Är det dyrt att bli tjock? - Tankar om kost, dieter och trender.

En svensk pojke ställde en intelligent fråga till mig härom dagen. "Är det dyrt att bli tjock?" frågade han. "Det verkar ju jättebilligt att köpa choklad och man blir sugen av reklamen", fortsatte han.

Bild: flickr.com u-o-0024

Den kloka pojken hade rätt. I Sverige ser jag ibland reklam på lösgodis som kostar lika mycket, eller lite, som köttfärs på extrapris, medan lövbiff och aborre är för dyrt för en vardagsmiddag. Till och med fläskkotletter  är dyrare än lösgodis på extrapris! Pojken tyckte också att det var orättvist att barn bara får äta godis på lördagarna medan vuxna får äta när de vill. Sant! I Sverige är sötsakerna en viktig del av många människors liv. Svenskarna har ökat 5 kilo per person i genomsnitt sedan 80-talet och 56% bär på övervikt. Detta trots att fler och fler blir fattiga. Det är inte dyrt att bli tjock...

Bild: flickr.com Let ideas compete

 
Europa har i genomsnitt 52% överviktiga människor. I Italien ligger siffran på 33%. Även i detta medelhavsland är den ökande fattigdomen en av orsakerna till att människor går upp i vikt. Färre och färre har råd att köpa dyra proteiner, som kött och fisk, för att äta sig mätta. Trots att grönsaker och frukt är billiga varor här i Italien, så äter många familjer sig mätta på kolhydrater. Alla behöver vi kolhydrater, men som vi vet så ska de vara en del av näringen, inte den största delen.

 

Renoir Efter Badet 1888

Det var inte så länge sedan det var vackert att vara mullig. Hull var tecken på att man hade tillräckligt med föda hemma medan de fattiga gick magra för att maten inte räckte till. Visst är väl kvinnan på bilden ovan vacker? Eller tycker ni att de magra människorna som går på catwalken med tomma blickar är vackrare? Nåja, smaken är som baken, brukar man säga. Faktum är att det alltid har varit varit omöjligt för majoriteten att uppnå skönhetsidealen, hur mycket man än försöker. Men är det för att se bra ut man borde äta nyttig mat och hålla sig i form? Är inte det viktiga att man mår bra?

Överviktiga människor har lättare att få sjukdomar som diabetes och hjärtproblem och det är en viktig anledning att inte överskrida gränsen till övervikt. Frukt och grönsaker är viktiga komponenter av födan och det är inte dyrt att äta sallad och broccoli i Sverige heller. Å andra sidan är det viktigt att inte äta för lite heller. Ätstörningar som anorexi blir vanligare och vanligare i dagens samhälle, och vi bör vara vaksamma på hur våra barn och ungdomar äter. Den franska skådespelerskan Nolita (nedan) gjorde en kampanj för att väcka uppmärksamhet om anorexi. Hon dog sedan vid 28 års ålder.

Bild: flickr.com Lapilli

 Att röra sig och äta för att man är hungrig tror jag är ett bra recept på välmående. Låt oss äta för att vi är hungriga och se till att vi har matglädje vid bordet. Om man äter mat vid fasta måltider och försöker röra sig så mycket som möjligt mår kroppen bra.

Men visst har pojken rätt! Det borde inte vara så billigt att bli tjock. Mat som kött och fisk borde kosta mindre än godis. Alla borde ha råd till att äta sig mätta och även duka fram proteiner. Vad tycker du?

Tack, fina pojke, för dagens inspiration!

Kram
Annika

Källor:
http://www.ilfattoalimentare.it/obesita-sovrappeso-italia-i-dati-migliorano-epidemia-incidono-cattive-abitudini-alimentari-poco-movimento-riscaldamento.html
http://www.oecd-ilibrary.org/sites/9789264183896-en/02/07/index.html?itemId=/content/chapter/9789264183896-26-en
http://www.metro.se/nyheter/sverige-blir-tyngre/EVHmke!hDA3SIkIR0hMM/

Gratis rörmokare, är det möjligt? Ja, tydligen i Italien.

Tankar kommer och går, spännande händelser sker hela tiden och om man väntar för länge med att skriva ner dem kan man glömma dem. Därför måste jag skynda mig att berätta det som hände mig idag efter jobbet. Ingenting fantastiskt eller otroligt, utan tvärtom någonting ganska enkelt och ....gammaldags!

Bild: flickr.com_Christopher Greer

 Klockan var ungefär 18 när jag skyndade ut från jobbet och sprang mot bilen. Jag hade bråttom för jag skulle hälsa på en kär väninna på sjukhuset och besökstiden var kl 18.30. Jag öppnade bildörren, slängde väskan på sätet bredvid förarsätet, satte mig och startade motorn. En ung man i 25-årsåldern närmade sig bilen och sade:

"Mi scusi, Signora!" (Ursäkta, frun).

Han var klädd i svarta jeans, en svart t-shirt med tryck på. Han var mörk med kort skägg och mörka glasögon. Han såg inte skrämmande ut, utan ung och modern. Jag undrade ändå vad han kunde vilja men svarade:

"Si?"

Yngligen undrade om jag visste var ett visst kvarter (Torrino) låg och en väg som ligger där. Jag förklarade vägen mycket noggrant eftersom jag själv inte har något lokalsinne och förstår att det kan vara svårt att hitta. Mannen ruskade oförstående på huvudet och frågade om det var långt. Till slut sade jag att jag själv skulle åka den vägen och att han kunde köra efter min bil.

Bild: Privat - jag brukar parkera bredvid detta monument nära jobbet i Rom

Jag erkänner villigt att jag undrade hur det kunde komma sig att en ung man inte har GPS i sin telefon. Alla utom jag verkar ju ha det nu för tiden. Men, tänkte jag, så här var det förr i tiden (typ för 5 år sedan) när man inte hittade fram. Då frågade man efter vägen och ofta följde man efter någon. Men nu känns det lite obehagligt när någon närmar sig bildörren. Det händer att folk blir bestulna och jag brukar alltid låsa bildörren när jag kör här i Rom. Jag skakade av mig dessa tankar och körde iväg.

Mannen följde efter och när vi närmade oss platsen han frågat efter parkerade jag vid trottoaren, klev ur bilen och sade att nu var vi framme. Mannen var så glad och tacksam och jag kände mig nöjd. Jag hade gjort dagens goda gärning.

Jag satte mig i bilen igen och skulle just köra iväg när bilen bakom mig tutade. Det var den unge mannen. Han gav tecken med handen att jag skulle vänta. Jag såg honom kliva ur bilen i backspegeln och sneglade snabbt på väskan i sätet bredvid mig. "Vad ska jag göra", tänkte jag? "Ska jag låsa in mig, slänga väskan på golvet eller gå ur bilen för att höra vad han vill? "Jag hann inte bestämma mig förrän mannen knackade på bilrutan, inte den på min sida utan den där väskan låg. Jag öppnade tveksamt rutan. Mannen stoppade in huvudet just där min väska låg. Han hade kunnat ta den på någon sekund. Men i stället sade han:

"Signora, det var så oerhört snällt av dig att visa mig vägen. Behöver du en rörmokare? Jag vill så gärna återgälda tjänsten du gjorde!"

Facebook - socialt eller inte? Min erfarenhet

Många säger att människor blir mindre och mindre social på grund av sociala medier. Man behöver inte träffas längre, utan sitter gärna hemma i soffan och chattar med okända människor. Kanske det är sant, men i mitt fall är det tvärtom. Tack vare sociala medier har jag fått många nya kontakter i det verkliga livet - eller IRL, som det heter på facebookspråket. Jag vill återge några av de erfarenheter jag varit med om, tack vare en facebookgrupp för svenskar i Italien. Det började för en tid sedan...

Sociala medier är ett fantastiskt instrument om man använder dem på rätt sätt. Jag har själv ett rikt socialt liv och träffar många vänner i området där jag bor, men jag älskar ändå att tillbringa några timmar i veckan åt ett socialt liv i sociala media. Idag vill jag berätta om en grupp i Facebook för svenskar i Italien. Vi skriver ofta synpunkter, berättar hur vi trivs, ger varandra råd om hur man ska klara byråkratiska svårigheter och annat smått och gott. Vi skrattar ofta åt varandras inlägg och det händer att vi kollar om någon i gruppen ska på samma flyg till Sverige. 

Jag har haft turen att träffa några av dessa människor, som bor i olika delar av Italien. Den första jag träffade var Annika Hagdahl Manni, som kom och hälsade på mig i Rom. Hon bjöd mig sedan hem till sig i södra Italien. Annika jobbar som översättare och stortrivs i Italien. Jag tillbringade en underbar helg med henne och hon visade mig vackra platser! Hon tog mig till stränder runt Gallipoli och visade mig en fantastiskt vacker solnedgång i den lilla havsstaden Nardò. Hon tog med mig på promenader i svala olivlundar och vi pratade länge och mycket. Det var som om vi alltid hade känt varandra.

Annika & Annika i Apulien

Nästa person jag träffade var Jessica. Hon bjöd mig till sitt födelsedagskalas i en vacker by utanför Rom. Jessica har en mycket intressant blogg om italiensk mat: 
http://tuscasblogg.wordpress.com/ och vi har ofta gett varandra råd om bloggar, delat synpunkter och deltagit i livliga diskussioner i vår facebookgrupp. Det var härligt att träffa henne IRL!

Så hade jag planerat in en resa till Venedig med yngsta dottern. Jag hade aldrig sett Venedig och när dottern kom med förslaget att vi skulle åka dit en helg nappade jag direkt. Jag bokade ett rum och flyg via internet. Jag hann knappt berätta detta för gruppen så skrev  vännen Desirée från staden Padova att hon gärna ville komma till Venedig för att träffa mig och guida oss runt! Sagt och gjort!

Annika & Desirée i Venedig

Vi kom fram till Venedig en fredag kväll och hyrde en fantastisk lägenhet med Venetianska möbler precis i centrala Venedig. Vi hade då ingen aning om att vi dagen efter skulle få träffa världens bästa guide! På lördag kl. 10 fick jag äntligen träffa min facebookvän Desirée och hon tog oss med på en lång tur runt i Venedig! Hon hade bott där när hon studerade på stadens universitet och tog oss med på en mycket intressant vandring. Hon bjöd oss på fika på stadens mest kända café och vi åt en härlig lunch tillsammans! Hon visade dessutom  hur man kan ta en kort men billig tur med en gondola!

När jag var liten och väldigt ung hade jag brevvänner. Jag skrev bl. a. ofta till en tjej i Torino i norra Italien och vi träffades ibland. Nu kan man skriva till människor i realtid och att resa har blivit så mycket billigare. Jag ser redan fram emot nästa resa!