sedan dess cyklat på många ställen: Kina, Europa, Nepal och Indien är några av de platser vi varit på.

Maggan och Lennarts cykelrunda i Apulien
Jag satt helt mållös och lyssnade på hennes berättelse om de olika platser de sett. Hon gav mig råd om hur jag skulle flyga om jag skulle till Indien och vilka platser jag borde se i Kina. Hon berättade om människor de träffat och händelser de upplevt. Jag frågade vad de skulle göra om det började regna. Hon sade att de har två extra dagar så de har "råd" att stanna. De är dock inte rädda för regn och har riktiga cykelkläder.



Maggan och Lennart har varit gifta i 45 år. Jag ser fortfarande glimten i ögat när de tittar på varandra. Jag frågar vad deras hemlighet är. "Vi bråkar ibland", svarar Maggan. "Det är också viktigt att var och en får göra saker själva. Man ska inte alltid göra saker tillsammans." Hon berättar att Lennart exempelvis har promenerat längs pilgrimsleden Santiago di Compostela och i Kungsleden i Sverige. Maggan säger att man måste få vara sig själv i alla lägen i ett förhållande.

Vilka inspirerande människor! Jag ser fram emot att höra hur deras tur gick! Lycka till, Maggan och Lennart!



söndag 27 september 2015

Curlingföräldrar - för barnens bästa eller inte?

Idag pratas det en hel del om "curlingföräldrar". Vi föräldrar vill verkligen göra allt för att ge våra barn en lycklig barndom och ett enklare liv. Men gör vi det när vi hela tiden curlar dem? Hur klarar man sig i det vuxna livet om man inte lär sig ta ansvar?


Bild: https://www.flickr.com/photos/bikeportland/
Jag känner ofta att det lätt att trilla dit. Man har kanske jobbat hela dagen och får äntligen en stund med barnen vid middagsbordet. Man bär på skuldkänslor för att inte ha kunnat ta del av barnets liv och nu vill man göra allt man kan för att åtgärda detta. Kanske man försöker köpa bort skuldkänslorna med presenter och fina märkeskläder eller så försöker man göra barnet nöjd till varje pris. Problemet är dock, att ju mer man anstränger sig för att göra barnet glad desto mindre lyckas man. När barnet säger att det är törstigt säger man kanske: "Jag ska hämta någonting åt dig! Vad vill du ha att dricka?" På så sätt vänjer man barnet att ha gratis service och få välja vad man vill ha. Skulle det en dag finnas bara vatten så skulle det bli ett problem. Kanske man hade kunnat säga: "Åh, älskling, jag är också törstig. Skulle du vilja vara så snäll och hämta lite vatten åt oss båda (alla)?" Nog skulle barnet känna sig värdefullt om det fick lära sig att göra någon annan en tjänst redan som barn?


Bild: https://www.flickr.com/photos/68792473@N04/

Ett barn som får lära sig ta ansvar har större chans att bli ansvarsfull som vuxen. En av föräldrarnas plikter är ju att lära barnen ta ansvar och lära sig klara sig själv. En sjuåring kan hämta ett glas vatten själv, säger den danske barnpsykologen Bent Hougaard, som myntade begreppet "curlingföräldrar" i  sin bok "Curling-forÆldre og Service-børn - debat om vort nye børnesyn" för ett antal år sedan Han beskriver dagens barn som "gulan i ägget" - skyddade från allt ont. Man skjutsar barnen överallt och glömmer ibland bort sig själv i ivern att vara en duktig förälder. Hougaard säger att lite motstånd är nyttigt och att föräldrar behöver få syn på att följden av allt positivt de gör för barnen inte alltid har positiva konsekvenser. Han menar att man måste våga släppa ut barnen i livet och möta allt vad det innebär. Annars får de ta desto hårdare smäller som vuxna. Allt fler lärare har svårt att hantera föräldrarviljor och skolorna står i kö för att lyssna på en föreläsning av Bent Hougaard.


Bild: https://www.flickr.com/photos/lidili/
Bents huvudsynpukt är att curlingföräldrarna förlorar någonting väldigt viktigt i denna strävan i att göra allting så bra som möjligt för barnen: De förlorar sina barns respekt. Aldrig har barn haft så mycket frihet som idag och aldrig har de varit så rika, säger Hougaard. Ändå är de inte tacksamma. Snarare tvärtom. Det man enkelt får, försvinner också lått. Easy come, easy go. Hougaard ville starta en debatt runt detta och visst har han lyckats! Han menar att vi föräldrar bör använda det sunda förnuftet mer. Det räcker inte att vara snäll som förälder, man måste kunna sätta gränser! Han menar att barn aldrig har fått så många långa förklaringar som idag. Det är ett evigt förhandlande. Men om vi inte lär dem att det är vi vuxna som bestämmer och tar ansvar - hur ska det då gå?


Bild: https://www.flickr.com/photos/asantillano/
Jag har länge följt denna diskussion. Jag vet inte riktigt hur det är i Sverige, men har följt debatten så gott jag har kunnat. Visst håller jag med Hougaard! Nog ska ett barn kunna hämta ett glas vatten själv, slänga smutskläderna i tvättkorgen och packa skolväskan själv! Förälderns roll bör vara att bära ansvar för barnens handlingar så länge de är små, och vi måste tänka på att göra vårt bästa för att barnen ska vara redo att ta ansvar och klara av livet den dag de blir myndiga. Gör vi det?


Bild: https://www.flickr.com/photos/68307615@N05/6489652763/

Visst borde vi hjälpa barnen med läxorna, men vi bör först och främst visa dem hur de bäst ska göra läxorna själva. Vi bör stötta dem med bra läsmetoder. Vi borde hjälpa dem förstå när på dagen man läser bäst, hur man gör en sammanfattning eller gör en skiss för att bättre förstå ett historiskt skede. Vi bör absolut hjälpa våra barn! Men vi borde först och främst lära dem att leva!

Jag har också curlat. Jag har skjutsat och hämtat, dukat och burit. Visst går det fortare att plocka ihop i barnets rum själv än att se till att barnet gör det själv. Det händer att man inte orkar, ibland på grund av tidsbrist och trötthet, ofta för ett behov att vara uppskattad och älskad. Alltid för en önskan att vara snäll och för att man vill sina barn väl.


Bild: https://www.flickr.com/photos/lidili/

Men att vilja sina barn väl är tidskrävande. Att lära dem stå på egna ben är inte alltid lätt. Det kräver att vi tar oss den tid som behövs för att lära barnen städa, knyta skosnären, borsta tänderna och studera på ett bra sätt. För när barnet blir vuxet kan vi bara klandra oss själva om vi inte har lyckats hjälpa dem bli ansvarsfulla och klara av livets svårigheter. Och det värsta är att även de kan kritisera oss för det vi INTE gjorde...



Bild: Therese Lönnqvist Scorti
Många gånger går det så långt att vi föräldrar åsidosätter oss helt för att göra barnen lyckliga. Men gör det oss lyckliga att gå miste om roliga saker i livet? Hur bra mår vi när vi skippar festen med vännerna eller konserten vi ville gå på för att barnet skulle på ett födelsedagskalas den kvällen? Och - hur lyckliga är barnen när deras föräldrar innerst inne är ledsna?


Som jag ser det så är det inte bara föräldrars plikt att göra allt för sina barn, utan också för sig själva. När jag gör saker som jag blir lycklig av lyser mina barns ögon. När jag är lycklig kan jag spegla mig i deras ansikten. Allt blir lättare hemma när jag mår bra! Därför, kära läsare, har jag bestämt mig för att även göra mig själv gott - för mina barns skull!



Jag på resa tillbaka i barndomen sommaren 2015- Hede, Härjedalen
Lycka till!

Källa:

http://www.svd.se/hogt-pris-for-friktionsfri-barndom

måndag 21 september 2015

Tänk om man skulle åka Europa runt på motorcykel?

Vem har inte drömt om att ta ett sabbatsår för att resa jorden runt? Jag dagdrömmer ofta om att resa. Jag skulle vilja se hela världen under min levnadstid!!! Jag har aldrig satt min fot utanför Europa, men skulle nog först vilja se alla länderna här omkring innan jag ger mig av längre bort. I somras träffade jag en 70-årig svensk kvinna som tagit fram sina motorcykelkläder och hjälm ur garderoben efter 20 år! Hon gav mig någonting att fundera över...

Bild: https://www.flickr.com/photos/94628458@N06/
Jag läste en artikel om Skåne Rundt i Expressen (http://www.expressen.se/kvallsposten/har-ar-himmelriket-for-de-motorcykel-fralsta/) härom dagen. Skåne Rundt är ett rally där hundratals MC-veteraner träffas för att åka över 50 mil på sina veteranmotorcyklar. Jag kom då att tänka på den äldre damens berättelse igen. Jag har nog missat en härlig upplevelse i mitt liv! Jag har aldrig åkt motorcykel! Jag har faktiskt bara åkt moped en eller två gånger och italiensk vespa en gång för bara något år sedan. När den 70-åriga kvinnan berättade om sin motorcykelupplevelse kunde jag inte låta bli att blunda och föreställa mig hur det kändes den gången jag satt bakpå en kollegas vespa. En sådan underbar frihetskänsla jag hade då! Jag undrar hur det skulle kännas att åka motorcykel?
Bild: https://www.flickr.com/photos/stevelorillere/

Vilken motorcykel skulle man välja? Tänka att få testa en Harley-Davidson...Fast egentligen bryr jag mig inte om vilket märken, det har jag aldrig gjort. Jag har förstås ingen utrustning heller och om man ska åka MC i Italien om sommaren kanske det räcker med en bra hjälm. Men ska man åka i andra länder där det kan vara kallt och regnigt så bör man nog skaffa sig en ordentlig utrustning. Det skulle man faktiskt kunna beställa på nätet från exempelvis North Bike (http://www.northbike.se/ ). Där finns allt från sockar till kläder och hjälmar. Om man väljer att åka under regniga årstider bör man förstås se till att även ha ett praktiskt regnställ. Själv ska jag nog åka sommartid. Jag skulle vilja ta ledigt någon månad och resa runt i Europa på motorcykel. Först vill jag se mer av Italien och tar gärna en färja över till Grekland och besöker alla öarna där.




Nu gäller det att hitta någon som har samma drömmar och som kan tänka sig ta en tur med mig inom de kommande åren. Jag hinner ju fortfarande bli veteran!

lördag 5 september 2015

Tro på dina drömmar - Graffitikonstnären Adam 22 lever på sina!

Jag kunde inte motstå frestelsen att träffa ännu en person som låtit sina drömmar gå i uppfyllelse! Adam Algotsson är bara 22 år men har en intressant historia bakom sig. Han är graffitikonstnär och lever på det! Jag kunde inte missa hans utställning i Borås. 


Adam på sin utställning i Borås

Adam föddes 1993. Han har alltid gillat att måla och skapa och i gymnasiet började han med graffiti. I början målade han mycket olagligt och han åkte fast på bar gärning en gång när han bara var 14 år. Efter den gången började han måla mer och mer på lagliga platser medan målningarna blev alltmer avancerade. Hans passion för konsten växte och han började även måla på canvas. Han skissade varje stund han hade över.

Adams målning från Roskilde 2014
En dag fick han ett beställningsjobb hos en kille som också hette Adam. Hans namn skulle skriva i hans sovrum, med silvrig text och svarta konturer. När jobbet var utfört skulle killens pappa betala uppdraget. Gissa Adams förvåning när han såg vem pojkens pappa var! Det var polismannen som hade arresterat honom! Han hade blivit förtjust i Adams konst och velat visa honom att han kunde leva på sin gåva istället för att hamna i fängelse!
Kristineberg - Borås

Adam är idag glad att detta hände. Sedan dess har han utfört mer än 150 beställningsjobb! Räddningstjänsten, Onyx Sportcenter och Textile Fashion Center i Borås är bara några av hans kunder. Han har även målat ungdomsgårdar, skridskohallar och privatpersoners väggar. En vägg på Roskildefestivalen är också Adams verk och han designar tapeter till Mr Perswall och etiketter till Borås Bryggeri. Mest känd blev han när han medverkade i No Limit och designade tunneln under Kungsleden i Borås. 

Adam har inte studerat på konsthögskola. Han är helt och hållet självlärd. Han gick Konst-och bild på gymnasiet, men följer bara sina egna intuitioner när han målar. Han är noggrann och han målar aldrig samma sak två gånger. 

Vinylen Återkomst
Min favorittavla är nog den som heter Vinylen Återkomst. Jag sade att den känns rätt för "min ålder". Adam berättar att personer i alla åldrar älskar graffiti. Dagens äldsta kund var runt 70, sade han, och 40-åringar gillar tecknade figurer som verkar komma från tecknad film.


Jag frågar Adam när han bestämde sig för att öppna ett eget företag. Han berättar att han har sin syster att tacka för det rådet. Han fick en beställning av ett företag för tre år sedan och var då tvungen att öppna ett företag för att kunna fakturera. "Jag har aldrig gått back", säger han stolt. 
Adams verk i Hulta Fritidsgård

Slutligen frågar jag Adam vilket budskap han har att ge till ungdomar världen över. Adam ler med sina klarblå ögon och säger: Tro på dina drömmar! Gör allt för att uppnå dem! Men var beredd på att mista några kompisar. Man behöver inte hänga med kompisar varje dag. Det gäller att jobba hårt och man måste kunna vara ensam. Förut var kompisarna viktiga för mig, men nu har mitt självförtroende växt och jag trivs utmärkt även för mig själv. 



Lycka till, Adam! 

Vill du veta mer om Adam och hans konst? Titta gärna in på hans hemsida: http://appear37.com/


Ordet Graffiti kommer av grekiska gra´phō - 'skriva'). Graffiti har bl.a. påträffats vid utgrävningarna i Pompeji, i Roms katakomber och i medeltida kyrkor.
Under andra världskriget tillkommer nya former och material; "Kilroy was here" spreds som vandringsklotter, och åren kring 1968 ökade det politiska användandet.
Med spraykonst menas den form som från 1970-talets början utvecklats av ungdomar i USA med tags (namnteckning) eller bilder med sprayfärg på t.ex. murar och tåg. Graffiti av detta slag börjar uppträda på olika håll i Europa på 1980-talet, i Sverige 1984.
Källa: Nationalencyklopedin