Curlingföräldrar - för barnens bästa eller inte?

Idag pratas det en hel del om "curlingföräldrar". Vi föräldrar vill verkligen göra allt för att ge våra barn en lycklig barndom och ett enklare liv. Men gör vi det när vi hela tiden curlar dem? Hur klarar man sig i det vuxna livet om man inte lär sig ta ansvar?

Bild: https://www.flickr.com/photos/bikeportland/

Jag känner ofta att det lätt att trilla dit. Man har kanske jobbat hela dagen och får äntligen en stund med barnen vid middagsbordet. Man bär på skuldkänslor för att inte ha kunnat ta del av barnets liv och nu vill man göra allt man kan för att åtgärda detta. Kanske man försöker köpa bort skuldkänslorna med presenter och fina märkeskläder eller så försöker man göra barnet nöjd till varje pris. Problemet är dock, att ju mer man anstränger sig för att göra barnet glad desto mindre lyckas man. När barnet säger att det är törstigt säger man kanske: "Jag ska hämta någonting åt dig! Vad vill du ha att dricka?" På så sätt vänjer man barnet att ha gratis service och få välja vad man vill ha. Skulle det en dag finnas bara vatten så skulle det bli ett problem. Kanske man hade kunnat säga: "Åh, älskling, jag är också törstig. Skulle du vilja vara så snäll och hämta lite vatten åt oss båda (alla)?" Nog skulle barnet känna sig värdefullt om det fick lära sig att göra någon annan en tjänst redan som barn?

Bild: https://www.flickr.com/photos/68792473@N04/

Ett barn som får lära sig ta ansvar har större chans att bli ansvarsfull som vuxen. En av föräldrarnas plikter är ju att lära barnen ta ansvar och lära sig klara sig själv. En sjuåring kan hämta ett glas vatten själv, säger den danske barnpsykologen Bent Hougaard, som myntade begreppet "curlingföräldrar" i  sin bok "Curling-forÆldre og Service-børn - debat om vort nye børnesyn" för ett antal år sedan.  Han beskriver dagens barn som "gulan i ägget" - skyddade från allt ont. Man skjutsar barnen överallt och glömmer ibland bort sig själv i ivern att vara en duktig förälder. Hougaard säger att lite motstånd är nyttigt och att föräldrar behöver få syn på att följden av allt positivt de gör för barnen inte alltid har positiva konsekvenser. Han menar att man måste våga släppa ut barnen i livet och möta allt vad det innebär. Annars får de ta desto hårdare smäller som vuxna. Allt fler lärare har svårt att hantera föräldrarviljor och skolorna står i kö för att lyssna på en föreläsning av Bent Hougaard.

Bild: https://www.flickr.com/photos/lidili/

Bents huvudsynpukt är att curlingföräldrarna förlorar någonting väldigt viktigt i denna strävan i att göra allting så bra som möjligt för barnen: De förlorar sina barns respekt. Aldrig har barn haft så mycket frihet som idag och aldrig har de varit så rika, säger Hougaard. Ändå är de inte tacksamma. Snarare tvärtom. Det man enkelt får, försvinner också lått. Easy come, easy go. Hougaard ville starta en debatt runt detta och visst har han lyckats! Han menar att vi föräldrar bör använda det sunda förnuftet mer. Det räcker inte att vara snäll som förälder, man måste kunna sätta gränser! Han menar att barn aldrig har fått så många långa förklaringar som idag. Det är ett evigt förhandlande. Men om vi inte lär dem att det är vi vuxna som bestämmer och tar ansvar - hur ska det då gå?

Bild: https://www.flickr.com/photos/asantillano/

Jag har länge följt denna diskussion. Jag vet inte riktigt hur det är i Sverige, men har följt debatten så gott jag har kunnat. Visst håller jag med Hougaard! Nog ska ett barn kunna hämta ett glas vatten själv, slänga smutskläderna i tvättkorgen och packa skolväskan själv! Förälderns roll bör vara att bära ansvar för barnens handlingar så länge de är små, och vi måste tänka på att göra vårt bästa för att barnen ska vara redo att ta ansvar och klara av livet den dag de blir myndiga. Gör vi det?

Bild: https://www.flickr.com/photos/68307615@N05/6489652763/

Visst borde vi hjälpa barnen med läxorna, men vi bör först och främst visa dem hur de bäst ska göra läxorna själva. Vi bör stötta dem med bra läsmetoder. Vi borde hjälpa dem förstå när på dagen man läser bäst, hur man gör en sammanfattning eller gör en skiss för att bättre förstå ett historiskt skede. Vi bör absolut hjälpa våra barn! Men vi borde först och främst lära dem att leva!

Jag har också curlat. Jag har skjutsat och hämtat, dukat och burit. Visst går det fortare att plocka ihop i barnets rum själv än att se till att barnet gör det själv. Det händer att man inte orkar, ibland på grund av tidsbrist och trötthet, ofta för ett behov att vara uppskattad och älskad. Alltid för en önskan att vara snäll och för att man vill sina barn väl.

Bild: https://www.flickr.com/photos/lidili/

Men att vilja sina barn väl är tidskrävande. Att lära dem stå på egna ben är inte alltid lätt. Det kräver att vi tar oss den tid som behövs för att lära barnen städa, knyta skosnären, borsta tänderna och studera på ett bra sätt. För när barnet blir vuxet kan vi bara klandra oss själva om vi inte har lyckats hjälpa dem bli ansvarsfulla och klara av livets svårigheter. Och det värsta är att även de kan kritisera oss för det vi INTE gjorde...

Bild: Therese Lönnqvist Scorti

Många gånger går det så långt att vi föräldrar åsidosätter oss helt för att göra barnen lyckliga. Men gör det oss lyckliga att gå miste om roliga saker i livet? Hur bra mår vi när vi skippar festen med vännerna eller konserten vi ville gå på för att barnet skulle på ett födelsedagskalas den kvällen? Och - hur lyckliga är barnen när deras föräldrar innerst inne är ledsna?


Som jag ser det så är det inte bara föräldrars plikt att göra allt för sina barn, utan också för sig själva. När jag gör saker som jag blir lycklig av lyser mina barns ögon. När jag är lycklig kan jag spegla mig i deras ansikten. Allt blir lättare hemma när jag mår bra! Därför, kära läsare, har jag bestämt mig för att även göra mig själv gott - för mina barns skull!

Jag på resa tillbaka i barndomen sommaren 2015- Hede, Härjedalen

Lycka till!

Källa:

http://www.svd.se/hogt-pris-for-friktionsfri-barndom