Bloggen Tankar i huvudet på en svenska i Rom har flyttat

Hej,

Bloggen har flyttat. Välkommen till: http://nouw.com/tankarihuvudet !

Varma hälsningar
Annika

Om föreläsningar

Snart är det dags att packa igen. I november har jag föreläsningar på många olika platser: London, Marbella, Barcelona, Stockholm och Sundsvall. Jag är oändligt tacksam för att jag nu kan åka runt och prata med så många människor om problem som tidigare var så undangömda. Jag minns ännu de fina pratstunder jag haft med fina människor efter mina föreläsningar på olika platser som Alingsås, Borås, Hede, Nice, Rimini, Milano och Florens. Och Rom förstås, den eviga staden. 

Föreläsning Härjedalen Pride 150817

Att föreläsa. Jag vet inte om det verbet ens existerade när jag bodde i Sverige. Gjorde det det? Ordet föredrag fanns, det är jag säker på. Jag var bara 19 år när jag flyttade och på den tiden fanns inte internet. Om jag ville läsa Dagens Nyheter fick jag åka in till centrala Rom och köpa en tidning som var minst 5 dagar gammal. Jag tappade några år där...

Men - nu är jag tillbaka och jag är glad att detta med föreläsningar blivit så populärt. Jag är tacksam att enkelt kunna ta del av skickliga svenska föreläsare även på You Tube eftersom jag bor så långt ifrån Sverige, men jag skulle så gärna gå på en föreläsning live med exempelvis Hans Rosling, som jag starkt beundrar för hans otroligt proffsiga men enkla förklaringar av stora världsfrågor. Olof Röhlander är en annan svensk föreläsare som jag uppskattar och som ger många goda råd, bland annat om karriärbyte. Han är väldigt inspirerande. Lyssna gärna till denna intervju med honom om jobbångest. 

Jag känner förstås inte till alla föreläsare i Sverige eftersom jag bott utomlands så länge. Jag hittade sajten Bestseller (http://www.bestseller.se/) där jag hittat massor av bra föreläsare, som de Hans Rosling och Olof Röhlander men även internationella som Bob Gelfof! Här kan man även boka en föreläsare, om man vill. 

Från Bokmässan Göteborg

Så vad händer nu? Ja,  i år har jag fullt upp men några föreläsningar kan jag boka in till våren. Min första föreläsning 2016 blir den 20 januari i Göteborg. Mer information om den kommer snart på min hemsida www.annikawiden.com.

Och mellan föreläsningarna och de utbildningar jag ger - lever jag ett helt vanligt liv - bland norrmän och andra skandinaver i den eviga staden, Rom :)

Dags för förändringar!

Många kontaktar mig och frågar om det är sant. Ja, det är sant! Jag har sagt upp mig och tänker förändra mitt liv! Det känns spännande och pirrar i magen. När livet blir till slentrian och man börjar längta efter fredagen redan på måndagen så är det dags att göra någonting för att förändra det. Vad ska jag göra nu då? Ja...det ska ni få veta!

Jag har alltid älskat att coacha, undervisa, skriva, nätverka och att vara med människor! Jag älskar att se människor i ögonen, att höra deras röster och särskilt att kunna hjälpa till. Jag har absolut ingenting emot slentrianjobb så länge man har en fin atmosfär på arbetsplatsen. Jag har alltid varit ganska romantisk och jag tror fortfarande på kärleken. Därför är det ett nöje för mig att kunna berätta detta:

Bild: italienskebryllup.no 

Jag kommer nu att samarbeta med en väninna som organiserar bröllop i Italien! Jag har redan varit på mitt första bröllop och det var otroligt vackert! Skulle du ha funderingar på att gifta dig här så är det bara att höra av dig! Vill du se din dröm om ett bröllop i slottsmiljö gå i uppfyllelse? Eller kanske du hellre gifter dig på en strand? Var du än vill gifta dig i Italien så kommer vi att kunna hjälpa dig! Jag kommer också att fortsätta coacha företag i olika försäljningsmetoder, så om du känner någon som behöver lite hjälp på traven där så är du välkommen att skriva till mig! Jag är certifierad SPIN coach och har också gått utbildningar i MI - Motiverande Samtal. 

Therese och jag när vi träffades i Göteborg för en tid sedan

Givetvis kommer jag att fortsätta skriva och föreläsa. Jag har precis skrivit klart en ny bok, som ska heta "Sår som inte syns". Översättningen till italienska är redan klar och det är bara finslipningen som är kvar. Min fina vän Therese Lönnqvist Scorti jobbar för fullt på översättningen till engelska. Skrivandet är en del av mig och denna höst har jag 5  föreläsningar inbokade på olika platser i Europa. Det kan hända att du får en inbjudan till något event i din inbox i dagarna. Jag håller nämligen på att skriva nyhetsbrev. Jag hittade ett erbjudande om gratis nyhetsbrev på Paloma (http://www.paloma.se/) som jag tänker utnyttja.

Jag ror min båt

Livet är spännande och jag känner att det är dags för förändring. Jag vill vakna varje morgon med en känsla av tacksamhet och glädje och kunna sprida glädjen till andra! 
Jag har alltid ägnat stor del av min fritid åt andra människor och det är någonting jag tänker fortsätta med. Dygnet är ju sedan ganska långt - på 24 timmar hinner man göra mycket! 

Oavsett om du vill gifta dig i Italien, boka coachning eller föreläsningar så är du alltså hjärtligt välkommen att höra av dig! Du hittar ett kontaktformulär på min hemsida: www.annikawiden.com. 

Livet efter 50 kan vara spännande!

Under mina resor träffar jag oändligt många intressanta människor. Denna gång fick jag sitta bredvid Maggan och Lennart från Kumla. De såg ut att vara två helt vanliga 70-åringar! Han satt och läste en bok och hon löste korsord. De såg snällt på varandra när de utbytte några ord. Jag minns inte hur det började men jag och Maggan började prata och vi fortsatte under hela resans gång! Det hon hade att berätta gjorde mig mållös! De skulle till Italien för att cykla runt hela "klacken" -Apulien.

Maggan och Lennart i Foggia, Apulien, några timmar efter vårt möte

Det var ett trevligt par som satt bredvid mig på planet i söndags. De ville bjuda mig på både mackor och hembakad äppelkaka. Mannen, Lennart, satt närmast fönstret så jag pratade mest med Maggan. Hon berättade att de bor i Kumla, har två vuxna barn och flera barnbarn. Hon har jobbat både med Rädda Barnen och som reseledare. Båda yrkena lät intressanta eftersom jag dels skriver mycket om familjer som har det svårt och så älskar jag att resa. När Maggan började berätta om de resor hon gjort med sin älskade make blev jag alldeles häpen!

Maggan vilar under en cykeltur i Nepal

Vi cyklar, sade hon. Detta är första gången vi ska cykla i södra Italien men vi har cyklat en del i den norra delen av landet. Vi ska ta ett tåg från Termini till Foggia och cykla runt klacken – Barletta, Bari, Ostuni, Brindisi, Lecce, Otranto, Santa Maria di Leuca ner och den andra kusten tillbaka via Taranto. Vi älskar att cykla! Vi började cykla efter att vi fyllde 50 och har sedan dess cyklat på många ställen: Kina, Europa, Nepal och Indien är några av de platser vi varit på.

Maggan och Lennarts cykelrunda i Apulien

Jag satt helt mållös och lyssnade på hennes berättelse om de olika platser de sett. Hon gav mig råd om hur jag skulle flyga om jag skulle till Indien och vilka platser jag borde se i Kina. Hon berättade om människor de träffat och händelser de upplevt. Jag frågade vad de skulle göra om det började regna. Hon sade att de har två extra dagar så de har "råd" att stanna. De är dock inte rädda för regn och har riktiga cykelkläder.

Maggan och Lennart har varit gifta i 45 år. Jag ser fortfarande glimten i ögat när de tittar på varandra. Jag frågar vad deras hemlighet är. "Vi bråkar ibland", svarar Maggan. "Det är också viktigt att var och en får göra saker själva. Man ska inte alltid göra saker tillsammans." Hon berättar att Lennart exempelvis har promenerat längs pilgrimsleden Santiago di Compostela och i Kungsleden i Sverige. Maggan säger att man måste få vara sig själv i alla lägen i ett förhållande.

Vilka inspirerande människor! Jag ser fram emot att höra hur deras tur gick! Lycka till, Maggan och Lennart!

Curlingföräldrar - för barnens bästa eller inte?

Idag pratas det en hel del om "curlingföräldrar". Vi föräldrar vill verkligen göra allt för att ge våra barn en lycklig barndom och ett enklare liv. Men gör vi det när vi hela tiden curlar dem? Hur klarar man sig i det vuxna livet om man inte lär sig ta ansvar?

Bild: https://www.flickr.com/photos/bikeportland/

Jag känner ofta att det lätt att trilla dit. Man har kanske jobbat hela dagen och får äntligen en stund med barnen vid middagsbordet. Man bär på skuldkänslor för att inte ha kunnat ta del av barnets liv och nu vill man göra allt man kan för att åtgärda detta. Kanske man försöker köpa bort skuldkänslorna med presenter och fina märkeskläder eller så försöker man göra barnet nöjd till varje pris. Problemet är dock, att ju mer man anstränger sig för att göra barnet glad desto mindre lyckas man. När barnet säger att det är törstigt säger man kanske: "Jag ska hämta någonting åt dig! Vad vill du ha att dricka?" På så sätt vänjer man barnet att ha gratis service och få välja vad man vill ha. Skulle det en dag finnas bara vatten så skulle det bli ett problem. Kanske man hade kunnat säga: "Åh, älskling, jag är också törstig. Skulle du vilja vara så snäll och hämta lite vatten åt oss båda (alla)?" Nog skulle barnet känna sig värdefullt om det fick lära sig att göra någon annan en tjänst redan som barn?

Bild: https://www.flickr.com/photos/68792473@N04/

Ett barn som får lära sig ta ansvar har större chans att bli ansvarsfull som vuxen. En av föräldrarnas plikter är ju att lära barnen ta ansvar och lära sig klara sig själv. En sjuåring kan hämta ett glas vatten själv, säger den danske barnpsykologen Bent Hougaard, som myntade begreppet "curlingföräldrar" i  sin bok "Curling-forÆldre og Service-børn - debat om vort nye børnesyn" för ett antal år sedan.  Han beskriver dagens barn som "gulan i ägget" - skyddade från allt ont. Man skjutsar barnen överallt och glömmer ibland bort sig själv i ivern att vara en duktig förälder. Hougaard säger att lite motstånd är nyttigt och att föräldrar behöver få syn på att följden av allt positivt de gör för barnen inte alltid har positiva konsekvenser. Han menar att man måste våga släppa ut barnen i livet och möta allt vad det innebär. Annars får de ta desto hårdare smäller som vuxna. Allt fler lärare har svårt att hantera föräldrarviljor och skolorna står i kö för att lyssna på en föreläsning av Bent Hougaard.

Bild: https://www.flickr.com/photos/lidili/

Bents huvudsynpukt är att curlingföräldrarna förlorar någonting väldigt viktigt i denna strävan i att göra allting så bra som möjligt för barnen: De förlorar sina barns respekt. Aldrig har barn haft så mycket frihet som idag och aldrig har de varit så rika, säger Hougaard. Ändå är de inte tacksamma. Snarare tvärtom. Det man enkelt får, försvinner också lått. Easy come, easy go. Hougaard ville starta en debatt runt detta och visst har han lyckats! Han menar att vi föräldrar bör använda det sunda förnuftet mer. Det räcker inte att vara snäll som förälder, man måste kunna sätta gränser! Han menar att barn aldrig har fått så många långa förklaringar som idag. Det är ett evigt förhandlande. Men om vi inte lär dem att det är vi vuxna som bestämmer och tar ansvar - hur ska det då gå?

Bild: https://www.flickr.com/photos/asantillano/

Jag har länge följt denna diskussion. Jag vet inte riktigt hur det är i Sverige, men har följt debatten så gott jag har kunnat. Visst håller jag med Hougaard! Nog ska ett barn kunna hämta ett glas vatten själv, slänga smutskläderna i tvättkorgen och packa skolväskan själv! Förälderns roll bör vara att bära ansvar för barnens handlingar så länge de är små, och vi måste tänka på att göra vårt bästa för att barnen ska vara redo att ta ansvar och klara av livet den dag de blir myndiga. Gör vi det?

Bild: https://www.flickr.com/photos/68307615@N05/6489652763/

Visst borde vi hjälpa barnen med läxorna, men vi bör först och främst visa dem hur de bäst ska göra läxorna själva. Vi bör stötta dem med bra läsmetoder. Vi borde hjälpa dem förstå när på dagen man läser bäst, hur man gör en sammanfattning eller gör en skiss för att bättre förstå ett historiskt skede. Vi bör absolut hjälpa våra barn! Men vi borde först och främst lära dem att leva!

Jag har också curlat. Jag har skjutsat och hämtat, dukat och burit. Visst går det fortare att plocka ihop i barnets rum själv än att se till att barnet gör det själv. Det händer att man inte orkar, ibland på grund av tidsbrist och trötthet, ofta för ett behov att vara uppskattad och älskad. Alltid för en önskan att vara snäll och för att man vill sina barn väl.

Bild: https://www.flickr.com/photos/lidili/

Men att vilja sina barn väl är tidskrävande. Att lära dem stå på egna ben är inte alltid lätt. Det kräver att vi tar oss den tid som behövs för att lära barnen städa, knyta skosnären, borsta tänderna och studera på ett bra sätt. För när barnet blir vuxet kan vi bara klandra oss själva om vi inte har lyckats hjälpa dem bli ansvarsfulla och klara av livets svårigheter. Och det värsta är att även de kan kritisera oss för det vi INTE gjorde...

Bild: Therese Lönnqvist Scorti

Många gånger går det så långt att vi föräldrar åsidosätter oss helt för att göra barnen lyckliga. Men gör det oss lyckliga att gå miste om roliga saker i livet? Hur bra mår vi när vi skippar festen med vännerna eller konserten vi ville gå på för att barnet skulle på ett födelsedagskalas den kvällen? Och - hur lyckliga är barnen när deras föräldrar innerst inne är ledsna?


Som jag ser det så är det inte bara föräldrars plikt att göra allt för sina barn, utan också för sig själva. När jag gör saker som jag blir lycklig av lyser mina barns ögon. När jag är lycklig kan jag spegla mig i deras ansikten. Allt blir lättare hemma när jag mår bra! Därför, kära läsare, har jag bestämt mig för att även göra mig själv gott - för mina barns skull!

Jag på resa tillbaka i barndomen sommaren 2015- Hede, Härjedalen

Lycka till!

Källa:

http://www.svd.se/hogt-pris-for-friktionsfri-barndom

Tänk om man skulle åka Europa runt på motorcykel?

Vem har inte drömt om att ta ett sabbatsår för att resa jorden runt? Jag dagdrömmer ofta om att resa. Jag skulle vilja se hela världen under min levnadstid!!! Jag har aldrig satt min fot utanför Europa, men skulle nog först vilja se alla länderna här omkring innan jag ger mig av längre bort. I somras träffade jag en 70-årig svensk kvinna som tagit fram sina motorcykelkläder och hjälm ur garderoben efter 20 år! Hon gav mig någonting att fundera över...

Bild: https://www.flickr.com/photos/94628458@N06/

Jag läste en artikel om Skåne Rundt i Expressen (http://www.expressen.se/kvallsposten/har-ar-himmelriket-for-de-motorcykel-fralsta/) härom dagen. Skåne Rundt är ett rally där hundratals MC-veteraner träffas för att åka över 50 mil på sina veteranmotorcyklar. Jag kom då att tänka på den äldre damens berättelse igen. Jag har nog missat en härlig upplevelse i mitt liv! Jag har aldrig åkt motorcykel! Jag har faktiskt bara åkt moped en eller två gånger och italiensk vespa en gång för bara något år sedan. När den 70-åriga kvinnan berättade om sin motorcykelupplevelse kunde jag inte låta bli att blunda och föreställa mig hur det kändes den gången jag satt bakpå en kollegas vespa. En sådan underbar frihetskänsla jag hade då! Jag undrar hur det skulle kännas att åka motorcykel?

Bild: https://www.flickr.com/photos/stevelorillere/

Vilken motorcykel skulle man välja? Tänka att få testa en Harley-Davidson...Fast egentligen bryr jag mig inte om vilket märken, det har jag aldrig gjort. Jag har förstås ingen utrustning heller och om man ska åka MC i Italien om sommaren kanske det räcker med en bra hjälm. Men ska man åka i andra länder där det kan vara kallt och regnigt så bör man nog skaffa sig en ordentlig utrustning. Det skulle man faktiskt kunna beställa på nätet från exempelvis North Bike (http://www.northbike.se/ ). Där finns allt från sockar till kläder och hjälmar. Om man väljer att åka under regniga årstider bör man förstås se till att även ha ett praktiskt regnställ. Själv ska jag nog åka sommartid. Jag skulle vilja ta ledigt någon månad och resa runt i Europa på motorcykel. Först vill jag se mer av Italien och tar gärna en färja över till Grekland och besöker alla öarna där.

Nu gäller det att hitta någon som har samma drömmar och som kan tänka sig ta en tur med mig inom de kommande åren. Jag hinner ju fortfarande bli veteran!

Tro på dina drömmar - Graffitikonstnären Adam 22 lever på sina!

Jag kunde inte motstå frestelsen att träffa ännu en person som låtit sina drömmar gå i uppfyllelse! Adam Algotsson är bara 22 år men har en intressant historia bakom sig. Han är graffitikonstnär och lever på det! Jag kunde inte missa hans utställning i Borås. 

Adam på sin utställning i Borås

Adam föddes 1993. Han har alltid gillat att måla och skapa och i gymnasiet började han med graffiti. I början målade han mycket olagligt och han åkte fast på bar gärning en gång när han bara var 14 år. Efter den gången började han måla mer och mer på lagliga platser medan målningarna blev alltmer avancerade. Hans passion för konsten växte och han började även måla på canvas. Han skissade varje stund han hade över.

Adams målning från Roskilde 2014

En dag fick han ett beställningsjobb hos en kille som också hette Adam. Hans namn skulle skriva i hans sovrum, med silvrig text och svarta konturer. När jobbet var utfört skulle killens pappa betala uppdraget. Gissa Adams förvåning när han såg vem pojkens pappa var! Det var polismannen som hade arresterat honom! Han hade blivit förtjust i Adams konst och velat visa honom att han kunde leva på sin gåva istället för att hamna i fängelse!

Kristineberg - Borås

Adam är idag glad att detta hände. Sedan dess har han utfört mer än 150 beställningsjobb! Räddningstjänsten, Onyx Sportcenter och Textile Fashion Center i Borås är bara några av hans kunder. Han har även målat ungdomsgårdar, skridskohallar och privatpersoners väggar. En vägg på Roskildefestivalen är också Adams verk och han designar tapeter till Mr Perswall och etiketter till Borås Bryggeri. Mest känd blev han när han medverkade i No Limit och designade tunneln under Kungsleden i Borås. 

Adam har inte studerat på konsthögskola. Han är helt och hållet självlärd. Han gick Konst-och bild på gymnasiet, men följer bara sina egna intuitioner när han målar. Han är noggrann och han målar aldrig samma sak två gånger. 

Vinylen Återkomst

Min favorittavla är nog den som heter Vinylen Återkomst. Jag sade att den känns rätt för "min ålder". Adam berättar att personer i alla åldrar älskar graffiti. Dagens äldsta kund var runt 70, sade han, och 40-åringar gillar tecknade figurer som verkar komma från tecknad film.

Jag frågar Adam när han bestämde sig för att öppna ett eget företag. Han berättar att han har sin syster att tacka för det rådet. Han fick en beställning av ett företag för tre år sedan och var då tvungen att öppna ett företag för att kunna fakturera. "Jag har aldrig gått back", säger han stolt. 

Adams verk i Hulta Fritidsgård

Slutligen frågar jag Adam vilket budskap han har att ge till ungdomar världen över. Adam ler med sina klarblå ögon och säger: Tro på dina drömmar! Gör allt för att uppnå dem! Men var beredd på att mista några kompisar. Man behöver inte hänga med kompisar varje dag. Det gäller att jobba hårt och man måste kunna vara ensam. Förut var kompisarna viktiga för mig, men nu har mitt självförtroende växt och jag trivs utmärkt även för mig själv. 

Lycka till, Adam! 

Vill du veta mer om Adam och hans konst? Titta gärna in på hans hemsida: http://appear37.com/

Ordet Graffiti kommer av grekiska gra´phō - 'skriva'). Graffiti har bl.a. påträffats vid utgrävningarna i Pompeji, i Roms katakomber och i medeltida kyrkor.
Under andra världskriget tillkommer nya former och material; "Kilroy was here" spreds som vandringsklotter, och åren kring 1968 ökade det politiska användandet.
Med spraykonst menas den form som från 1970-talets början utvecklats av ungdomar i USA med tags (namnteckning) eller bilder med sprayfärg på t.ex. murar och tåg. Graffiti av detta slag börjar uppträda på olika håll i Europa på 1980-talet, i Sverige 1984.

Källa: Nationalencyklopedin

Toapapper eller pappersnäsdukar - En skattefråga?

Skolorna börjar snart i mitt nya hemland och mina tankar börjar snurra runt skolor och skatter. Jag bor i Italien, men kommer från Sverige. Om jag hade bott i Sverige hade jag betalat mindre skatt än jag gör nu och mina barn skulle ha haft gratis toapapper på skolan! Helt otroligt! Inte bara toapapper, förresten. De skulle ha haft gratis skolmat, skolböcker och någonting som heter barn- studiebidrag!

Bild: flickr.com Christian Olausson

Det började på dagis. Maten på dagis skulle betalas varje månad. Inte bara det! Man samlade ihop en summa pengar som skulle gå till allt material: toapapper, pennor, ritpapper, målarfärger och annat. Efter varje termin köpte man också förstås en present till fröknarna. 

Bild: https://www.flickr.com/photos/91470992@N02/

Så fortsatte det. De första fem åren i den obligatoriska skolan var böckerna gratis, men inte toapappret eller annat material man skulle använda. Även skolmaten skulle betalas, förstås, oavsett om barnen åt eller inte.

Ju högre upp i klasserna barnen kommer, desto dyrare blir det att gå i skolan i Italien. Utflykterna blir längre och dyrare också och en del familjer har svårt att hitta pengar till allt. Visst kan man få hjälp med pengar till böcker och skolmat, men då måste man tjäna väldigt lite pengar.

Bild: https://www.flickr.com/photos/lameridianaedizioni/

Skolböckerna blir dyrare och dyrare och i första gymnasieklass kan nya böcker mer än 500 euro! Man trängs därför i bokaffärer och på marknader innan skolorna börjar, för att få tag på begagnade böcker i bra skick billigt. I gymnasiet samlar man inte längre ihop pengar till toapapper, utan eleverna tar med sig pappersnäsdukar på toaletten. Detta är en vana som man sedan har med sig livet ut, för ingenstans finns toalettpapper att finna i Italien. Utan pappersnäsdukar kan du inte klara dig! På sjukhus, gym eller på restaurangen ska du ha tur om det finns toapapper. Kanske du slipper näsdukarna om du jobbar på en privat arbetsplats.

Bild: flickr.com Collectioseum

Jag är ingen expert på ekonomi, utan har bara vanligt "bondförnuft". Jag skulle dock bli tacksam om någon expert skulle kunna förklara för mig varför det inte finns toapapper på skolorna i Italien när man i genomsnitt betalar 48% i skatt av en genomsnittlig lön medan men i Sverige betalar 42%. Genomsnittet för OECD är 36%. Varför har man barn- och studiebidrag i Sverige men inte i Italien? Finns det någon som vet?

Hur många av mina arbetstimmar går åt till att betala sådant som jag skulle få tillbaka genom skatten i Sverige? Jag bara undrar...

Källa: http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Skatter/Rakna-pa-dina-skatter/Rakna-ut-din-skatt/

På resande fot

Kära läsare,

På sista tiden har jag varit mycket på resande fot. Jag har upptäckt nya platser och återupptäckt gamla. Jag har berikats med nya intryck på platser jag aldrig varit och återsett mina barndoms smultronställen! Jag är så tacksam!

Jag började med en liten 3-dagars semester på Santorini i Grekland med min dotter och några vänner. Det var som att komma till paradiset på jorden. Skönheten jag fick uppleva när jag såg detta gjorde mig mållös och rörd till tårar. Vi bodde ganska enkelt på ett rum med matlagningsmöjligheter i Perissa. På Santorini kan man hyra en bil billigt och sedan åka runt ön på några timmar. Vi tillbringade lördagkvällen tillsammans med hundratals människor i den lilla staden Oia för att vänta på den fantastiska solnedgången.

Valet att åka till Grekland var ganska självklart. Landet behöver våra pengar! Jag hade dessutom aldrig varit till detta vackra land med dessa sagolika öar. Jag fick uppleva vänlighet, service, god mat, bra musik och dans. Att bada i det fantastiska havet var underbart.

Hundratals personer väntar på solnedgången i Oia - Santorini

Nu hade jag fått smak på sol- och badsemester och blev sugen att fortsätta bada. Men varje semesterdag var ju inplanerad. Hur kunde jag göra? Jag tog en heldagssemester till en liten stad som ligger 2 timmar från staden jag bor i - Rom. Den vackra havsstaden jag åkte till över dagen heter Gaeta. Vattnet var rent och hade en vacker, grön färg. Vi hyrde en trampbåt och avnjöt platsens skönhet även därifrån.

I Gaeta sov jag inte över någonstans utan återvände till Rom samma kväll. Efter några dagar var det dags för några dagar i Sverige. Några dagar skulle jag tillbringa hos min mor, men jag skulle även bila upp till Härjedalen för att föreläsa och samtidigt återse mina kära släktingar i Hede. 

Under mina resor har jag bott på många olika platser. Jag har bott på hotell med få och många stjärnor, på B&B, hos vänner & släkgingar, och för länge sedan bodde jag i stugor när jag bilade runt i Sverige. Att bo nära naturen får mig att njuta oerhört. Jag kan sitta på en sten vid en sjö eller på en stubbe i skogen i timmar och bara reflektera över livet.

Man skulle även kunna kombinera en stugupplevelse med en hotellupplevelse och bo i lägenhet på en gård. Jag fick nyligen nys om en plats som heter Hem till Gården (http://hemtillgarden.se/), som ligger i närheten av Västerås. Där kan man bo nära naturen i egen lägenhet. Jag föredrar faktiskt att kunna laga maten själv och bor aldrig i hotell med halv- eller helpension längre än några dagar. Kanske jag kommer att prova på att bo på gård nästa gång. Det vore verkligen mysigt.

Jag älskar naturen! Det är underbart att kunna gå ut i skogen och äta de bär man plockar och bara stanna till vid en sjö och bada. Den svenska naturen är fantastisk! Jag älskar naturen även på andra ställen och ser fram emot att kunna resa mer i framtiden. Jag har så mycket kvar att se på denna jord!

Möten som berikar – Carpe Diem – om kvinnor, feminism, krig, religion och ...Sverige

Det gäller att alltid hålla ögon och öron öppna om man vill uppleva nya känslor, lära känna nya människor och lära sig mer om andras liv. Carpe Diem – ta varje tillfälle i akt och LEV! Jag trodde en gång i tiden att det var svårare att få vänner i Sverige än i Italien, men så är inte fallet. En väntan på en busshållplats i Borås kan bli en underbar möjlighet att lära sig mycket om andra människor och få nya vänner!

Bild: Privat

Jag hade landat på Landvetter och väntade på bussen som skulle föra mig till min mors bostad strax utanför Borås. Man hade infört sommartidstabell och bussen gick bara en gång i timmen! Jag stod upp då jag suttit länge både på plan och flygbuss och bredvid mig satt tre kvinnor på en bänk och väntade. Två äldre kvinnor pratade först om recept och barnbarn, men sedan började den ena prata om andra världskriget. Hon hade bott i Bratislawa då och blivit utslängd från sitt hem utan tillåtelse att ta med sig några ägodelar alls. Kvinnan hette Katarina Johansson och kom till Sverige 1948 då företaget Algot anställde personal från andra länder. Bredvid Katarina satt en mörk, vacker kvinna som plötsligt utbrast: "Har du varit med om krig? Det har jag också!". Kvinnan berättade om kriget mellan Iran och Irak och om hur fruktansvärt det var. Jag kunde inte låta bli att lägga mig i, utan bad dem berätta mer. Den mörka kvinnan hette Marjan Garmroudi och både hon och Katarina delade generöst med sig av sina intressanta levnadshistorier.

Så kom dock Marjans buss och det kändes lite svårt att skiljas nu när vi just hade lärt känna varandra. Vi utbytte kontaktuppgifter och Marjan bjöd mig hem till sig. Jag accepterade givetvis, glad och tacksam över en ny, fin vän. Jag åkte samma buss som Katarina och den tredje kvinnan, vars namn jag aldrig uppfattade. Katarina berättade mer om andra världskriget och om hur hon först kom till Österrike och sedan till Sverige.

Bild: privat bild på artikel i tidningen Xtra Borås 

Tro min häpnad när jag kommer hem till min mor och ser denna tidning på köksbordet. Marjan är ju aktiv politiskt! En kämpare som slåss för människors rättigheter! Jag blev ännu mer nyfiken på att lära känna henne mer! Jag gick nyfiken hem till hennes hem på utsatt tid. Jag andades genast in en annorlunda atmosfär, lite som om jag kom till ett annat land men ändå var i Sverige. Hemmet var underbart vackert inrett och en tavla som dottern målat hängde på väggen och speglade de båda världarna, Iran och Sverige. Marjan och hennes man Hamid välkomnade mig och vi pratade och pratade. Hamid lämnade oss ensam till och från, för han ville inte störa. Jag var dock lika intresserad av hans historia, så jag bad honom sitta kvar medan vi avnjöt den goda ostkakan som Marjan bakat inför mitt besök. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jämförde till och med italienska politiker med iranska. Vi kom exempelvis på att Berlusconis retoriktaktik liknar den iranianske presidenten Mahmoud Ahmadinejad!

Marjan var bara 11 år då revolutionen kom till Iran. I början verkade det inte vara så farligt, men sedan blev man mer och mer fången. Hamid var 18 och märkte snart att han inte längre var fri att tänka och tycka som han ville. Han var tvungen att vara med i kriget i 2 år men flydde sedan till Sverige 1989. Marjan var väldigt ung, men redan politiskt intresserad. Hon ville att alla människor skulle ha rätt att vara som man vill och blev tidigt politiskt intresserad.

Tvång på slöja infördes, men Marjan ville inte bära den. Hennes mor bad henne använda den, för att hon inte skulle skadas som många andra kvinnor.

Bild: privat - Marjan bar ovilligt sjalen. Här i åttonde klass. 

Jag bad Marjan berätta lite om skoltiden. "Det var tidigt 80-tal då och det var väldigt stränga och hårda discipliner. Varje morgon satt en kvinna vid dörren och kollade hur vi såg ut. Från topp till tå. Man fick inte visa håret. Om ett enda hårstrå råkade comma ut från scarfen blev det disciplinsamtal. Gjorde man om det så kallades föräldrarna till biträdande rektorn. Kvinnan mätte våra byxor som heller inte fick vara för tajta. Man fick inteha nagellack eller smink. Men vi målade oss i smyg, för man ville ju vara fin för killarna! Nu är disciplinerna inte lika hårda. Det beror på vem som har makten. Den nuvarande presidenten Hassan Rouhani är mjukare i sitt bemötande av kvinnor och deras klädsel. Han vill visa öppenhet inför reformer. Det finns fortfarande hårda discipliner i skolor, men det beror på skolorna, kvarter och samhällsklasser. "

Slöjan

Vi pratar länge om slöjan. Marjan tycker att alla ska få vara fria att leva som man vill. Hon älskar Sverige för landet erbjuder äkta religionsfrihet. Man har verkligen rätt att tro på vilken religion man vill. Ingen ska behöva bära slöja om man inte vill det. Men om man vill det så ska man förstås vara fri att göra det. Själv har hon aldrig velat bära någon slöja och hon minns ännu den första gången hon fick ta av sig den. Det var på en resa till Turkiet som artonåring. Hon säger att hon alltid kommer att minnas den frihetskänsla hon kände när hon kände vinden vina genom håret. Om slöjan säger hon:

"Kvinnor ska själva bestämma om de vill täcka kroppen eller inte. Tyvärr det är männen som alltid vill bestämma över det. Det spelar ingen roll hur kvinnan gör.!! I länder som Iran måste hon täcka sitt hår och kropp och gör hon inte det blir hon arresterad av ordningsvakter på gatan. Här i Sverige blev en gravid muslimsk kvinna attackerad av några rasister på en parkeringsplats pga att hon bar slöja. Jag menar : det här med kvinnans kropp är / har varit männens absolut viktigaste ägodel. Den ska täckas eller avtäckas. Den säljer produkter, blir som industriernas ikoner osv. Som feminister bör vara vaksamma över detta och även försiktiga för de religösa krafterna. De är inga krafter att "leka med". "

Jag frågar henne varför vissa muslimska kvinnor går i vida kläder medan andra har slöja och jeans. Jag har ju själv läst lite i Koranen och förstått att man även ska skyla kvinnligheten på andra sätt. Marjan förklarar:

"Det beror på olika muslimska / koran skolor. Den ena imamen/ ayatollah ( prästen) tolkar på ett visst sätt och den andra på ett annat. Det finns de riktigt konservativa, de extremister som tolkar. Däremellan finns det de ( präster ) som är något mer liberala och öppnare med sina tolkningar. Det gör att bud och förbuden skiljer sig ganska mycket i dessa skolor. Men den gemensamma nämnaren är mer förbud för kvinnor än för män."

Vi pratar även om andra religioner och tid och rum försvinner...

Kärleken

Hamid kunde inte glömma den vackra 11-åringen i grannfamiljen, så en dag bad han en vän i Iran skicka ett kort på henne. Han blev djupt tagen och skrev ett brev till henne. Hon svarade och deras brevväxling fortsatte i 10 månader då de insåg att de måste träffas. Det blev en djup kärlek som idag efter 22 år och två barn fortfarande brinner starkt. Hamid tittar med kärlek och respekt på sin fru under vårt samtal och Marjans kärleksfulla humor glittrar i hennes ögon när hon ser på sin man. Jag känner mig tacksam för att kunna ta del av dessa känslor. Kärlek, frihet, respekt och humor; allt i ord, blickar och handlingar.

Bild: privat

Karriär och Politik

Marjan jobbar som lärare i grundskolan. Hennes oerhörda energi måste dock få utlopp även på andra sätt. Hon började vara aktiv inom politiken redan som barn i sitt hemland och har nu fortsatt i Sverige. 2006 gick hon med i Vänsterpartiet och är idag invald i regionsfullmäktige sedan 2010. Hon är dessutom kulturansvarig i iranska föreningen och anordnar många intressanta event. En av de viktigaste politiska frågorna anser hon vara feminismen. Mellanöstern ligger enormt efter Sverige, mycket på grund av feudalismen. Men hos många av oss sitter patriarkatet dolt i ryggmärgen. Det måste vi göra någonting åt, tycker Marjan. Hon säger:

"Även i det moderna Europa och Sverige lever kvar patriarkala strukturer. När man då upplevt det ännu starkare krafter som motarbetar kvinnors frihet och jämställdhet blir frustrationen stor inom en. Tanken att förändra detta åtminstone här i Sverige blir angelägen. Tyvärr lever detta i många människor och det märks även i samhällesstrukturer. Sedan finns det de som kommit hit till en fri stat men bär med sig dessa mönster. Det gör att flertal kvinnor och unga flickor bor / är födda / uppväxta i det fria Sverige men i många avseenden är de inte så fria. DET är en utmaning för politiker att se till integrationen fungerar bra. Och det sker inte genom en kurs enbart för invandrare. Man måste skapa bra grunder för jämställdhet för att bryta dessa mönster. "

Bild: privat - Jag och Marjan. En utvandrare och en invandrare i perfekt harmoni

Vi pratar länge om de olika ländernas historia, om Irak, Afghanistan, om Italien. Vi pratar om skolor och undervisning. Vi pratar länge länge om misshandel och då särskilt psykisk misshandel, eftersom Marjan vet att jag skrivit en bok och föreläser om ämnet. Även hennes man Hamid sitter med en lång stund under det samtalet och jag känner att de båda känner till ämnet mer än väl. Även de känner personer som blivit utsatta.

Den kvällen bara flög iväg! Vi hade nog kunnat fortsatt prata i flera dagar. Jag hoppas träffa Marjan snart igen.

Carpe Diem

Annika

En morgon vid havet - Ostia, Rom

Jag bor mellan staden Rom och havsstaden Ostia. Det tar 20 minuter för mig att åka till båda platserna utan trafik. På söndag morgnarna älskar jag att kliva upp tidigt för att vara bland de första som sätter sin fot på stranden.

Bild: privat

Stranden jag brukar åka till tillhör kommunen Rom. Jag föredrar att åka dit än till de privata badstränder som finns. På de privata stränderna  kostar det inträde och om man vill ha solstol och parasoll kan det bli riktigt dyrt. Stranden jag åker till är bred och flera kilometer lång.  Vegetationen har sparats och ingenting har fått byggas alldeles vid stranden och naturen runt omkring är underbart vacker. 

.

Det kostar ingenting att vara där. Man kan ta med sig eget parasoll eller annan utrustning om man vill, men även hyra parasoll och solstol om man föredrar det. Strukturen är välorganiserad med interna parkeringar, toaletter och ambulanser ifall någon skulle bli sjuk. Högtalarna ropar om någon har parkerat fel eller om något barn har kommit bort (det händer faktiskt!).Om man kommer tidigt kan man parkera innanför grindarna - i cancelli - som badstället fått sitt namn efter. Det heter just "Grindarna" - "I cancelli". Givetvis finns där utbildade badvakter och om de går på lunch så ropar man ut det i högtalarna.

Gillar du både kultur och historia, men vill bada i Medelhavet? Vad väntar du på? Boka en resa till Rom!

Annika

Om att resa i sportens namn

Jag älskar att resa och många med mig. Det spelar faktiskt ingen roll vart jag reser eller varför. Jag älskar att lära känna nya människor, se platser jag aldrig sett och känna nya dofter och smaker. Genom mina föreläsningar har jag turen att resa ganska mycket och jag har träffat otroligt många människor! De flesta resorna gör jag dock ensam. Jag har vänner som reser för sportens skull och det verkar också vara roligt.

 

Himlen från ett flygplansfönster - privat bild

En vän till mig spelar i ett italienskt handbollslag. Hon ser verkligen fram emot en resa hon ska göra för att tävla i Nice i oktober. I Italien är det väldigt populärt med fotboll och många reser för att spela borta, oavsett vilken serie man spelar i. Jag har lärt känna människor som rest för att tävla i karate och simning. Härligt!!!

Min kära vän Stefania som reser runt och spelar handboll

Golf är också någonting som verkar givande. För dig som spelar golf vore det kanske värt att tänka på att boka en resa till ett land som Spanien, Irland, Marocko eller Abu Dhabi? Eller - varför inte komma hit till Italien? På sajten http://qualitours.se/ ser jag att det finns möjlighet att boka en golfsemester på flera olika platser i landet, bland annat alldeles i närheten av mitt hem! I Parco dei Medici i Rom finns en härlig golfbana med 27 hål och hotell alldeles vid banan! Det är enkelt att ta sig in till centrum där det finns massor av konst och historia, men det går också alldeles utmärkt att ta sig till havet!

Bild: flickr.com Ray Jonca

Att resa i grupp är nog härligt. Jag har inte gjort det sedan jag kom till Italien på skolresa, men det är någonting jag ska börja fundera över.