Det
gäller att alltid hålla ögon och öron öppna om man vill uppleva
nya känslor, lära känna nya människor och lära sig mer om andras
liv. Carpe Diem – ta varje tillfälle i akt och LEV! Jag trodde en
gång i tiden att det var svårare att få vänner i Sverige än i
Italien, men så är inte fallet. En väntan på en busshållplats i
Borås kan bli en underbar möjlighet att lära sig mycket om andra
människor och få nya vänner!
 |
| Bild: Privat |
Jag hade
landat på Landvetter och väntade på bussen som skulle föra mig
till min mors bostad strax utanför Borås. Man hade infört
sommartidstabell och bussen gick bara en gång i timmen! Jag stod upp
då jag suttit länge både på plan och flygbuss och bredvid mig
satt tre kvinnor på en bänk och väntade. Två äldre kvinnor
pratade först om recept och barnbarn, men sedan började den ena
prata om andra världskriget. Hon hade bott i Bratislawa då och
blivit utslängd från sitt hem utan tillåtelse att ta med sig några
ägodelar alls. Kvinnan hette Katarina Johansson och kom till Sverige
1948 då företaget Algot anställde personal från andra länder.
Bredvid Katarina satt en mörk, vacker kvinna som plötsligt utbrast:
"Har du varit med om krig? Det har jag också!". Kvinnan
berättade om kriget mellan Iran och Irak och om hur fruktansvärt
det var. Jag kunde inte låta bli att lägga mig i, utan bad dem
berätta mer. Den mörka kvinnan hette Marjan Garmroudi och både hon
och Katarina delade generöst med sig av sina intressanta
levnadshistorier.
Så kom
dock Marjans buss och det kändes lite svårt att skiljas nu när vi
just hade lärt känna varandra. Vi utbytte kontaktuppgifter och
Marjan bjöd mig hem till sig. Jag accepterade givetvis, glad och
tacksam över en ny, fin vän. Jag åkte samma buss som Katarina och
den tredje kvinnan, vars namn jag aldrig uppfattade. Katarina
berättade mer om andra världskriget och om hur hon först kom till
Österrike och sedan till Sverige.
 |
| Bild: privat bild på artikel i tidningen Xtra Borås |
Tro min
häpnad när jag kommer hem till min mor och ser denna tidning på
köksbordet. Marjan är ju aktiv politiskt! En kämpare som slåss
för människors rättigheter! Jag blev ännu mer nyfiken på att
lära känna henne mer! Jag gick nyfiken hem till hennes hem på
utsatt tid. Jag andades genast in en annorlunda atmosfär, lite som
om jag kom till ett annat land men ändå var i Sverige. Hemmet var
underbart vackert inrett och en tavla som dottern målat hängde på
väggen och speglade de båda världarna, Iran och Sverige. Marjan
och hennes man Hamid välkomnade mig och vi pratade och pratade.
Hamid lämnade oss ensam till och från, för han ville inte störa.
Jag var dock lika intresserad av hans historia, så jag bad honom
sitta kvar medan vi avnjöt den goda ostkakan som Marjan bakat inför
mitt besök. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jämförde
till och med italienska politiker med iranska. Vi kom exempelvis på
att Berlusconis retoriktaktik liknar den iranianske presidenten Mahmoud Ahmadinejad!
Marjan
var bara 11 år då revolutionen kom till Iran. I början verkade det
inte vara så farligt, men sedan blev man mer och mer fången. Hamid
var 18 och märkte snart att han inte längre var fri att tänka och
tycka som han ville. Han var tvungen att vara med i kriget i 2 år
men flydde sedan till Sverige 1989. Marjan var väldigt ung, men
redan politiskt intresserad. Hon ville att alla människor skulle ha
rätt att vara som man vill och blev tidigt politiskt intresserad.
Tvång
på slöja infördes, men Marjan ville inte bära den. Hennes mor bad henne
använda den, för att hon inte skulle skadas som många andra kvinnor.
 |
| Bild: privat - Marjan bar ovilligt sjalen. Här i åttonde klass. |
Jag bad
Marjan berätta lite om skoltiden. "Det var tidigt 80-tal då och det var väldigt stränga och hårda discipliner. Varje morgon satt en kvinna vid dörren och kollade hur vi såg ut. Från topp till tå. Man fick inte visa håret. Om ett enda hårstrå råkade comma ut från scarfen blev det disciplinsamtal. Gjorde man om det så kallades föräldrarna till biträdande rektorn. Kvinnan mätte våra byxor som heller inte fick vara för tajta. Man fick inteha nagellack eller smink. Men vi målade oss i smyg, för man ville ju vara fin för killarna! Nu är disciplinerna inte lika hårda. Det beror på vem som har makten. Den nuvarande presidenten Hassan Rouhani är mjukare i sitt bemötande av kvinnor och deras klädsel. Han vill visa öppenhet inför reformer. Det finns fortfarande hårda discipliner i skolor, men det beror på skolorna, kvarter och samhällsklasser. "
Slöjan
Vi
pratar länge om slöjan. Marjan tycker att alla ska få vara fria
att leva som man vill. Hon älskar Sverige för landet erbjuder äkta
religionsfrihet. Man har verkligen rätt att tro på vilken religion
man vill. Ingen ska behöva bära slöja
om man inte vill det. Men om man vill det så ska man förstås vara
fri att göra det. Själv har hon aldrig velat bära någon slöja
och hon minns ännu den första gången hon fick ta av sig den. Det
var på en resa till Turkiet som artonåring. Hon säger att hon
alltid kommer att minnas den frihetskänsla hon kände när hon kände
vinden vina genom håret. Om slöjan säger hon:
"Kvinnor
ska själva bestämma om de vill täcka kroppen eller inte. Tyvärr
det är männen som alltid vill bestämma över det. Det spelar ingen
roll hur kvinnan gör.!! I länder som Iran måste hon täcka sitt
hår och kropp och gör hon inte det blir hon arresterad av
ordningsvakter på gatan. Här i Sverige blev en gravid muslimsk
kvinna attackerad av några rasister på en parkeringsplats pga att
hon bar slöja. Jag menar : det här med kvinnans kropp är / har
varit männens absolut viktigaste ägodel. Den ska täckas eller
avtäckas. Den säljer produkter, blir som industriernas ikoner osv.
Som feminister bör vara vaksamma över detta och även försiktiga
för de religösa krafterna. De är inga krafter att "leka med".
"
Jag frågar henne varför
vissa muslimska kvinnor går i vida kläder medan andra har slöja
och jeans. Jag har ju själv läst lite i Koranen och förstått att
man även ska skyla kvinnligheten på andra sätt. Marjan förklarar:
"Det
beror på olika muslimska / koran skolor. Den ena imamen/ ayatollah
( prästen) tolkar på ett visst sätt och den andra på ett annat.
Det finns de riktigt konservativa, de extremister som tolkar.
Däremellan finns det de ( präster ) som är något mer liberala och
öppnare med sina tolkningar. Det gör att bud och förbuden skiljer
sig ganska mycket i dessa skolor. Men den gemensamma nämnaren är
mer förbud för kvinnor än för män."
Vi
pratar även om andra religioner och tid och rum försvinner...
Kärleken
Hamid
kunde inte glömma den vackra 11-åringen i grannfamiljen, så en dag
bad han en vän i Iran skicka ett kort på henne. Han blev djupt
tagen och skrev ett brev till henne. Hon svarade och deras
brevväxling fortsatte i 10 månader då de insåg att de måste
träffas. Det blev en djup kärlek som idag efter 22 år och två
barn fortfarande brinner starkt. Hamid tittar med kärlek och respekt
på sin fru under vårt samtal och Marjans kärleksfulla humor
glittrar i hennes ögon när hon ser på sin man. Jag känner mig
tacksam för att kunna ta del av dessa känslor. Kärlek, frihet,
respekt och humor; allt i ord, blickar och handlingar.
 |
| Bild: privat |
Karriär
och Politik
Marjan
jobbar som lärare i grundskolan. Hennes oerhörda energi måste dock
få utlopp även på andra sätt. Hon började vara aktiv inom
politiken redan som barn i sitt hemland och har nu fortsatt i
Sverige. 2006 gick hon med i Vänsterpartiet och är idag invald i
regionsfullmäktige sedan 2010. Hon är dessutom kulturansvarig i
iranska föreningen och anordnar många intressanta event. En av de
viktigaste politiska frågorna anser hon vara feminismen.
Mellanöstern ligger enormt efter Sverige, mycket på grund av
feudalismen. Men hos många av oss sitter patriarkatet dolt i
ryggmärgen. Det måste vi göra någonting åt, tycker Marjan. Hon
säger:
"Även
i det moderna Europa och Sverige lever kvar patriarkala strukturer.
När man då upplevt det ännu starkare krafter som motarbetar
kvinnors frihet och jämställdhet blir frustrationen stor inom en.
Tanken att förändra detta åtminstone här i Sverige blir
angelägen. Tyvärr lever detta i många människor och det märks
även i samhällesstrukturer. Sedan finns det de som kommit hit till
en fri stat men bär med sig dessa mönster. Det gör att flertal
kvinnor och unga flickor bor / är födda / uppväxta i det fria
Sverige men i många avseenden är de inte så fria. DET är en
utmaning för politiker att se till integrationen fungerar bra. Och
det sker inte genom en kurs enbart för invandrare. Man måste skapa
bra grunder för jämställdhet för att bryta dessa mönster.
"
 |
| Bild: privat - Jag och Marjan. En utvandrare och en invandrare i perfekt harmoni |
Vi
pratar länge om de olika ländernas historia, om Irak, Afghanistan,
om Italien. Vi pratar om skolor och undervisning. Vi pratar länge
länge om misshandel och då särskilt psykisk misshandel, eftersom
Marjan vet att jag skrivit en bok och föreläser om ämnet. Även
hennes man Hamid sitter med en lång stund under det samtalet och jag
känner att de båda känner till ämnet mer än väl. Även de
känner personer som blivit utsatta.
Den
kvällen bara flög iväg! Vi hade nog kunnat fortsatt prata i flera
dagar. Jag hoppas träffa Marjan snart igen.
Carpe
Diem
Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar