6 timmars arbetsdag - är det möjligt?

I Japan ökar självmorden på grund av för långa arbetsdagar så kraftigt att man har gett denna död ett namn, Allt fler blir offer för "Karoshi", som denna död kallas. När Yuji Uendan tog sitt liv vid 23 års ålder hade han en längre period jobbat i skift upp till 250 timmar i månaden. Det är fruktansvärt att läsa och otänkbart att leva bara för att jobba! I OECDs diagram från 2012 ser jag dock att Italien inte ligger mycket bättre till. 

 Arbetade timmar internationellt OECD - Ekonomifakta

Bild: https://www.flickr.com/photos/stavos52093/

Om man jämför antalet arbetade timmar per sysselsatt i diagrammet i länken ovan, ser man att Italien och Japan ligger väldigt nära varandra. Då får man ändå tänka att många kommunalanställda och statligt anställda har färre arbetstimmar i veckan än vad man har i Sverige. Det betyder att många privatanställda har väldigt långa arbetsdagar. Jag har själv arbetat för arbetsgivare här i Italien som blev sura när jag gick hem efter att ha arbetat mina 8 timmar, och ofta mer därtill. Arbetstiderna i Italien är dessutom väldigt obekväma. Kontorstiderna är oftast 9-18 och affärerna är öppna till kl 20 på kvällen. Många familjer hinner bara träffas vid middagsbordet innan det är dags att gå i säng. Jag börjar nu undra om det är värt mödan...

Fausto Bertinotti Bild: https://www.flickr.com/photos/elenatorre/

För flera år sedan ville den italienske politikern Fausto Bertinotti  genomföra 35-timmars arbetsvecka för alla. Han lyckades inte med det utan blev tvärtom anklagad för regeringen Prodis fall. Han ville skapa fler arbetsmöjligheter och ge familjerna mer fritid. Han blev inte hörsammad utan Berlusconi kom till makten i stället.

Nu läser jag med intresse att man i Sverige har börjat införa 6 timmars arbetsdag på vissa arbetsplatser. Jag läste med intresse om det norrländska konsultbolaget Brath, som ger sina anställda full lön fast de jobbar 2 timmar mindre om dagen än vad vanliga heltidsanställda gör. Företagets VD Maria Westling berättar i en artikel i SvD att  effektiviteten blir högre när man inte är uttröttad av arbete. Man jobbar mellan 9 och 16 på Bråth. Man jobbar 3 timmar, har lunch och jobbar sedan 3 timmar till. Ingen tid försvinner på fikaraster och arbetet effektiviseras .  SvD frågade Maria vad motivet till denna förändring var och hon svarade kort och gott att om de anställda mår bra så gör de ett bättre jobb. På detta vis hinner man hämta barn på skolan, träna och laga en god middag.

Jag fortsätter läsa om Brath och skriver till Magnus Bråth, företagets grundare, för att fråga om det är ok att jag skriver om dem. Så här beskriver man fördelarna och bristen på nackdelar med 6 timmars arbetsdag:

Bristen på nackdelar med sex timmars arbetsdag

Ingen arbetar effektivt åtta timmar i sträck, det är helt enkelt inte möjligt och särskilt inte med arbetsuppgifter där du förväntas vara smart hela tiden. Vi är övertygade om att procenten effektiv tid ökar när arbetstiden kortas (vi vet inte än men får väl se vad som händer) och därför förlorar företaget inte särskilt mycket faktiskt arbetat tid trots mycket mindre tid på kontoret.

Fördelarna med våra korta arbetsdagar

Till att börja med, det är skönt att kunna ta det lite lugnare. Jag själv behöver tid på morgonen för att samla ihop tankarna och komma igång, det är trevligt att kunna göra det utan att för den sakens skulle behöva sitta på kontoret hela kvällen. Det är väl den mest uppenbara föredelen.

Det blir enklare med så mycket annat för alla anställda. Istället för att köa på systembolaget när alla andra gör det så slutar vi en timme innan och löser ärenden lite lättare, en extra tidsvinst alltså. Det här tar sig många uttryck, behöver inte pendla i rusningstrafik, kan hämta barnen på dagis utan krångel och så vidare.

Vi mår bättre. Det är ganska tydligt att vi alla på kontoret mår bättre, det är lättare med “livspussel” och det blir mer tid till familj. Det är inga problem att hinna med att träna innan jobbet, en tid när det är tomt på gymmet. Vi har en eller två extra timmar att laga middagen och vi är lite mer utvilade än vad alla andra är.

Det är lätt att rekrytera riktigt bra folk. När jag berättar att vi har sex timmars arbetsdag skiner alla upp. Det är naturligtvis inte helt enkelt att hitta all kompetens som kan behövas i Norrland men vi har förtur till alla de bästa, hårda papper för konkurrenten som ska försöka konkurrera med gratis Loka och och en fruktskål på måndagar.

Jag läser också i tidningen Metro att de rödgröna vill testa sex timmars arbetsdag i Göteborgs kommun, för att det leder till bättre hälsa och fler jobb. Kommunalrådet Mats Pilhem (V) menar att en arbetstidsförkortning på sikt är nödvändig för bättre arbetsförhållanden i kommunen.Mats menar dock att det inte behöver innebära någon merkostnad – eftersom de anställda kan arbeta mer effektivt under arbetstiden. Och blir det en merkostnad så lovar han att att täcka upp den.

Bild: Privat Soluppgång Alba Adriatica

Är det kanske dags att tänka om? Kanske livet är för kort för vi ska tillbringa den största delen av vår vakna tid på arbetsplatsen? Blir vi mer effektiva om vi har mer tid över och är lyckligare? Vad tycker du?


Källor:

http://www.svd.se/naringsliv/karriar/sex-timmars-arbetsdag-full-lon_8897910.svd
http://brath.se/ar-vi-forst-i-sverige-med-6-timmars-arbetsdag/
http://www.massimolizzi.it/2012/03/moretti-bertinotti-e-la-caduta-di-prodi.html
http://www.repubblica.it/2008/06/sezioni/economia/karoshi/karoshi/karoshi.html
http://brath.se/ar-vi-forst-i-sverige-med-6-timmars-arbetsdag/
http://www.metro.se/goteborg/rodgrona-testar-sex-timmars-arbetsdag-i-goteborgs-kommun/EVHndg!pugvYLHNlof/

Stockholm - Rom. Vilka skillnader!

Ett filmklipp blev nyligen jättepopulärt på Youtube. Den fantastiskt duktige Charlie Caper berättar om Stockholm, och förstås Sverige, medan han trollar. Klippet publicerades den 2 april och i skrivande stund, den 13 april, har fler än 337.000 personer klickat för att se det! En helt otrolig filmsnutt som innehåller mycket intressant information! Jag får hemlängtan och tänker på hur otroligt mycket jag har gått miste om här i Rom...

Bild: https://www.flickr.com/photos/akasped/

Visst älskar jag Rom och Italien, men den här lilla filmsnutten fick mig verkligen att reflektera över hur stora skillnaderna är mellan Rom och Stockholm - och förstås Italien och Sverige. Duktige Kalle Berseus kan verkligen konsten att berätta på ett klart språk medan han gör trollkonster! Helt otroligt!

Visst är Rom en fantastisk stad att leva i, full av värme och underbara människor. Klimatet är också fantastiskt, men när man får barn börjar man nog fundera...

I Sverige har man 480 dagars föräldrarledighet, säger Kalle - alias Charlie - i Italien har mamman 3 månaders full betald ledighet om hon har ett arbetskontrakt. Pappaledighet under de första månaderna existerar bara under särskilda omständigheter. Man kan sedan ta föräldrarledighet i upp till 11 månader med 30% lön. Om man nu har turen att ha ett fast kontrakt, vill säga. 

Stockholm vann priset som Europas grönaste stad 2010. Rom är en av Europas mest förorenade städer. Det känns inte riktigt ok att leva i en stad där man har 35% större risk att få lungcancer än i andra europeiska städer, särskilt inte när man slutat röka...Och medan Charlie dricker vattnet alldeles utanfår Stockholms stadshus läser jag att Tibern är den mest förorenade floden i Italien...

50% av befolkningen i Stockhom är ensamstående, berättar Kalle vidare, och säger att man är öppen för alla slags familjer. Italien kommer inte att komma så långt på flera år. Jag vet inte hur många singels det finns i Rom, men min känsla är att de flesta är under 30 års ålder. Samkönade förhållanden är ingenting man öppet pratar om visa öppet här.

Medan man i Sverige återvinner 99% av avfall så återvinner italienarna bara 33%, men i regionen Lazio, där Rom ligger, återvann man 2012 60% av hushållens avfall. Nyligen har man infört ett nytt system för att slänga sopor i huvudstaden och jag tror att situationen kommer att förbättras.

När det gäller utbildning klämmer verkligen den italienska skon. Utbildning i Sverige kostar ingenting, säger Charlie, och det låter underbart i mina öron. Jag kan omöjligt räkna hur många arbetstimmar det går åt för att en familj ska ha råd att betala ett barns utbildning i Italien. Skolböcker är gratis de första fem åren i den italienska skolan, men skolmaten måste man betala under hela skolgången om de äter på skolan. Man får t o m ta med sig toalettpapper hemifrån! Fr o m 6:e klass brukar barnen äta hemma, men då måste man också betala skolböckerna. Bokförlagen gör sitt allra bästa för att förnya upplagorna från år till år, så att man måste köpa nya böcker i stället för begagnade. Skilnaderna är löjligt små från år till år. I gymnasiet kan ett års skolböcker kosta ungefär 500 euro. Universitetutbildning kostar också förstås, och många italienska familjer har inte råd att låta sina barn studera.

Visst har Rom mycket som inte Stockholm har, men ärligt talat: Visst skulle det väl vara skönt att somna tryggt och veta att man kan starta familj utan att behöva bekymra sig varken för utbildningskostnader eller föräldrarledighet? Vad tycker ni?

Rom. Bild: privat

Källor:

http://www.sopor.nu/Rena-fakta/Avfallsmaengder/Vi-aatervinner-allt-mer
http://www.ambientesicurezzaweb.it/l-italia-del-riciclo-il-rapporto-2012/0,1254,89_ART_8118,00.html

http://ricerca.repubblica.it/repubblica/archivio/repubblica/2006/06/02/tevere-inquinamento-record-il-fiume-piu-malato.html
http://www.wikilabour.it/maternit%C3%A0%20-%20tutele%20e%20diritti.ashx
http://borgomeo.blogautore.repubblica.it/2013/08/18/inquinamento-a-roma-record-di-rischio-tumori/

Hur mycket tjänar Vatikanens präster egentligen?

Jag läste en mycket intressant artikel i tidningen Il Messaggero, som berättade hur mycket Vatikanen betalar de katolska prästerna. Jag kan inte tänka mig att man kan bli präst av annan orsak än att man blir "kallad". En gång, för länge sedan, fanns det många familjer som önskade att något av barnen blev präst, för då skulle deras framtid vara säkrad från svält och elände, men jag tror inte att denna tankegång är aktuell idag.

Bild: flickr.com loungerie

En italiensk präst tjänar i genomsnitt 1.000 euro netto i månaden, skriver Il Messaggero. Det är ungefär lika mycket som en fabriksarbetare. Präster med större erfarenhet kan nå upp till 1.200 och lite mer om han också undervisar religion i skolorna. 

Kardinalerna är de som kammar hem mest pengar från den Vatikanska staten. Hela 5.000 euro kan en kardinal tjäna. En biskop får "bara" hälften, 2.500 euro.

Hur mycket har då påven i inkomst? Påve Ratzinger hade en inkomst på 2.500 euro i månaden, plus att han förstås tjänar pengar på alla böcker han publicerat. Påven Francesco då? Ja, säkerligen blev inte Jorge Mario Bergoglio påve för pengarnas skull. Han har nämligen ingen inkomst alls! Givetvis finns det en fond där Francesco kan hämta ut de pengar han behöver, men det är känt att han är emot lyx. Han har gjort många ekonomiska förändringar i lönebeskedet som Vatikanens personal får. Han har bl. a. avskaffat bonus som personalen och kardinalerna kunde få och har på så sätt sparat mycket pengar.

Att den katolska kyrkan hjälper många vet vi. Organisationen Caritas ger mat och moraliskt stöd till många italienare eftersom staten väldigt ofta är helt osynlig. I Bergamo har nu biskop Francesco Beschi kommit med ett fint initiativ, som påven Francesco säkerligen kommer att gilla.

800 präster i Bergamo-området kommer att skänka sina löner till personer i regionen som förlorat sina arbeten. Många företag har varit tvungna att stänga som konsekvens av den svåra krisen i Italien och ett stort antal arbetare går nu arbetslösa. 800 präster ska nu alltså skänka sina löner för att hjälpa de arbetslösa. Varje präst skänker hela lönen, alltså 1.000 euro och biskopen skänker hela sin inkomst, c:a 2.600 euro. Det blir en summa på över 800.000 euro som kommer att hamna i en fond som ska hjälpa Bergamoprovinsen på fötter igen.

Påven kommer säkert att bli glad!

Källa:

http://www.ilmessaggero.it/PRIMOPIANO/VATICANO/stipendi_vaticano_spending_review_papa_ratzinger/notizie/607119.shtml

Världsautismdagen 2014

Den 2 april är FN:s internationella världsautismdag. I samband med dagen uppmärksammas fördelarna med att anställa personer med autism runt om i Europa. Autism- och Aspergerförbundet har i samband med Världsautismdagen skickat ut ett pressmeddelande som tar upp att internationella studier visar att mer än 75% av vuxna med autism saknar arbete. Men det finns tecken på förändring. 

Bild: flickr.com mickeyono2005

I pressmeddelandet från Autism- och Aspergerförbundet läser jag bl. a. 

Det danska IT-företaget Specialisterne anställer personer med autism för arbete med databaser, mjukvarutestning och programmering. Företaget fokuserar på styrkorna hos personer med autism: Uppmärksamhet på detaljer, låg tolerans för felaktigheter, uthållighet och lojalitet. Specialisterne finns idag i tio länder runt om i världen och samarbetar med multinationella företag som Nokia, Cisco, Microsoft och Oracle.
I Italien har kosmetikaföretaget L’Oréal inlett ett långsiktigt projekt att anställa personer med autism. Målet är att i den ordinarie arbetsstyrkan få med unga vuxna med autism i arbeten med databaser, arkivering, paketering, kvalitetskontroller och säkerhet. 

Jag hade redan hört att globala IT-företag anställer personer med autism tack vare att de är så noggranna. Med autism avses hela det autismspektrum som omfattar autism, Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd. 

Vad är autism?

Det pratas mer och mer om autism idag, men jag har en känsla av att inte många vet riktigt vad diagnosen betyder. Jag väljer delar av sidan: www.autism.se:

Autism är en medfödd eller tidigt förvärvad genomgripande funktionsnedsättning, vars symtom visar sig före tre års ålder. Autism förekommer ofta tillsammans med andra funktionsnedsättningar som utvecklingsstörning, epilepsi, syn- och hörselskador. Det är fler pojkar än flickor som får diagnosen.

Autism kommer av det grekiska ordet autos, som betyder själv. Autism är en av diagnoserna inom autismspektrumet som också omfattar Aspergers syndrom, atypisk autism och desintegrativ störning.

För att ett barn ska få diagnosen autism krävs genomgripande och kvalitativa begränsningar inom tre huvudområden (man brukar kalla denna indelning för Wings triad, efter forskaren Lorna Wings studier om autism på 70-talet);

* förmågan till social interaktion,
* förmågan till ömsesidig kommunikation,
* föreställningsförmågan vilket påverkar fantasi, lek, beteenden och intressen.

Begränsningarna ska vara så allvarliga att de påverkar barnets vardag och symtomen på autism ska ha visat sig före tre års ålder.

Andra symtom

Förutom symtom inom dessa tre huvudområden finns en rad andra mycket vanliga symtom vid autism. Att dessa symtom inte är diagnosgrundande beror på att de kan förekomma även vid andra funktionsnedsättningar och tillstånd än autism och att inte samtliga individer med autism har dem.

Några mycket vanliga tillkommande svårigheter är utvecklingsstörning, epilepsi, syn- och hörselnedsättningar samt talsvårigheter. Andra vanliga symtom är avvikande sinnesreaktioner, avvikande aktivitetsnivå, avvikande ätbeteende, självskadande beteende, tics och sömnavvikelser Uppskattningsvis 80 procent av de individer som får diagnosen autism har en IQ under 70.

Begränsad förmåga till social interaktion

Personer med autism har svårigheter med social interaktion, något som märks redan vid låg ålder. Brist på ömsesidighet och nedsatt förmåga att leva sig in i andra människors perspektiv är huvudproblemet.

Autism är en livslång funktionsnedsättning som inte går att bota. Däremot kan många barn med autism vara hjälpta av tidiga, välplanerade och individuellt anpassade pedagogiska insatser.

Utvecklingen påverkas av begåvningsnivån och av eventuellt tillkommande svårigheter. Som vuxna behöver de flesta personer som får diagnosen autism omfattande hjälp och stöd. Några kan dock fungera relativt självständigt.

Tidiga insatser viktiga

Tidig upptäckt, utredning och diagnos är viktigt. Det finns en mängd forskning som pekar på betydelsen av tidiga insatser bland annat i form av ordentlig information till och utbildning av föräldrar och andra personer i barnets omgivning. Detta tillsammans med adekvata stödåtgärder som är anpassade och välplanerade är grunden för att på sikt hjälpa barnet att utvecklas.

Insatserna måste bygga på kunskaper om autism och hur det påverkar inlärningsförmågan. Ett av huvudmålen är att hjälpa barnet att utveckla en fungerande kommunikation.

För barnet är en anpassad förskole- och skolgång en viktig förutsättning och som vuxna behöver många personer med autism ett anpassat boende och daglig verksamhet. Ungdomar och vuxna behöver ofta fortsatta pedagogiska insatser för att vidmakthålla och vidareutveckla sina färdigheter. Kognitiv beteendeterapi och tydliggörande pedagogik är exempel på undervisningsstrategier och förhållningssätt i vardagen för personer med autism.

Läs även om Aspergers syndrom: http://www.autism.se/content1.asp?nodeid=19408

Låt oss använda denna dag till att lära om mer om autism så att vi bättre kan förstå problematiken bakom diagnoserna och människorna som lider av någon form av autism.


Källor: 

http://autism.se/news.asp?nodeid=145786
http://www.slate.com/blogs/moneybox/2014/03/28/autism_at_work_companies_like_sap_and_freddie_mac_are_hiring_people_with.html

Om att fylla 50 - känslor av tacksamhet

Jag har nu levt på denna jorden i 50 år och jag känner mig oändligt tacksam. Jag har så mycket att tacka för. Först av allt för mina underbara döttrar, och för den starka mor som välkomnade mig när jag oplanerat hamnade i hennes armar. Jag är tacksam även för alla andra som står mig nära nu och som gjort det förut. Jag är mycket tacksam att jag träffat en speciell person, som lärde mig hur kärlek ska vara och hur underbart det är. Livet är fantastiskt och varje år har mitt liv förbättrats. Jag vill fortsätta så! Jag vill fortsätta vakna varje morgon med en känsla av tacksamhet för att vara här, för att jag mår bra, och för att jag är omringad av kärlek och vänskap. Tack! 

Med några unga vänner.

När min syster föreslog att jag skulle ha 50-årskalas kämpade jag hårt mot hennes övertalningsförsök. "Inte bryr jag mig om födelsedagar", försökte jag. "Varför ska man fira att man blir äldre?" osv osv osv. MEN - nu kan jag säga att hon faktiskt fick mig att ändra åsikt. "Klart att du ska fira att du är född!" "Det är ju underbart att ha levt halva livet och hunnit med så mycket!" osv osv osv. Och jag - ja, jag ändrade mig faktiskt. Jag har alltid uppskattat ödmjuka människor som är modiga nog att kunna ändra åsikt.

En dröm började fylla mitt sinne. Tänk om jag kunde få alla mina underbara vänner att lära känna varandra! Tänk om jag enkelt kunde fixa en fest med dans och tilltugg där gamla och nya vänner kunde träffas och bli vänner sinsemellan! Sagt och gjort! Jag involverade min äldsta dotter, som har massor av vänner som är musiker och som även är mina vänner. Dottern fixade musik och några av mina elever undrade vad det skulle vara för tema på festen. "Tema?", undrade jag, men de insisterade. Det måste tydligen vara ett tema på ett födelsedagskalas. Jag behövde inte fundera länge innan svaret kom till mig: "Peace & Love" svarade jag. 

Fred och kärlek blev temat. I frid och kärlek kom mina vänner till mitt kalas. Gamla vänner som jag inte sett på 10 år pga tidsbrist och för stora avstånd. Nya vänner, som jag lärt känna alldeles nyligen men som redan har visat en sann vänskap. Vänner, elever, släktingar från Sverige och mina underbara döttrar. Ett 70-tal personer lyckades komma och vi dansade hela kvällen. Min systerson som öppnade dansen genom att bjuda upp mig att dansa till "Dancing queen", min äldsta syster som höll ett tal på svenska som en vän som är tolk översatte till italienska.  Lycka, kärlek och tacksamhet var känslorna jag hade då och som fyller mig även när jag i denna stund tänker tillbaka på kvällen.

En underbar vän som alltid finns 

Kärlek - till alla dessa vänner jag har. Underbara människor som ställer upp i vått och torrt. Även om vi sällan har tid att umgås så vet jag att de finns för mig - och jag för dem. Kärlek förstås också till min familj som kom från Sverige och England för att vara mig nära.

Tacksamhet - oändligt tacksam för att kunna ha avnjutit denna fest. Tacksam över min goda hälsa och allting annat som gjorde detta under möjligt.

Lycka - Det var så härligt att dansa och de underbara människorna som var med gjorde mig rörd till tårar gång på gång! Jag hade ont i fotsulorna dagen efter.

En av mina vuxna elever som klätt sig enligt temat och som dansade hela kvällen

Jag hade haft turen att redan fira min födelsedag med mina kära i Sverige som inte kunde komma, så det känns verkligen härligt!

Så mitt budskap är detta: Missa aldrig ett tillfälle att fira! Och var inte rädda för att gråta glädjetårar. Det är underbart att vara lycklig - släpp in lyckan när den knackar på dörren.

Hälsar en ung 50-åring.

Kram

Annika

Berättelser som sprider hopp - Pojken som tämjde vinden

Det finns berättelser som gör mig rörd till tårar och som samtidigt fyller mig med hopp inför framtiden och mänskligheten. En sådan är berättelsen om en afrikansk hjälte, ett geni - William Kamkwamba - pojken som tämjde vinden.

                                                   Bild: William Kamkwamba

Två av mina elever hade med sig denna underbara berättelse häromdagen. Deras lärare hade gett dem i uppgift att läsa om hans liv på engelska och återge berättelsen. Jag är tacksam att jag också på detta sätt också fick ta del av den. Tillsammans läste vi och tittade på videos på nätet.

Vem är då William Kambkwamba? Jo, William är en ung uppfinnare från Malawi i Afrika. När han var 14 år var han tvungen att sluta gå i skolan. Det kostade ungefär 80 dollar om året att studera och hans familj hade inte råd med den utgiften. Han återvände till sin familjs odling i den fattiga byn Masitala. William älskade att läsa och ville så gärna lära sig mer så han gick ofta till ett bibliotek där han sög åt sig all kunskap han kunde, särskilt om vetenskap och fysik.

År 2002 var det en fruktansvärd torka och tusentals människor dog runt omkring William. Även hans familj var drabbad av hunger. Han och hans 6 systrar magrade och föräldrarna kunde bara ge barnen en liten portion majsgröt om dagen. William hade läst böcker om att vindsnurror kunde producera elektricitet så han beslöt sig för att bygga en. Han gick till en skrottipp och började leta material. Det tog honom 2 månader att bygga en vindsnurra av trasiga cyklar, traktorer och annat material han hittade. Byns invånare skrattade åt honom och till och med hans mamma trodde han hade blivit tokig.

Men när han satte en glödlampa i vindsnurran så började den lysa och alla i byn klappade händerna. Hans famil har haft ström hemma sedan den dagen. Folk började köa utanför familjens hem för att använda elen. Sedan byggde han fler vindsnurror som också pumpade vatten. Den 14-årige William räddade antagligen många i sin by från att dö av svält.

Journalister och bloggare började komma och William blev bjuden till Tanzania för att berätta sin historia. Publiken blev väldigt rörd och han blev erbjuden att fortsätta sina studier i USA. William fick ett stipendium för att fortsätta studera och har sedan skapat fler vindsnurror runt sin hemby men också andra gröna energikällor. 

Tillsammans med Bryan Mealor skrev William boken "The boy who harnessed the wind", som sedan även blev en barnbok. Böckerna blev snart bestsellers.

William fortsätter hjälpa sitt hemland och hans ambition är att alla i Malawi ska få vatten och el. Han reser runt och berättar sin historia. Under mina engelskalektioner visar jag gärna videos om honom där han förmedlar sitt budskap: "Tro på er själva! Ge inte upp, vad som än händer!"

Time magazine utnämde William till en av 30 personer under 30 år som har förändrat världen. 

William, I am your fan. Go, go, go! I believe in you! Thank you for being a fantastic inspiration to all of us, but especially to the youngsters of today.



Annika

För dig som vill veta mer:
http://amara.org/en/videos/gm0U5G2JBlgj/sv/100058/
http://vimeo.com/8131094
http://en.wikipedia.org/wiki/William_Kamkwamba
http://williamkamkwamba.typepad.com/

Kvinnor, barn och våld

Den första gången jag såg en mor utöva våld på sina barn, var när vi för många år sedan hade fåglar hemma. En morgon låg en liten fågelunge död i buren. Först förstod vi inte vad som hade hänt, men när modern sedan började hacka på en till unge förstod vi. Mamman hade dödat barnet! Tyvärr är det inte "bara" i djurens värld som mödrar skadar sina barn.

Bild: flickr.com marcoblues

Jag vet, om man tänker jämlikhet, ska man inte tänka att kvinnor och män är annorlunda. Men jag har ändå alltid trott det. Att vi är annorlunda. Jag trodde att det faktum att kvinnan bär på barnet i 9 månader och sedan ofta ammar det ger en speciell känsla för barnet. För mig har det alltid varit en underbar känsla att få vara moder. Jag vill tänka att de kvinnor som skadar sina barn inte mår bra psykiskt.

Det verkar helt klart att den kvinna som mördade sina 3 döttrar i den italienska staden Lecco häromdagen led av en svår depression. Orsaken till att hon gjorde det var egentligen en slags sjuk kärlek. Hon ville rädda dem från ett liv i desperation. Familjen var extremt fattig och de levde på mat de fick av kyrkan. 

Jag läste igår många artiklar om mödrar som dödat sina barn här i Italien de senaste åren och blev skräckslagen. Det är absurt att den som ger liv till en varelse sedan ska döda den. Jag inser dock att många mödrar även skadar barnen psykiskt.

I Sverige har jag varit med om fall där mödrar använder sina barn för att komma åt papporna. Det händer förstås vice versa också, men det överraskar mig inte lika mycket. Det finns mödrar som utövar psykisk misshandel på barnen, som tvingar dem att ljuga och stänger av kommunikationen med fäderna. När samhället rycker in, förhalar dessa mödrar myndigheternas agerande genom olika handlingar. Jag tycker att modern, liksom fadern, alltid borde se till barnens bästa först och främst. Alltid. 

För länge sedan lämnade desperata kvinnor bort sina nyfödda för att de inte hade råd att ta hand om dem. Idag händer det att nyfödda barn slängs i soptunnor då mamman inte vet hur hon ska ta hand om barnet. Detta trots att italiensk lagstiftning stöttar barn. Alla mödrar kan föda barn på sjukhus och sedan lämna ifrån sig barnet.

Jag inser förstås att det måste ligga psykisk sjukdom bakom när en moder vill skada sitt barn. Detta givetvis också när en fader vill det. Det är inte ett friskt beteende. Det som är fruktansvärt beklagligt är att dessa personer inte söker hjälp innan man låter sina frustrationer gå ut över barnen.

Jag beklagar. Bloggen blev lite ledsam och tung idag. Mitt hjärta blöder för barnen och jag vaknade med dessa tankar idag och delar med mig. Jag önskar er alla en fin dag.

Annika

Källor:

http://www.lastampa.it/2014/03/09/italia/cronache/lecco-tre-bimbe-uccise-a-coltellate-csOBO9Vydan5ulYfmutAqL/pagina.html

http://news.panorama.it/cronaca/omicidi-madre-figlio-infanticidio-casi