Gratis rörmokare, är det möjligt? Ja, tydligen i Italien.

Tankar kommer och går, spännande händelser sker hela tiden och om man väntar för länge med att skriva ner dem kan man glömma dem. Därför måste jag skynda mig att berätta det som hände mig idag efter jobbet. Ingenting fantastiskt eller otroligt, utan tvärtom någonting ganska enkelt och ....gammaldags!

Bild: flickr.com_Christopher Greer

 Klockan var ungefär 18 när jag skyndade ut från jobbet och sprang mot bilen. Jag hade bråttom för jag skulle hälsa på en kär väninna på sjukhuset och besökstiden var kl 18.30. Jag öppnade bildörren, slängde väskan på sätet bredvid förarsätet, satte mig och startade motorn. En ung man i 25-årsåldern närmade sig bilen och sade:

"Mi scusi, Signora!" (Ursäkta, frun).

Han var klädd i svarta jeans, en svart t-shirt med tryck på. Han var mörk med kort skägg och mörka glasögon. Han såg inte skrämmande ut, utan ung och modern. Jag undrade ändå vad han kunde vilja men svarade:

"Si?"

Yngligen undrade om jag visste var ett visst kvarter (Torrino) låg och en väg som ligger där. Jag förklarade vägen mycket noggrant eftersom jag själv inte har något lokalsinne och förstår att det kan vara svårt att hitta. Mannen ruskade oförstående på huvudet och frågade om det var långt. Till slut sade jag att jag själv skulle åka den vägen och att han kunde köra efter min bil.

Bild: Privat - jag brukar parkera bredvid detta monument nära jobbet i Rom

Jag erkänner villigt att jag undrade hur det kunde komma sig att en ung man inte har GPS i sin telefon. Alla utom jag verkar ju ha det nu för tiden. Men, tänkte jag, så här var det förr i tiden (typ för 5 år sedan) när man inte hittade fram. Då frågade man efter vägen och ofta följde man efter någon. Men nu känns det lite obehagligt när någon närmar sig bildörren. Det händer att folk blir bestulna och jag brukar alltid låsa bildörren när jag kör här i Rom. Jag skakade av mig dessa tankar och körde iväg.

Mannen följde efter och när vi närmade oss platsen han frågat efter parkerade jag vid trottoaren, klev ur bilen och sade att nu var vi framme. Mannen var så glad och tacksam och jag kände mig nöjd. Jag hade gjort dagens goda gärning.

Jag satte mig i bilen igen och skulle just köra iväg när bilen bakom mig tutade. Det var den unge mannen. Han gav tecken med handen att jag skulle vänta. Jag såg honom kliva ur bilen i backspegeln och sneglade snabbt på väskan i sätet bredvid mig. "Vad ska jag göra", tänkte jag? "Ska jag låsa in mig, slänga väskan på golvet eller gå ur bilen för att höra vad han vill? "Jag hann inte bestämma mig förrän mannen knackade på bilrutan, inte den på min sida utan den där väskan låg. Jag öppnade tveksamt rutan. Mannen stoppade in huvudet just där min väska låg. Han hade kunnat ta den på någon sekund. Men i stället sade han:

"Signora, det var så oerhört snällt av dig att visa mig vägen. Behöver du en rörmokare? Jag vill så gärna återgälda tjänsten du gjorde!"